tag:blogger.com,1999:blog-1430162173434957002012-01-30T12:12:37.814-08:00texterKai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.comBlogger1141100tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-21642499024687612582012-01-11T01:47:00.000-08:002012-01-11T02:05:51.645-08:00<div><br /></div><div><br /></div><div>det</div>var<br />något<br />hon<br />inte<br />hade<br />kontroll<br />över<br /><br />ansiktet<br />på<br />kvinnan<br />i<br />lampaffären<br />förvreds<br />besynnerligt<br />i<br />en<br />grimasch<br />då<br />och<br />då<br /><br />som<br />om<br />hon<br />varit<br />med<br />om<br />något<br /><i>svårt</i><br />och<br />aldrig<br />kommit<br />över<br />det<br /><br />sovit<br />lite<br />för<br />lite<br />några<br />nätter<br />för<br />mycket?<br /><br />eller<br /><br />var<br />det<br /><i>sommarkatten</i><br />hon<br />lämnat<br />kvar<br />att<br />dö<br />på<br />sommarön<br />som<br />nu<br />25 år<br />senare<br />ryckte<br />i<br />henne<br />från<br />andra<br />sidan?<br /><br />den<br />hade<br />kunnat<br />leva<br />vidare<br />av<br />möss<br />en<br />tid<br /><br />men<br /><i> vintern</i><br /><br />blev<br />för<br />kall<div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div>*</div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-2164249902468761258?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-91211795633518590782011-06-19T07:45:00.000-07:002011-06-19T07:49:48.072-07:00<div><i><br /></i></div><div><i>Ny text under arbete.</i></div><div><div><br /></div><div><br /></div></div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-9121179563351859078?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-8134271697667973682011-05-05T03:55:00.000-07:002011-06-19T07:50:19.868-07:00<b><br /></b><span style="FONT-STYLE: italic">militären</span><br />närvarade<br />inte<br />vid<br />sin<br />ex-hustrus<br />begravning<br /><br />det<br />märkte<br />alla<br />som<br />var<br />där<br /><br />inte<br />bara<br />deras<br />gemensamma<br />barn<br /><br />och<br />frågan<br />om<br />hur<br />mycket<br />ett<br />människoliv<br /><span style="FONT-STYLE: italic">egentligen</span><br />är<br />värt<br /><br /><span style="FONT-STYLE: italic">i<br />krig<br />och<br />i<br />fred</span><br /><span style="FONT-STYLE: italic"><br />svävade</span><br />bland<br />deltagarna<br />som<br />en<br />sorgsen<br />giftig<br />rök<br /><br /><br />några år senare<br />såg jag honom<br />med en kopplad hund<br />en bit bort<br />på ett öppet fält<br /><br /><span style="FONT-STYLE: italic">kände han igen mig?</span><br />han skrek (nästan förryckt):<br /><br /><span style="FONT-STYLE: italic">”stirra du, ja stirra du bara!”<br /></span><br /><br /><br /><br />*<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-813427169766797368?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-26532869399927416662011-04-26T14:00:00.000-07:002011-04-26T14:04:42.430-07:00<div><a href="http://studiesinexterior.blogspot.com/">http://studiesinexterior.blogspot.com/</a> </div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-2653286939992741666?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-14658983542661755602010-12-06T07:18:00.000-08:002011-06-19T07:51:39.741-07:00<span style="color:#999999;"><br /></span>den tystlåtne<br />organdonatorn<br />på<br />taket<br />sov<br />under<br />broar<br /><br />invid vägkanten<br />står<br />ett växelvarmt<br />geni<br />och säljer<br />dimma<br />till högstbjudande<br /><br />de<br />förvridna<br />snaskiga<br />spåren<br />av<br />en silvergrå<br />produkt<br />från<br />bilindustrin<br /><br />trots<br />att<br />de är<br />så nära<br />liknar <div>husen, bilarna<br />och människorna<br />på andra sidan<br />sundet<br />inslag<br />i ett miniatyrlandskap<br />från märklin;<br /><br />de envist välklippta gräsmattorna<br /><br />de vita<br />de röda<br />och<br />de gula<br />villorna<br /><br />rosenrabatterna<br />stamkulturen<br />de mörka garagenedfarterna<br />och<br />mjölkpigans vällust i ett uthus<br /><br />landskap i miniatyr<br /><br />solidariteten<br />med<br />folket<br />i de egna leden<br /><br />ambulansen<br />på väg till<br />paret<br />som klämts fast<br />i en bil<br />efter att ha<br />kört av vägen<br />i oerhörd<br />hastighet<br /><br />de solblekta bryggornas plana avslut några meter ut från land<br /><br />energierna hos en lärarlös lektion i den utmattade skolbyggnaden<br /><br />vasskanterna<br /><br />det undersökande samtalet<br />mellan hundägare<br />invid en lort<br /><br />ett<br />landskap<br />i miniatyr<br /><br /><br />med vatten, jord, byggnader, gatstumpar<br />och<br />en alldeles egen kommunal atmosfär<br />de boende arbetat på i århundraden<br />brandskydd, polis, vårdcentral<br />och<br />en blomstrande industri<br />för lögndetektorer och flugfiske<br /><br />de hyperboliska staplarna<br />med ved och invanda lösningar<br />längs med<br />flera av<br />husväggarna<br />antas skydda<br />invånarna i trakten<br />mot kyla<br />och fukt<br />och tar<br />till skillnad från<br />anteckningarna<br />på sista sidan<br />i skarprättarens dagbok<br />aldrig<br />slut<br /><br />landskap<br />i miniatyr<br /><br />en annan sak;<br />ett euforiskt sepiabrunt svall<br />från bokens åttonde kapitel<br />blåste traktens smed av stolen<br /><br />det var på förmiddagen 14 juli, 1949 (någon gjorde en anteckning)<br /><br />eller<br />var det<br />bara något<br />någon<br />någon gång<br />hittat på<br />och<br />fört vidare<br />något som blivit en sägen?<br /><br />medan<br />den<br />knypplande<br />kvinnan<br />vid ett fönster<br />bearbetar<br />ett problem<br />och<br />minns<br />en<br /><i>konventionell<br />debut </i><br /><br />landskap<br />i miniatyr<br /><br />årstidsväxlingar<br />ekon av sekelskiftens enstaka urspårningar<br />och löst springande hundars skall<br /><br />underkläder på klädstreck mellan björkar<br />halvfärdiga demokratiprojekt i trä<br />och<br />en flygbiljett<br />till Kigali<br /><br />ett landskap<br />i miniatyr<br /><br />huset på ön<br />och<br />minnet<br />av skulptörens skratt<br /><br />det malakitfanerade<br />1800-talsskrinet<br />I en fönstersmyg<br /><br />rektangulär form<br />smärre nagg<br /><br />en kvinna<br />klyver<br />morötter<br />i en karpformad skål<br />av basalt<br /><br />(hon gillade ljudet och känslan av att - som hon sa - ”kapa av”)<br /><br />landskap<br />i miniatyr<br /><br />mörkröda droppar<br />möter marken<br />från taket<br />på<br />den upp- och nedvända bilen<br /><br />förarens plågade stön<br />bildar imma<br />på den krossade vindrutan<br /><br />reflexer<br />i kvinnan<br />bredvid förarplatsen<br />rör besynnerligt<br />på några av hennes<br />tio fingar<br /><br />notis i lokaltidningen<br />ett par dagar senare;<br />lady die och mr moroder<br />hade bara varit<br />på genomresa<br />i trakten<br />då deras bmw m3<br />sladdade av vägen<br />i en kurva<br /><br />sladdade<br />av vägen<br />under<br />en resa<br />genom<br />ett landskap<br />i miniatyr<br /></div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-1465898354266175560?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-3289754604237864552010-08-16T15:35:00.000-07:002011-06-19T07:53:49.319-07:00<b><br /></b><em>knastret</em><br />av benrester<br />under<br />ministerns skosulor<br /><br />hördes<br />mycket svagt<br />och bara om<br />man stod<br />mycket nära<br />podiet<br />i lokalen<br />där han just<br />meddelat<br />att han<br /><em>ämnade lämna </em><br />alla sina<br />regeringsuppdrag<br /><br />på ett sorts altare<br />hemma i ministerbostaden<br />stod en välputsad guldglänsande<br />“earthquake weathercock” från kina<br /><br />beskrivning:<br /><em>With an ”earthquake weathercock”<br />made in A.D 132, the ancient<br />Chinese detected the tremors that<br />wracked their land. When a quake<br />strikes, a pendelum swings toward<br />the shock’s source, jarring a dragon<br />that open its jaws and drops a ball<br />into a frog’s mouth. Throughout<br />history man has searched for ways<br />to understand the awesome forces<br />that shake and rend our earth.</em><br /><br />ännu<br />låg inte kulan<br />i grodans mun<br /><br />men pendeln<br />hade börjat<br />svänga<br /><br />och ministern<br />hade just<br /><br />sagt adjö<br /><br /><br /><br /><br /><br />/ Straw Berry<br /><br /><br /><br /><br />Källa: Gray William R, Loftin Tee, Melham Tom, <em>Powers of Nature</em>, s. 47, National Geographic Society 1978.<br /><br /><br /><a href="http://0.tqn.com/d/inventors/1/0/-/9/chinese_seis.gif">http://0.tqn.com/d/inventors/1/0/-/9/chinese_seis.gif</a><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-328975460423786455?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-60442519958428670732010-07-20T00:44:00.000-07:002011-06-19T07:52:38.276-07:00<div><br /></div>du kan<br />slappna av<br />helt nu<br /><br />och följa med<br />tillbaks<br />till den<br />tjugosjätte april<br />nittonhundraåttiosex<br /><br />pripjat<br />tjernobyl<br />norr om kiev<br /><br /><em>tystnad<br />salivutsöndringar<br />tystnad<br /></em><br />karusellerna på tivolit var i rörelse<br />tidigare den där dagen<br />då <em>det</em> hände<br /><br />28 av brandmännen<br />som deltog i arbetet efter reaktorolyckan<br />dog inom några månader<br /><br /><em>tystnad<br />salivutsöndringar<br /><br /></em>leukemi<br />strup- och magcancer<br /><br />månader<br />år<br /><br /><em>barn<br />ungdomar<br />vuxna<br />åldringar</em><br /><br /><br />tystnad<br />salivutsöndringar<br /><br /><br /><br /><br /><br />*<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-6044251995842867073?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-51177211317398985212010-04-13T10:03:00.000-07:002010-04-13T14:23:41.558-07:00<span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#999999;">sommarminne </span><br /><br /><em>vi var barn på den tiden<br /></em><br />en bit ifrån<br />det gamla norrländska trähuset<br />där vi bodde<br />stod en grå lada<br />med gamla slädar i<br /><br />i en av slädarna<br />hade vi lagt<br /><em>kranier<br /></em>av<br />älg<br />räv<br />och<br />råddjur<br /><br />i skallarna<br />där en gång<br />djurens ögon suttit<br />var det nu bara<br />hål<br /><br />vi pratade om<br />de där hålen<br />och fascinerades<br />av att kraniernas käkar<br />hade gångjärn<br />så bra att de kunde<br />varit tillverkade<br />av assa abloy<br /><br />inga glapp, inget gnissel<br /><br />vi var barn<br />och vi luktade<br />oss till skelettdelar<br />i skogen omkring gården<br />där vi bodde<br /><br />vi samlade<br />kranierna<br />i en<br />släde<br />som en besvärjelse<br />mot det oundvikliga<br /><br />och<br />kopplade<br />släden<br />till vetskapen<br />om att<br /><em>allt</em><br />en<br />dag skulle<br />vara över<br /><br />även<br />för oss<br />barn<br /><br /><br /><br /><br /><br />*<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-5117721131739898521?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-83273213072990723052010-03-05T13:36:00.000-08:002010-03-19T07:58:01.712-07:00<strong><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#999999;">owner’s manual</span></strong><br /><br />klanderfri klädsel<br />i ledtråd<br /><br />livlöst hår<br />sönderbitna naglar<br /><br />en tatuering<br />som bleknat<br />under lågan av<br />tjugo års<br /><em><br />raffinerat pladder<br />stora uttag<br />trixande med lås<br />och<br />hemlighållen fasa</em><br /><br />från axel till axel<br />över skulderbladen<br /><br />texten <em>born to be alive</em><br />typsnitt <em>schwabach</em>　<br />　<br />　<br />　<br /><br /><br />　<br />*<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-8327321307299072305?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-54510277499277181562010-02-22T15:17:00.000-08:002010-02-26T15:53:00.816-08:00<span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#999999;">olja på duk<br /></span><br />klorgrönt svagt akvariesken<br />ifrån lampan ovanför porten<br /><br />den puckelryggiga damen<br />svängde sorgset<br />in på sin tomt<br />fram till sitt hus<br /><br />adressen klängde sig fast<br />i hela kvarteret<br /><br />en utväxt<br />ett förkroppsligande<br />av en<br />vild<br />nebulös<br />oartikulerad<br />omfattande<br />önskan<br />i hennes tidiga barndom<br />en krypta för fettet i puckeln att ombildas i<br /><br /><em>hennes hus</em><br /><br /><br /><br /><br /><br />*<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-5451027749927718156?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-84812908489028071292010-01-22T16:20:00.001-08:002010-01-22T16:21:35.959-08:00<span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#999999;">MOSAIK</span><br /><br /><em>Ny text under arbete.</em><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-8481290848902807129?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-41892054790675445862009-12-27T02:46:00.000-08:002009-12-27T13:05:21.660-08:00<div align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;"><span style="font-size:130%;color:#999999;">ORIGINAL LINE-UP</span><br /></span><br />En landsbygd. Ett öga. Ett objektiv.<br /><br />En <em>fotograf</em>. Sov nästan var natt i olika sängar i något av de många rummen i det stora huset nedanför krönet i odlingarnas utkant. <em>Klick</em>. Klättervildvinets handformade, femfingrade blad över en stor sten en bit från entrén lyste rött som blod i oktoberljuset. <em>Klick</em>. En skelögd schäfer hade matskål i hallen. <em>Klick</em>. Fotografen sa att sovplatsombytet påverkade hans drömliv och att (vad han nu menade med det?) bara en ny sorts begär skulle kunna förmå honom att flytta tillbaks till en stad igen. <em>Klick</em>.<br /><br /><em>Schklick. Schkkkklick. Klick. Klick. Klick. Klick</em>. Bilder. Bilder från hundratalet rullar varav flertalet bedömdes som ovärderliga inte bara av den innersta kretsen på Institutet utan också av Filthy Pathways. Filthy Pathways - kompositören många kände till namnet men få hade hört något av. Ovärderliga. <em>Klick</em>. Ett välkommet skamligt förslag och stadens brist på variation, envetna lödder och sura fimp hade fört honom till trakten bort ifrån de nedtrampade stråken i gamla kvarter. Det var många år sedan nu. <em>Klick</em>.<br /><br /><em>Original line-up. Busy lives. Gradual Release.</em><br /><br />Efter att ha svept igenom ett par lungor stiger gråvita slingor av rök upp mot den kalla mörka himlen. Spår av en paus. Ett obetydligt tecken mot skyn. Rök. Slingor av ett litet helvete. Allt det som sagts om stycket de just repeterat därinne, om bakgrunden till verket, om tidigare framföranden och om vad de nu skulle göra av musiken begrundades av den kvinnliga cellist som stod och rökte utanför repetitionslokalen i väntan på lift hem av sin hunk. Dirigenten hade sagt sitt, några av musikerna hade sagt sitt om stycket. Till och med kompositören hade varit där och visserligen hade han kanske inte pratat så mycket men i alla fall hade han nickat åt en del av det som sagts, skakat på huvudet åt annat och sovit en stund. Filthy Pathways.<br /><br /><em>Klick</em>.</div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-4189205479067544586?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-42689036206435187002009-11-29T07:06:00.000-08:002009-11-29T07:08:43.619-08:00<span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#c0c0c0;">bortrest </span><br /><br />semester<br />längtan bort<br />en avlägsen strand på den grekiska ön lefkas<br />kvinnan hade legat där<br />i månader<br /><br />kroppen<br />upptäcktes<br />av en förbipasserande<br /><br /><br /><br /><br /><br /><br />*<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-4268903620643518700?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-18228588455081515022009-10-13T17:30:00.000-07:002009-10-13T17:33:28.745-07:00<span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#c0c0c0;">FRESNEL</span><br /><br />runsten<br />välte<br />över storväxt man<br />från annan trakt<br /><br />rund sidenmössa<br />kring halsen - ett tjockt guldsmycke från perm<br />karminröd kjortel av fastan<br />sidenapplikation<br />brickband<br />väst i valkat ylle<br />torsbergsbyxa<br />mantel<br />ringspänne<br /><br />små hudbristningar<br />mindre frakturer<br /><br />den storväxte<br />fast under stenen<br /><br />tills några<br />av <em>tecknen</em><br />fick honom loss<br />med en självklarhet<br />få med verklig kännedom<br />skulle kalla <em>helt naturlig<br /></em><br />spåren<br /><br />från alla de sniglar<br />som genom århundradena<br />tyst wobblat fram på sitt slem<br />över runskriften i jakten på föda<br /><br />borta<br /><br />men den storväxte<br />som befriades från sin fångenskap<br />under stenen<br />bosatte sig<br />i fyren<br /><br />c a r d o u a n<br /><br />där han troligen<br /> lever<br /> än idag<br /><br /><br /><br /><br />*<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-1822858845508151502?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-37904176696162527622009-10-01T07:48:00.000-07:002009-10-02T03:08:34.453-07:00<div align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#999999;">SOFT CUBES</span><br /><br /><em>Touch base. Mixed bag.</em><br /><br />Tre män. En isbjörn. Stockholm. Djurgården. Solig majdagsförmiddag. Enstaka små lätta moln. Hur viktigt är det egentligen? Ljud av lågskor mot asfalt och lågmälda små samtal längs med promenadstråken ut mot Waldemarsudde. En grå liten schnauzer drar iväg med sin husse mot sidan av ett elskåp. En blek men rödnäst cyklist stannar till i gruset vid en skadad Steglits. Två långsmala, tysta äldre män som spelar boule. En joggare i full kareta de sista hundra metrarna fram till det imaginära målsnöret vid brofästet. En smådryg, odödlig man i 25-årsåldern rör sig mot Skansen tillsammans med två jämnåriga vänner. Han heter John. Efter John Lennon. Vännerna Peter och Christopher. Oklart varför de fick just de namnen. Hur är de klädda? De har just mötts upp vid Djurgårdsbron och växlar några allmänna fraser på ett sätt som skulle kunna få en utomstående att tro att de aldrig setts förut; “Vilket håll kom ni ifrån?“, “Inte ett moln på himlen”, ett korthugget “trevligt”. Leenden. Tandgnisslingar och så en doft av <em>Tenor</em>. Halstabletten. En av dem har en liten ask och alla tre suger snart på de mörka pastillerna under promenaden mot den stora djurpark som är målet för deras möte den här dagen; Skansen. De passerar Nordiska Museet som bland annat visar en utställning om alternativ svensk affischkonst 1967-1979. John tänker på hur hans pappa höll på att gå vilse med <em>Proggen</em> men att det rätade ut sig då han träffade mamman som stod för något helt annat. John; Ung men ändå konservativ på ett obegripligt fantasilöst sätt. Långtifrån liberal. Vill återinföra feodalismen i en mer ursprunglig form. Har svårt för kvinnor men lever sedan ett år tillsammans med jämnåriga Cynthia som visserligen skulle kunna få vem hon ville men som ändå fastnat för Johns fördelaktiga yttre, hans pengar, beslutsamhet och dynamiska humör (även vredesutbrotten gillar hon som ett utslag av manlig kraft). John ägnar fritiden åt tv-spel, rest-tentor och osvikligt lyckade aktieaffärer. De vinster han inte omsätter i nya investeringar går till nöjesliv och resor med flickvännen. De närmar sig. Han vill visserligen se <em>apberget</em> när de kommer fram till Skansen men det är reptilerna som lockar mest eftersom han sedan många år har ett speciellt intresse för ödlor. Att se på och läsa om ödlor ger honom en frihetskänsla inte olik den som kommer av att köra motorcykel har han förklarat för sin tjej. Det är en lite långsökt, inte särskilt precis jämförelse han trots allt är ganska nöjd med. Hon bryr sig inte mycket om hur bra liknelsen är men tycker att John är <em>rar</em> som anstränger sig för att hitta en åt henne. Minuterna går och sällskapet rör sig aningen uppsluppet fram emot avdelningen med isbjörnar. Inte osannolikt bidrar miljön omkring dem till att de släpper lite på vältaligheten när de nu pratar nedlåtande om sina flickvänner på ett sätt de aldrig skulle göra ens med andra killkompisar. John säger bland annat att han många gånger tänkt skära tungan av henne så mycket skit som hon pratar. Christopher och Peter garvar lydigt och avmätt i solgasset medan en av djurparkens uttrar ljudlöst glider ner i sin damm en bit därifrån. Ett äldre par, som tydligt hört vad John just sagt, höjer sina ögonbryn medan de vänder sig om efter killarna. De unga männen går vidare men stannar till vid räcket framme vid isbjörnarna. Kompisarna hinner inte hejda honom men plötsligt och helt oväntat hänger John med knutna nävar över räcket och skriker “jävla losers!” åt björnarna där nedanför. “Jävla losers!“. Som om han var från vettet. John kan visserligen göra oväntade saker när han druckit vet kompisarna men det här är något helt nytt. Kraftig slagsida. Nere i björnhålan; den ena björnen är inte bara sorgsnare än den andre utan också mycket större och den som befinner närmast nedanför killen där ovanför vid räcket. Johns kompisar vet inte vad de ska göra men ber honom skämtsamt att ta det lugnt. John hänger kvar och mumlar som om han var drogad att djuren borde skjutits för länge sedan. Inte bara isbjörnarna. Plötsligt tippar han över kanten och faller med ett förtvivlat skrik ner på berget en bit ifrån den större björnen. Asken med Tenor trillar under fallet ur hans ena ficka. Peter och Christopher tror inte sina ögon och det tar en bra stund innan de gör något. Under den stunden hinner John som överlevt fallet med fyra krossade revben, ett svårt skadat knä, ett brutet lårben och ena axeln ur led möta björnens blick och fundera lite på vad han ska göra. Han är chockad och har svåra smärtor i hela kroppen. Björnen, som inte rört sig ur fläcken sedan den unge mannen först hängde sig ut över räcket, reser sig på alla fyra och rör sig med svajande gång fram emot John som vit i ansiktet sitter orörlig på berget tre-fyra meter bort. Kamraterna larmar personal. Isbjörnen trycker nosen hårt mot Johns bröstkorg ett par gånger. Som om den undersökte något därinne utifrån. Hjärtat kanske. Det är allt björnen gör med John. När djurparkspersonalen anländer har björnen redan lagt sig för att vila en bit ifrån John som vettskrämd och i plågorna från fallet viftar fumligt på hjälp med ena armen. Två djurskötare bär ut John från björngropen på en bår. Han söker ögonkontakt med en av dem och för första gången på 7 år <em>menar</em> John <em>något</em> med ordet då han säger… “tack“. </div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-3790417669616252762?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-58670505902113479872009-08-27T04:48:00.000-07:002009-08-31T11:51:40.174-07:00<span style="font-family:Trebuchet MS;font-size:130%;color:#c0c0c0;">violin fudge</span><br /><br />det mjuka rasslet från <em>big bang</em>. händelsen skulle komma att utredas men aldrig redas ut. fastighetsägaren till kartritarens kontor hade höjt hyran med ofattbara procent som bara gruppen på tvåan kunde betala. vi stod på fördäck och såg drivveden guppa omkring bland vita ryggfenor och vågors gäss<br /><br />tygpåsen i den skelögda damens vänstra hand bar texten <em>the whole picture</em>, hon hade avslutat sina odlingar på lotten och var nu på väg in mot centrum<br /><br />några ådriga små och enkla löv virvlade ljudlöst omkring på marken<br /><br />thanks for coming<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-5867050590211347987?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-58930289011425610122009-08-01T15:35:00.000-07:002009-08-01T15:39:18.776-07:00<strong><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#999999;">vinterkorridor</span></strong><br /><em><br />jag fyller 92 idag<br /><br />ja - hon fyller 92 idag<br /><br />jag är själv pensionär nu<br />och har flyttat tillbaks<br />efter 20 år utomlands<br /><br />vi har alla levt lite utspridda genom åren<br /><br />här var det bara en soptipp<br />då på den tiden<br />och där skolan ligger<br />var det bara skog<br /><br />mörk skog </em><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-5893028901142561012?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-19988001774674070972009-07-21T14:53:00.000-07:002009-08-01T15:34:06.429-07:00<span style="font-family:trebuchet ms;color:#999999;"><span style="font-size:130%;">A. BOLERO</span><br /></span><br /><div align="justify">Augusti Bolero kom ner till den privata bryggan och gick, som om det var hans egen, fram till den bortre ände där båtar kunde förtöjas. Fanns det något om båtar Augusti inte visste var det inte värt att veta, brukade folk som nuförtiden kände honom säga. Det som hade varit ännu en dag började övergå till ännu en kväll men solen värmde fortfarande. Bolero, som han kallades, rörde sig mjukt som en katt trots ålder och skräddarsydd ljus kostym. Men nu stod han stilla där vid bryggkanten och sa: “<em>här ska det nog inte vara några problem att lägga till, vet du hur djupt det är i kanalens mitt?</em>” Det var, efter ett halvt liv till sjöss, inte första gången han ställde en fråga av den typen. “<em>Du kan vara lugn… kanalen klarar din båt</em>“ svarade Courtney, bryggans kvinnlige ägare, B’s kusin. Jag och Bolero var en gång tiden klasskamrater men hade varken setts eller pratat med varandra sedan 12-årsåldern. Tills nu. Vår kontakt bröts då jag i mitten av 50-talet flyttade till en annan kommun och trots att vi varit bra kompisar hade jag sedan dess inte reflekterat så mycket över tystnaden oss emellan. På omvägar hade jag en gång, många år senare, hört att ett intresse för båtar och livet till sjöss numera helt styrde hans liv; “<em>Onaturligt</em>”, hade en av våra gemensamma klasskamrater sagt angående hans livsstil då jag av en händelse träffat henne via mitt dåvarande arbete. Många av oss är på sjön någon gång då och då men för Bolero var förhållandet det omvända hade jag fått veta. Han blev sjuk om han var på land mer än ett par dagar.<br /><br />Vem var Augusti Bolero och var kom han ifrån? Ett försök att porträttera honom i några enkla minnesbilder; En större mellansvensk stad. 1950-tal. Jag minns att det luktade konstigt i villan där han bodde med sin familj. Jag minns att lukten var så stark att jag drog mig för att följa med honom hem. Jag minns en intensiv svagt kväljande sötaktig doft uppblandad med svett, stråk av härsket matlagningsos och myggmedel som, trots att jag då som barn annars aldrig ens funderat över folks vädringsvanor, fick mig att undra om de aldrig någonsin öppnat ett fönster i huset. På övervåningen där på Övre Uggleviksvägen 1 hade B sitt pojkrum. Två gånger hade jag varit där. Lyckats hålla andan sedan ytterdörren gått upp, tagit av mig skor och jacka, gått de många stegen uppför en trätrappa och andats ut först inne på hans rum. Eller in. Jag minns inte. Han hade hursomhelst inte märkt något. Man vill ju inte att folk märker sånt när man hälsar på hemma hos dem. Det flesta av sakerna i Boleros välstädade rum låg i lådor under sängen och i en hurts under det klarröda skrivbordet; leksaksbilar, tennis- och studsbollar, leksakspistoler, serietidningar, några intressanta grafiska blad, en vikingahjälm i plast, kritor, pennor. Hans föräldrar; Mamman. Snygg. Rödhårig. Omkring 40. Jobbade på skola oklart med vad. Hade en t-shirt med texten <em>"Strength Through Pleasure".</em> Frågade tillskillnad från många andra mammor (eller pappor) aldrig om vi ville ha smörgåsar. Hade ena gången ett kraftigt blåmärke på ena överarmen. Log den gången spefullt mot pappan då han kom hem ifrån arbetet samtidigt med oss. Hade pluggat arkitektur, bytt karriärspår men aldrig riktigt försonats med kursändringen. Pappan också han kring 40. Möjligtvis något äldre än mamman. Hade till skillnad från många av sina arbetskamrater något lösaktigt över sig. Kommuntjänsteman. Muskulös. Gick under promenader med händerna knäppta bakom sin rygg. Haltade lätt. Hade båda gångerna också han ett kraftigt blåmärke - på halsens ena sida. Båda föräldrarna klädde sig hemmavid ovanligt bylsigt för tiden som var men hade som många andra ett sommarhus vid kusten någonstans. Där tillbringade Bolero sommarloven. Den ena gången jag var hemma hos honom hade vi spelat kinaschack på B’s golv. Bolero tycktes inte följa någon särskild plan i sitt spel men var ändå nära att vinna omgången. Andra och sista besöket föregicks av en promenad genom ett parkområde. I ett dike nära vår väg låg de döda kropparna av tre hundar - en schnauzer, en pinscher och en labrador. Vi stannade till en stund och tittade på kadavren. De hade utan tvivel legat där i flera dagar. Jag hade känt den stickande lukten strax innan djurkropparna framträdde i diket. Vems var hundarna? hade vi undrat eftersom ingen av oss kände igen dem från vårt villaområde. B hade apropå hundarna plötsligt sagt att han ville bli kremerad och inte begravd som de flesta av hans äldre släktingar blivit. Tankegången överraskade mig. Samtalet fortsatte då vi kom upp på hans rum. På väggarna omkring oss satt, bredvid en bild av ett bayerskt alpslott, några av B's tidiga kritteckningar uppsatta med häftmassa. Massan hade precis som på teckningarna orsakat mörka fläckar också i slottsbildens fyra hörn. Jag tittade på teckningarna, på de mörka fläckarna och på slottet och tänkte med en lätt rysning på Boleros avlidna släktingar. En doft av nyklippt gräs drog in från ett öppet fönster. Några år senare hade B i ett buskage hittat och fingrat lite för mycket på vad han trodde var ett bilbatteri. Det var en bomb men den exploderade först då han var på väg därifrån, 300 meter bort. Han hade tjej redan i lågstadiet.<br /><br />Femtio år senare stod vi nu där på bryggan invid tomten till hans yngre kusin Courtneys hus och det var inte alls som om tiden stått stilla. Nej, aldrig tidigare hade jag så påtagligt känt bärigheten i den där idén om att kroppens atomuppsättning vart sjunde år fullständigt bytts ut. För oss hade enligt teorin förvandlingen i så fall skett 7 gånger sedan vi sågs senast. Jag tvivlade inte en sekund på den saken.<br /><br />Sedan Bolero fått veta att båten kunde angöras vid bryggan sträckte jag fram högerhanden:<br /><br />“<em>Augusti Bolero… länge sen sist…”</em> </div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-1998800177467407097?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-60331220733659496402009-07-02T15:20:00.000-07:002009-07-02T15:32:44.752-07:00<span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#999999;">AVSLUTNINGAR I TEAK</span><br /><br /><em>Pollux. Index. Digitus medialis. Digitus anularis. Digitus minimus.</em><br /><div align="justify"><br />Författaren hade gått nära och snuddat vid en av museets ytterväggar och därigenom fått en svag blandning av karminröd och brun färg på flera av sina fingrar. Han hade besökt byggnaden tidigare samma dag men nu, en bit in på kvällen, satt han hemma bekvämt tillbakalutad i en Illum Wikkelsö-stol på sitt arbetsrum två våningar upp i Junzo Yoshimura-huset från 1967. När det var helt tyst, vilket det ofta var i Y’s arbetsrum, hördes ibland ett svagt knirrande från några av stolens fogar. Det var då Y ansatt av en hisnande, men likafullt lätt, rastlöshet började skaka rytmiskt med sitt ena ben och inom någon halvtimme utan undantag reste sig och gick bort till Finn Juhl-skrivbordet med benställning av patinerad metall och avslutningar i teak. Där tog han plats i wegnerstolen han under namnet Henry Faulds ropat hem på en auktion i London. Sedan skrev han. Ibland under tio minuter, ibland under två timmar eller mer. Vad var tid för en man som gillade Alvin Lucier, toppiga bröst och åsynen av månens sken i vågorna in över en avlägsen strand ? Inget knirrande från stolens fogar. Han såg ner på sina långsmala händer och för ett ögonblick passerade med både behag och obehag allt han gjort med dem revy; gester, handslag, smekningar, musicerande, allehanda precisionsarbete och, nej det ska inte förnekas - en del hårda tag. Händers arbete… Avslutningar i teak, tänkte han för sig själv med en outgrundlig men likafullt osynlig min på insidan av sitt eget ansikte. Färgen från museeiväggen satt kvar i mönstren som bildades av fingertopparnas papillarlinjer. Han tryckte sin ena tumme mot baksidan på ett kvitto från Kinokuniya Bookstores, studerade avtrycket i skenet från en grasshopperlampa och - njöt av tystnaden. </div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-6033122073365949640?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-45100395050749352442009-06-09T15:40:00.000-07:002009-06-09T16:07:52.378-07:00<div align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#999999;">EL CAMINO</span><br /><br />Julivärme. Det var ännu ett par timmar tills det skulle börja skymma och sällskapet ombord hade just ätit tillsammans. Ljudet från tullkryssarens båda dieselmotorer blandades med det ständiga och för de flesta av oss alltmer frustrerande pladdret från en av medpassagerarna. En shortsklädd man kring 35-40 som det aldrig aldrig gått någon nöd på. Om han fick säga det själv. Han sov i förpiken. Jag säger pladdret för under alla timmar ombord på båten vi lagt ut med från sydnorska Borhaug ner genom Drogden, över Falsterbo-Skanör vidare mot Stralsund hade mannen inte missat ett enda tillfälle att öppna sin lilla mun om än det ena, än det andra och jag överdriver inte om jag, för stora delar av besättningens räkning, säger att det började bli fullständigt outhärdligt. Om det inte var något om EU’s utvidgning i öst eller något om båtens överbyggnad och skoning i aluminium, Lyth magnetkompassen eller hur mycket han saknade sina golfklubbor så hade mannen ett som han tyckte ”oumbärligt citat” eller ordspråk att omedelbart dela med sig av apropå något annat som yttrats. Jag syftar här på två övergripande typer av citerande: 1. De ordspråk och citat som uttalades för sin innebörds skull på det gemensamma språket. 2. De som på t ex latin uttalades till mindre del för sin innebörds skull men desto mer för att uttrycka en individuell briljans med rötter i en studentikos kunskapskultur. (För hur ofta tillför citatet på andra språk än det egna något mer än den lätt ironiska sippa lukten av snille i sin sämsta bemärkelse?) Inget ont om välplacerade ordspråk och citat men tillsammans med mannens galloperande tendens att med sin svada totalt dominera det gemensamma luftrummet fick också detta ovälkomna effekter på tillvaron ombord. <em>”Medicus curat, natura sanat, Mendaci homini, ne verum quidem dicenti”, ”credere solemus, Necessitatis non habet legem</em>” följt av ett outhärdligt ”<em>som man säger</em>”. Men visst, jag kunde i mina ljusare stunder känna ett sorts kvävt medlidande med hans sätt att bära sig själv genom livet. Han visste väl inte bättre? Kanske hade han haft en hemsk far som i smyg slagit honom länge och hårt? Eller mor? Eller mormorsmor? Vad visste jag? Men lika svårt som att inte slicka sig om munnen efter att ha ätit ett torusformat bakverk täckt av socker verkade det vara för shortsmannen att vara tyst om så än bara för en liten liten stund. Han upprepade sig...”<em>Medicus curat, natura sanat" </em>(Läkaren behandlar, naturen botar) <em>"Mendaci homini, ne verum quidem dicenti credere solemus”</em> (Lögnarna tror man inte ens när de talar sanning) och <em>”Melius est praevenire quam praeveniri</em>” (Det är bättre att förekomma än att förekommas) utan undantag följt av ett ”<em>som man säger</em>” …det tog liksom aldrig slut. Aldrig. Slut. Någon gång var jag på väg att frankerat till honom brista ut i ett kolsvart ”<em>Memento Mori!”</em> (Minns att du skall dö) och tillslut slog mig till och med tanken på ”<em>Mors ultima ratio”</em> (döden är sista utvägen) men jag använde tiden till annat. Till att göra plogar av svärd. Som man säger. Jag menar lite <em>stil</em> får man ju ha och… timmarna gick. <em>”Mutatis mutandis”</em> (sedan det ändrats som bör ändras). Tiden förflöt, trots fyllnadsmaterialet, ohejdbart vidare och det fanns ju annat sällskap ombord.”Mens agitat molem”(sinnet förflyttar materien), <em>” Mors prinudium est”</em> (döden är oundviklig). Det symptomatiskt ironiska i det hela var att jag fann en stor överlevnadshjälp i att kontemplera på ett litet kärnfullt citat av den indiske advokaten, politikern och andlige ledaren Mohandas Karamchand Gandhi. För många mer känd som Mahatma Gandhi. Ett citat som jag av obegriplig, och likafullt oväsentlig, anledning memorerat på spanska; ett språk jag liksom wolof och finska behärskar mycket dåligt, om än alls.<br /><br />”<em>No hay camino hacia la paz la paz es el camino”<br /></em><br />Slå upp det. Om du har tid. Om du inte redan talar spanska. </div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-4510039505074935244?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-55930038120813101952009-05-05T03:56:00.000-07:002009-05-05T03:57:46.052-07:00<span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#999999;">bilden</span><br /><br /> jag stod upp till knäna<br />i snödrivan<br />utanför huset<br />där vi bodde på den tiden<br /><br />när bilden togs<br /><br />fotopappret har åldrats<br />och tagit motivet med sig<br />med varsam hand<br />fört det några minusgrader närmare upplösningen<br />svept in pojken, huset och all snö i en tunn men tydlig dimma<br />kastat en trolsk blå slöja över allting i bilden<br />och frammanat ett nytt annorlunda ljus<br />över situationen<br /><br />med en kall delirisk viskning<br />hade snön i den där drivan<br />lockat ut mig ur huset<br />bett mig lämna familjen, människorna och katten<br />inne i byggnaden<br />för att använda och sjunka ner<br />hos de iskristaller<br />som tillsammans<br />bildat ett berg av snö<br />där utanför<br />huset<br /><br /><br />när bilden togs<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-5593003812081310195?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-61234567654318014202009-04-30T02:51:00.000-07:002009-04-30T03:11:32.859-07:00<span style="font-size:130%;"><span style="font-family:trebuchet ms;color:#999999;">untitled </span><br /></span><br />kvinnan i ett kök med fönster åt gården visslar åt möjligheter<br /><br />i bakgrunden; radionyhetsuppläsaren berättar<br />om stillastående bil i ett södergående körfält<br />om en lös häst i utkanten av järna<br /><br />förbipasserande varnas<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-6123456765431801420?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-88909760104939920072009-04-09T04:31:00.000-07:002009-04-11T05:00:07.413-07:00<div align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#999999;">ETT MINDRE PÄLSDJUR (ROMANFRAGMENT)</span><br /><br /><em>Någon körde in i en pelare…</em><br /><br />Det var som buktalarens dotter sagt – järvens spår ledde till en köttgömma någon kilometer in i skogen nära flygrakan. I gömman köttet av ett tiotal renar, en älg och en illa tilltygad manskropp utan identitetshandlingar. En ryggsäck (som sannolikt tillhörde mannen) innehöll, förutom en dyr laptop och ett par bruna birkenstocksandaler, även en askskrapa, en sländtrissa av bärnsten, en vävkam av horn, några gjutna bronsbarrar, ben och pilspetsar, en ullsax, några djurhuvudformade spännen samt sex ovala spännbucklor<em>.</em> Manskroppen rörde mumlandes på sig i det svaga förmiddagsljus som nådde in i gömman medan järven mellan tuggorna från en av renhalsarna, och som för att försäkra sig om att mannen inte flydde, kastade hastiga blickar mot honom. <em>Business as usual</em>. Kort yvig svans, stort huvud, kort trubbig nos, kraftig kropp, tjocka ben. <em>As usual</em>. Vad mumlade mannen om? <em>äntligen…. bara… det… bara det... inte<br /><br /></em><br /><br /><br /><a href="http://www.kulturlandskap.se/tidigare-filer/image021.jpg">http://www.kulturlandskap.se/tidigare-filer/image021.jpg</a> </div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-8890976010493992007?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-72373828399311553402009-03-29T08:31:00.000-07:002009-03-29T13:11:46.091-07:00<div align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#999999;">FOGGY NOTION</span><br /><br /><em>Vägen. Berget. Byn.</em><br /><br />Alla försök och upprepade landvinningar i stan en långgrund höst fick oss att längta bort. Ingen inlåst frihetsromantik. Bara bort. Bort. Så vi reste med buss till skidorten Chamonix i östra Frankrike. Tysk, bussföraren, hade ett stort rött huvud som han, om han om han rörde på det, bara rörde i sidled. Tysk saknade hals vilket säkert försvårade huvudets rörelseförmåga. En gång i tiden hade han nog haft en hals tänkte jag men med åren hade det stora tunga huvudet emellertid sjunkit ner, in mot hans osunda kropps odefinierade centrum. Kanske skulle det med åren, tills man bara såg överdelen på hans hjässa, nästan helt försvinna in i bröstkorgen? Han skulle kunna fortsätta tala men bara ett dovt mummel därinifrån skulle uppfattas av omgivningen. Han skulle bli mer och mer frustrerad av sin belägenhet men inte kunna göra så mycket åt det hela. Operation var inte att tänka på. Hursomhelst. Någon dag senare skulle vi vara framme. Ögonen, som han rimligen sett en del snusk med, spelade däremot fritt i sina hålor och han körde bra. Jag satt still för länge på resan ner och fick under ett par timmar mycket ont i magen och svårt att gå. Tog mig trots detta fram till föraren Tysk vars stora, avvaktande ögon synade mig frågande. Han stannade till vid en mack men sa att han skulle åka om jag inte kom tillbaks inom tio minuter. De vita, långa skäggstråna under hans näsa reste sig då han talade. De hade ingen tid att passa men skulle följa honom i graven. Tio minuter. Bussen stod kvar. Bakom vårt sätespar satt ett tvillingpar utan ögon och skrattade ihåligt tillsammans. Utan ögon. Full buss. Slingriga vägar ledde oss fram till bergen och byn. Fuck. De franska alperna krossade alla tabeller och skulle räcka bra de månader vi var där. De månader vi var där och avkalkade oss, de månader vi följde upp en gammal mardröm, de månader vi åkte skidor.<br /><br /><em>Foggy Notion</em>. En overkligt solig, klar dag tog vi <em>Téléphérique de l'Aiguille du Midi </em>upp till <em>Aiguille du Midi</em> på toppen av <em>Mont Blanc</em>. Istället för att som vi först tänkt ta backarna ner till Courmayeur på den italienska sidan av Mont Blancmassivet valde vi, eftersom vädret var så klart, off-piståkning tillbaka ner mot byn Chamonix. En lång väg. Hemåt tillbaks genom djupsnön. Efter bara några minuters åkning mörknade plötsligt himlen över oss och det började snöa. Vi kände inte alls till området men fortsatte skidåkningen. <em>Foggy Notion</em>. Jag minns att jag kom att tänka på tvillingarna från bussen ner till skidorten. På att de saknat ögon men ändå skrattat så mycket och så märkligt. Jag hade hånglat med en av dem på en fest några år tidigare vilket hon inte ville låtsas om. <em>Eller hade hon verkligen glömt? </em>Som om minnet av festen och dagarna efteråt täckts över av annat under tiden som gått sedan dess. Under bussresan hade jag fått lära känna henne liksom på nytt. Idiotiskt. Lättsamt. Kallt. Varmt. Men här och nu - mer snö. Mycket mer snö från himlen. Vitt överallt. Nu såg vi knappt våra egna stavar. Eftersom vi inte såg ens våra egna pjäxor var det omöjligt att stående hålla balansen under åkningen utför. Vi gled hukande sakta nedför branten. Snö i munnen. Blev svårt att andas. Ingen sikt. <em>Blindhet</em>. Varje decimeter en chansning. Branten hade öppningar i marken det visste vi. Några kunde ljudlöst stoppa all korrespondens hem för alltid det visste vi också. Utan att rapa. Var fanns de klyftorna? En bit i taget. Efter en lång stund blev det ljusare. Efter hur länge? Såg en flik av himlen och sedan något mer och mer av allt det andra. Kamraten till exempel och där var väl dalen och där var väl byn? Var det över?<br /><br />foggy <br /> notion <br /><br /><br /><br /><br /><a href="http://www.wrh.noaa.gov/hnx/newslet/summer03/fog.jpg">http://www.wrh.noaa.gov/hnx/newslet/summer03/fog.jpg</a> </div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-7237382839931155340?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-91330874730904371012009-03-27T03:47:00.000-07:002009-03-27T03:51:36.388-07:00<div align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#999999;">1.1</span><br /><br />Trots att det är så nära dit liknar <em>husen, tomterna, bilarna</em> och <em>vägarna</em> där på andra sidan sundet miniatyrlandskapet kring en modelljärnväg från Märklin. Också <em>människorna</em> skulle kunna vara hämtade därifrån. Alla utom en. Följ skyltarna. Följ de fetstilta märkena i jorden. Eller följ den gröna neonslingan längs med restaurangens ena vägg.<br /><br />Ljudet av en enkrona som landar på andra mynt i en huvudbonad. Ljudet av en tårögd folkmusik med stickad orange tröja, polisonger, uppdragna kjolar och nyår varje dag. Bakbenen på gnäggandet av en häst. Frambenen.<br /><br />I solskenet mot en vägg; nere vid marknaden sitter <em>Goldteeth</em> i ljusblå kostym och spelar dragspel utan diplomati och större krav på motprestation än frivillig betalning av frivilligt belopp. Ingen <em>Takeaway</em>. Punktkontakter kopplade till fasen. K-skena. Vid hans fötter en liten hungrig men belåten platt keps från Bulgarien. Han ler brett med 1.1 och 3.3 av guld. I februari begärdes företaget i konkurs. Grundat 1859. <em>Det hade ingen trott.</em> (Vem skulle nu lägga räls på golv världen över?) <em>Goldteeth</em> nickar åt de som ändå donerar en slant och vid sidan om tonerna hörs dragspelets mekanik som sömmarna i ett gammalt tåg. <em>Byte i Hallsberg</em>. Hemma i sjurumslägenheten inne i stadens centrum har han fler dragspel och fler kostymer. De turades om att laga mat men hon strök alltid hans skjortor. <em>Är det inte ofta så?</em> Frun var förresten finska. Alltså från Finland. Hennes föräldrar också och deras föräldrar och så vidare tills anteckningarna tog slut. Ja hon var verkligen från Finland. På andra sidan sundet.<br /><br />Vi var där i somras igen. Vissa dagar i vissa väder kunde man långt långt bort se båtar svävande en bit ovanför vattnet. Det hade med ljusets brytning att göra förklarade någon. <br /><br /> </div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-9133087473090437101?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-75721590162110090912009-03-12T06:07:00.000-07:002009-03-28T07:11:39.142-07:00<div align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#999999;">FILIAL PRODUKTION</span><br /><br /><em>Påfåglar. Herdar. Kor. Fiskar.</em><br /><br />Ett tidigt minne; lansbrytning till sjöss i båtar. Den ene iförd burgundisk hjälm, sköld och bröstharnesk. Den andre i konventionell burgundisk hjälm, sköld och harnesk. Längs med sjökanten en brokig samling med hundratals män, kvinnor och barn som alla med spänd förväntan följer inledningen till kampen mellan de två männen därute i båtarna. Båtarnas cirklande innan det avgörande mötet. Rorsmännens slit vid årorna. Spridda skrik och rop från människomassan men även andra åtbörder som röjer hos vem av rorsmännen sympatierna ligger. En lång rödblond kvinna med ett sugmärke högt upp på sin hals tränger sig fram genom folkmassan mot strandkanten för att se bättre. En rundlagd köpman tar fram teaterkikaren efter att ha stoppat och tänt en ny pipa tobak. Vem skulle segra? Vem skulle stötas i sjön i smärta, förnedring och förlust? En biodlare från Flandern, på tillfällig genomresa i den lilla staden, distraherade ett medelålders par med en långrandig monolog om förtjänsterna med att resa långväga i hängslen och inte i skärp. Det var sommarvärme, slutet av juli och spridda kadaver av gris drog flugor till platsen. Vintern hade varit hård och allehanda magåkommor hade ristat djupa kors på flera dörrar i den lilla staden. Men nu var det högsommar och en dramatisk kamp hade samlat hundratals invånare i staden och tillresande från när och fjärran.<br /><br />Ett tidigt minne. Jag minns en doft av mandel, lavendel, patchouli, jord, svett och öl. Jag minns en avlägsen limbourgsk folkvisa om människans kamp för överlevnad och att mannen med rävvisiret i fören till den ena av båtarna under tystnad stötte den andre i sjön. Att han med lansens spets träffade sin motståndare i axeltrakten och att motståndarens ena arm därigenom skiljdes från dennes kropp samtidigt som han föll överbord till folkets jubel och burop. Jag såg det på håll och jag kände ett visst obehag, ett visst behag och en viss likgiltighet. Ett obehag över att se hur en arm skiljs från sin kropp. Ett behag i stridens förlösning, cirkelns slutning och en likgiltighet inför vem vinnaren egentligen var.<br /><br />Jag var inte så gammal. Jag tänkte att kanske det första offret i ett krig är illusionen om fred.<br /><br /><br /><br /><br /></div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-7572159016211009091?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-77648094369504613372009-02-17T05:23:00.000-08:002009-02-17T06:01:42.891-08:00<div align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#999999;">APPENDIX </span><br /><br />Vinter. Stockholm. Ett sjukhus. 02:30. Han har haft magont några dagar, blivit undersökt av en läkare, legat till sig i en korridor (för avdelningarna var fulla) och nu rullats in i en operationssal med gott om plats både för de som är där och för den tekniska utrustning som situationen kräver. Omedelbart ovanför honom hänger som väntat den futuristiska operationsbelysningen men den stereoanläggning som klämts in på en vägghylla en bit bort förvånar honom. En sköterska förklarar för mannen på britsen att personalen under operationerna ibland gillar att lyssna på musik, att musiken ofta hjälper dem att <em>koncentrera sig</em>. Det hade han aldrig trott. Men han hade varit ganska övertygad om att någon gång i livet hamna på sjukhus för just den operation han nu hade framför sig. Hur kunde patienten varit det? 02:32. I bakgrunden stretchar en operationssköterska som inför ett stavhopp, som inför en stor kroppsligt krävande operation av något slag. 02:35. Är han nervös? undrar en mogen sköterska med vänligt runt ansikte och mild röst. Hon saknar det där obestämt anonyma draget hos flera av de andra i rummet tänker han. Kunde vara en släkting eller bekants bekant men är det inte. 02:36. Alla väntar på att narkosläkaren ska dyka upp så att ljuset kan släckas för mannen på britsen. Så att de kan dra på sig handskarna. Så att han inte märker vad de gör med honom. Med hans hud, vävnader och inre organ. Med hans liv. Så att han kan skäras upp och det inflammerade köttet plockas ut ur hans kropp. 02:37. En orsak till inflammationen kan vara cancer i närliggande vävnad vilket, om så är fallet, reducerar detta ingrepp till ett dämpat startskott för en lång plågsam process med möjlig alltför tidig död som utgång. Cancern skulle kanske beröva honom livet men samtidigt under en tid ge honom en identitet alla med ett språk skulle kunna relatera till. Alla med en kropp. Han skulle ges rätten att leva och vara den han är den sista tiden. Folk skulle förstå honom på ett sätt som inte alltid känts så självklart. 02:38. När ska narkosläkaren dyka upp? hon, för det var en hon, hade tydligen mycket att göra den här natten. En av sköterskorna tände lite finskuren tobak inrullad i ett rör av tunt papper varvid en nikotinhaltig rök spred sig inte bara ner i hennes lungor utan även i delar av operationssalen. Som om det var den naturligaste sak i världen. 02:40. Narkosläkaren, en slank relativt ung kvinna med fördelaktigt yttre, anländer under tyst jubel inte olikt en celebritet till en fransk filmfestival. Hon presenterar sig för mannen på britsen och meddelar att nu ska det hela sätta igång. 02:42. En transparent mystisk vätska flyter genom en tunn slang av plast in i patientens blodomlopp och </div><div align="justify"></div><div align="justify"></div><div align="justify"></div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-7764809436950461337?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-45047883749179093202009-02-04T15:18:00.000-08:002009-02-06T03:31:38.297-08:00<div align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#999999;">NY HUNK</span><br /><br />Lördagskväll, städad fest och stadsbor i ett lägenhetskök på översta våningen i ett femvåningshus fotograferar varandra med digitalkameror. Flera av dem sågs och arbetade dagligen tillsammans på ett kontor under hösten. Samarbeten. Köpslåenden. Rundningsmärken. Klick. Klick. Mycket kommer med men inte allt; blänk av taklampan i mellanchefens hårgelé, leenden, osäkerheter, en katt på ett bord i bakgrunden, mat och dryck, lampor och stearinljus, kostymer, jeans, tajta blusar, kjolar och en sorts världsvana gester som kopierade ur en svensk postorderkatalog från 1980-talet. Longitud och latitud. Miner och gester de senare framför datorskärmarna bara kommer att kunna gissa sig till vad de stod för, men även ansiktsuttryck de omedelbart kommer att känna igen som sina egna och den andres. Som sina mor- och farföräldrars. En tidig väns. En fiendes. Klick. Några timmar senare provas fästena i lägenhetsbalkongen under det lätt berusade trycket från flera av gästernas uppklädda tobaksrökande kroppar. Samtal mellan arbetskamrater, vänner och främlingar på ett språk som alla förstår: ”<em>Har du eld?” ”När är du född?” ”häng kvar ett tag”</em>. Små inre bristningar. Upptakter till något mer som ibland följs upp direkt men ofta övergår i något annat eller inget alls. Bara i något fall behövde någon sys. Klick. Flera på den där balkongen gör, under bolmande, inom sig tysta kopplingar mellan rökning och personlig moral, mellan njutning och karaktär men det enda som blir kvar i askfaten morgonen efter fester är förutom aska och filter läppstiftsröda märken av läppar. Klick. Fler gäster anländer till festen i femvåningshuset; vänner och vänners vänner. Blickar, introduktioner, meningsutbyten. Klick. En attraktiv kvinna i 30-årsåldern berättar för en äldre kvinnlig kollega (som hon har mycket stor respekt för) om en <em>ny hunk</em> i hennes liv; <em>Lojal. Flat. Passionerad. Oberäknelig. Benstark. Inte kort men heller inte lång. Ingen tydlig dialekt. Läser dagstidning cirka 3 dagar i veckan. Bra i sängen. Petar aldrig tänderna i sällskap av andra. Tyvärr allergisk mot pälsdjur. Bra jobb. Antydan till dålig andedräkt. Dyra kläder men obegriplig smak. Snygg. Kommer det att bli något?</em> Den äldre kollegan (omgift sedan 15 år) lyssnar uppmärksamt och inkännande till beskrivningen och noterar hur olik <em>ny hunk</em> verkar vara både hennes man och andra män hon känner och har känt. Men hon utesluter inte att det kan ”bli något”. Klick. Ytterliggare gäster drar sig ut på balkongen som nu är nästan fylld av folk och på håll i den mörka stilla natten liknar en liten majbrasa under regn, en glödande Noaks Ark fastsurrad högt upp i ett träd långt ifrån vatten. Det dricks, snackas och snablas helt i enlighet med alla förväntningar man kan tänkas ha på en fest oavsett vem man är och var man kommer ifrån. Några hoppar upp och ner i takt med musiken inifrån stereon några rum därifrån. Klick.<br /><br />Olycksutredarna försäkringsbolaget anlitat förvånades något över att balkonggolvet och inte infästningarna i fasaden givit vika under trycket från partyfolket.<br /><br />Plötsligt lyser det i alla fönster omkring.<br />Grannar. Ambulanser. Taxibilar.<br />Familjer och ett företag i kris.<br /><br />Klick. </div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-4504788374917909320?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-24264275828113999992009-01-21T03:46:00.000-08:002009-01-21T06:07:59.506-08:00<div align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#999999;">PINNE AV TRÄ</span><br /><br />I den hjulbentes lägenhet; på träpinnen i fågelburens trapets fanns rastlösa små spår av klor och avvaktan för en fågel hade ofta suttit där och kikat ut över rummet.<br /><br />En förmiddag någon vår hade en annan fågel flugit in genom det öppna fönstret och slagit sig ner på trägolvet några meter nedanför buren. Fåglarna; de hade lagt märke till varandra som två tjuvar nattetid i en olåst guldsmedsbutik. Besöket blev kort men efterlämnade en knappt märkbar liten fördjupning mellan vingarna på burfågelns rygg.<br /><br />Lägenhetsgolvet knarrade som snö under den hjulbentes enkla fötter.<br /></div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-2426427582811399999?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-70433619375512860642009-01-12T10:28:00.000-08:002009-01-21T03:45:35.615-08:00<div align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#999999;">AIR</span><br /><br /><em>To be played on the evocative G-string of the violin</em><br /><br />Nattmössa. Rader av galgar i en av köpcentrats alla klädesbutiker. Barocken. Ursprungligen en del av orkestersvit nummer tre i D major (skriven cirka 1729-1731) för arbetsgivaren prins Leopold i Anhalt-Cöthen. <em>Air</em>. Är det inte <em>Air</em>? Ännu en version. Visslar med i klädbutikens kroppstempererade muzak. Bach´s <em>Air</em> som muzak. En begravningsmusik helt utan tårar och anletsdrag. Följer med i processionen trots att vi inte kände varandra så bra. Erbjudanden överallt. Vi var inte ens släkt. Ändå gör det ont. Ändå känns det inte bra. Air. Visslade inte då men visslar nu. Med i <em>Air</em>. De första visslingsljuden kom i den blå bilen på vägen till byn. Långt ifrån centrum ute i den perifera periferin en punktering av tystnaden. En luftstråle. En <em>vissling</em>. Minns ladan en bit ifrån bron över den mörka ån med både gädda och öring. Det var där ljuden kom. Läpparna viktiga men tungan spelade också en viktig roll i bildandet av ljuden, i brytningen av tystnaden. Som i den mer ljudlösa <em>kyssen</em>. Visslingar. Svårt att <em>förklara</em> hur man gör hade någon sagt och det var sant. Allehanda klokskap i mossomgärdade fattigtorp långt ifrån närmsta gård. Allehanda klokskap längsmed gator i städer och byar från kontinent till kontinent genom sekler av tid. Det var sant och det gick att använda. Det gick att använda fingrarna också och det gick att använda gräs. Strået helst av hög kvalité dvs. friskt, starkt, grönt och lagom brett. Flera av barnen och en sur gubbe visste var det växte gräs som det var bra att vissla med. <em>Click on a song below to find all titles, including compilations, that contain it</em>. Ibland fick man vägdamm från strået på läpparna. Så man blåste ut. Air. Bach´s <em>Air</em>. Han andas fortfarande men pulsen är låg. Inte för låg men låg du vet vad jag menar. Alltså han har fortfarande färg i ansiktet men kroppen är lite sval. Långtifrån död. Men sval och den svalkar. Air. <em>Find more anagrams of Bach's Air on the G-string</em>. I provrummet; en man, två par byxor och ett nothäfte. Det ena paret rymligare än det andra och stråken ligger kvar i sitt fodral. <em>Willendorf-Venus</em> vaktar instrumenten; hämtar en annan storlek och väntar sittandes på huk mot väggen utanför. Passar dem och så fall vilka passar bäst? Air. I västra änden av köpcentrat alltid blåsigt. <em>Det måste påpekas! Så blåsigt! Ja helt sjukt vad det blåser där!</em> Det finns ett kafé i hörnet med 70 sittplatser. Ovanför och omkring; rader av galgar, rader av butiker och rader av människor i ett centra med stor publik. Hundar också. Applåderar åt tonerna som stiger ur diket. <em>Air on the G string' arrived in its current popular form over 100 years later</em>. Alltså i slutet av 1800-talet. Det är länge sedan nu men ibland nu 300 år senare glider det ur sängen i sömnen och i sömnen sätter det gamla århundradet pickupnålen på stenkakan med <em>Air</em>. Bach´s <em>Air</em>.<br /><br />Sten. <em>Kaka</em>. </div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-7043361937551286064?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-32923721985866811012008-12-31T19:29:00.000-08:002009-01-03T03:31:16.606-08:00<div align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#999999;">UILLEANN PIPES</span><br /><br />Grå isskrapa. Torkarblad. Tambura.<br />Uilleann Pipe. Sarod. Sarangi.<br /><br />Heraldik. Kroppsbygge. Serve. Sommaren 1976 invaderades trakten av flygmyror. Insekter. Yrande i luften som svart snö. Drivor och ansamlingar på mark och husväggar. Var kom de ifrån? Varför var de där? När skulle de ge sig av? En svävande ostillad undran. Om kvällarna den där tiden; barnen sprang omkring och slog i svärmarna med tennisracketar. En pojke råkade, istället för att träffa flygmyrorna, träffa en annan pojke i huvudet med sitt racket. Deuce. Blod och förtvivlan. Matchen fick avbrytas på grund av olyckan men de gaddsteklande flygmyrornas brunsvarta bakkroppar glänste vidare i månljuset. Så många fick sätta livet till. En sorts upphetsning. Rensning av det invaderande från ingenstans. Klockvisare snurrar baklänges. Alla spänningar. Vad var det som drev barnen till slakten de där kvällarna sommaren -76? Solen gick ner men de fortsatte att slå och slå och slå och slå. Vevliror. I luften. Surret; en oerhörd bordun som spände fast området vid en påle i marken. Ingen kom därifrån. Ingen. Trots alla vingar och skydd av mörkret. Hundratusentals febriga streck av blyerts mot en himmel sjunkande i monastralpreussiskt blått.<br /><br />Horned Viper. Hill Slope. Jar Stand. Red Owl.<br /><br /><br />Det hade varit på gång sedan sensommaren men först vid tolvslaget den sista december löste året äntligen upp sig. Innehållet fällde ut som en väldig man över ett terra incognita.<br />Materialet vällde ut som kattungar ur en säck någon, utan att nå fram, burit mot åns djupaste punkt.<br /><br /><br /><a href="http://antwrp.gsfc.nasa.gov/apod/image/0812/LaSuperba_parkercarboni.jpg">http://antwrp.gsfc.nasa.gov/apod/image/0812/LaSuperba_parkercarboni.jpg</a> </div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-3292372198586681101?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-22299137382126119912008-12-06T11:06:00.000-08:002008-12-12T14:06:39.740-08:00<div align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#999999;">SHARK GODS AS GUARDIANS OF TREASURE</span> </div><div align="justify"></div><div align="justify"></div><div align="justify"></div><div align="justify">December. En äldre man i mörk vinterjacka rullar, ihopkurad som Quasimodo, ner sommarhjul i sin källare en halvtrappa ner i det tegelröda flervåningshuset. Rullar ner sommaren. Natten äskar. Det skymmer på och det är dags att offra något. Avstå från något. Bakluckan på mannens djupröda Volvo står öppen under arbetet. Han nynnar på Junior Kimbrough’s <em>Meet Me In The City</em> men övergår efter två hjul till Little Annie Anxiety’s <em>End Is Near</em>:<br /><br /><em>When ambrosia turns flat and ideologies pat / I know that the end is near*<br /></em><br />Sista hjulet ner i källaren. Quasimodo rätar på sig. Ser lättad ut. Thoff. Bakluckan slås igen och jul- och nyår tornar upp sig några hundra meter bort. Mötena. Maten. Minnena. Repetitionerna som han gått igenom mer än 55 gånger nu men ändå bromsar i varje år. Fast han vet hur man gör. Alltid samma sak på nytt. Den okände med säcken. Det envisa bakgrundsljudet av nötter som knäcks i olika rum. Extrastolarna som ska fram. <em>Du kan ta pallen som står i köket också. Nej, inte den! Den andra. Säg till killarna i tv-rummet att det är mat snart</em>. Meet Me In The City.<br /><br />Att komma. En gång om året. Knack knack. Röken från andedräkten där ute i kylan. Mummel från farstun. <em>Kom in.</em> En gång, ett år för inte så länge sedan förstod <em>ingen</em> vem det var som kom. Inte barnen såklart. Nej nej. De vet ju inget om det där. Men ingen kände igen rösten. Sättet han rörde sig på. Inte heller det han hade på fötterna. Att han kom så sent på kvällen. Nu stod han där mitt i vardagsrummet och delade ut små paket. Mestadels under tystnad. Han gick efter en stund. Barnen brydde sig inte men flera av de vuxna var vita i ansiktet efteråt. I varje paket låg en träbit med ett inristat ord till var och en. Inte ens flera år efteråt visste någon vem det var som kom den där julen.<br /><br />Tillbaks till det tegelröda flervåningshuset igen. Den äldre mannen sätter sig vid förarplatsen och vrider om startnyckeln. Volvon rullar långsamt iväg i mörkret. <em>Skönt att få det gjort och bra att det fortfarande finns plats i källaren. Får inte glömma att efterdra bultarna</em>. Tänker mannen bakom ratten.<br /><br /><br />* 2006 Annie Anxiety Bandez, <em>End Is Near</em>, “Songs From The Coal Mine Canary”. Durtro Jnana 1967CD.<br /><br /><br /><br /><a href="http://web.telia.com/~u23802402/20071214-iskristall.jpg">http://web.telia.com/~u23802402/20071214-iskristall.jpg</a> </div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-2229913738212611991?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-35070812476591653912008-11-18T04:02:00.000-08:002008-11-21T14:50:51.282-08:00<div align="justify"><br /><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#999999;">COX POMONA FÖR EN OSKODD HÄST<br /><br /></span>Rockigt rödknagglige unge herr frukthandlare har en frihetssymbol av miljövänlig plast nonchigt installerad runt sin ådriga hals. Berättade att han varit otålig bakom flötet den sommaren, övergått till lasso och nätpoker utan tillfredställande resultat. Talade, trots återvunna material, trots <em>Elite Elbow, The Lighthouse</em> och kontakter med <em>Gallstone Greg</em> från alliansen av nya moderater om en muppetshow av bakhalka och uppförsbacke. Men nej, försäkrade han, det hade inte gått utför. Närsomhelst kunde det vända. Minns <em>Sheyenne River, Black Hills </em>och <em>Röda Molnet</em>. Eller fråga <em>Mahk sta’vo yan’st’st</em>. Sa frukthandlaren medan han knäppte iväg den ena kärnan efter den andra. Småsten. Nävar.<br /><br />Det fanns skeptiker också utanför leden med kupongviftare. Var det egentligen så billigt och bra hos honom? Kvitto?<br /><br /><em>2 ½ kg bananer, 8 hkt nektarin, en ask physalis, 3 Adamsparmän, 5 Aldenham Purpuräpple, 5 Alexander, 7 Alfa 68, 3 Alice, 9 Allington, 3 Alnarps favorit, 2 Ananasrenett, 6 Antonovka, 5 Arnmans gula höstkalvill, 2 Aroma, 3 Arreskov, 5 Aspa, 3 Baggetorp, 7 Beauty of Bath, 2 Belle de Boskoop, 3 Bismarck, 5 Blenheim, 2 Boiken, 2 Bolero, 4 Borgherre, 3 Borsdorfer, 6 Bramley, 8 Braeburn, 3 Cellini, 14 Charlamovsky, 3 Close, 6 Cortland, 1 Cox Orange, 12 Cox Pomona, 1 Danzigäpple. 3 Discovery, 5 Domö favorit, 2 Drakenberg, 4 Druväpplen, 1 Duvboäpple, 3 Early Red Bird, 6 Ecklinville, 2 Egremont, 3 Russet, 4 Ellison's Orange, 3 Fagerö, 6 Fiholms ribston, 2 Flädie, 11 Fuji, 3 Fullerö, 3 Fågelsta, 3 Fårnos, 5 Galloway, 2 Gascoyne Scarlet, 5 Gloster, 1 Golden Delicious, 3 Golden Noble, 6 Granatäpplen, 1 Gravensteiner, 2 Gul Richard, 12 Gyllenkroks astrakan, 4 Harberts Renett, 8 Hedenlunda, 2 Huvitus, 6 Hörningsholm, 6 Iglabo stött, 3 Ivö, 5 Jamba, 3 Jazz, 2 Johannes röd höst, 1 Jona Gold, 4 Kanadarenett, 5 Kaniker, 4 Karmijn, 3 Katja, 2 Kim, 2 Korsmyra astrakan, 2 Lane's prince Albert, 2 Laxton's pearmain, 2 Laxton's superb, 3 Lobo, 3 Läderrenett, 6 Madam Palm, 3 Maglemer, 5 Mank's codlin, 3 Mantet, 1 McIntosh, 3 Melba, 2 Mio, 3 Mutsu, 4 Newton, 4 Oberländer, 4 Oranie, 5 Peasgood Nonsuch, 1 Pink Lady, 3 Rambo, 1 Red Delicious, 5 Rescue, 8 Ribston, 5 Rossvik, 2 Royal Gala, 6 Råby Rubin, 7 Röd Höstkalvill, 5 Rött kaneläpple, 4 Samo, 6 Slava Petersburg, 1 Stor Klar Astrakan, 7 Strimmig vinterkalvill, 2 Spartan, 6 Stenbock Stenkyrke, 2 Stäringe, 3 Suislepper, 1 Suntan, 2 Särsö, 3 Tornpipping, 6 Transparante blanche, 3 Transparente de Croncels, 3 Tunaäpple, 2 Urshults kungsäpple, 2 Queen, 5 Quinte, 3 Vildapel, 4 Waltz, 8 Wealthy, 3 Wellington, 4 Wöldikes duväpple, 3 Åkerö, 3 Äs baron.<br /><br /></em><br />Någonting annat? </div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-3507081247659165391?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-6455677843258690722008-11-13T06:04:00.000-08:002008-11-17T16:29:33.615-08:00<div align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#999999;">SUN TOY </span><br /><br />Kvartssand. Alkalier. Vitt skum. Höga uppslitande vågor. Någonstans det ihåliga klappret av drivved. Rivmärken av hård vind på dörrhandtagen till husen längsmed vattnet. Ett Fjärdhundra. Vatten upp till kanten. Gå tydligt mumlande baklänges genom sandåspassagen med en nybruten kvist av olvon i vänster hand. Gör det till en vana men gör aldrig om det. <em>Aella. Aeneas. Agaue. Aglaia. Agni. Ahti. Alberich. Althea. Amaterasu. Anil. Bastet. Culhwch</em>. Okrossbara tolvtumsbyar från norr. Hackande regn. Bortslitna delar av hustak. <em>Sök lä! Sök lä!</em>. Sök skugga bortom täta sekundmetrars ljus. En ung flicka hade sett en äldre kvinna i svart klänning klösa sig fast i en gammal ek några kilometer från centrum. <em>Hur i helvete kunde det slå om så plötsligt i den här trakten Blind Willie Johnson?<br /></em><br /><em>Raijin. Rajani. Rangi. Ruti. Remus. Rhea. Sampo. Saraswati. Saturn. Savitr. Selene.</em><br /></div><div align="justify"><br />En storm i ett vattenglas. En svinpärla. Ett bockhornskt Gibraltar. </div><div align="justify"></div><div align="justify"></div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-645567784325869072?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-9743118329797172152008-11-01T09:14:00.000-07:002008-11-20T06:21:16.323-08:00<div align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#999999;">WETLANDS WILL NOT BE DESTROYED BY EXPANSION</span><br /><br /><br /><em>T i m b e r !<br /></em><br />Svag till måttlig vind. Framåt eftermiddagen avtagande. Mestadels klart till halvklart. Måseskär ingen vinduppgift.En del dagar den hösten tog paret det bara lugnt utan att tacklas med millenieutredningar. Pärmhyllorna intill såg nästan förvånade ut. Inga hemlösa skålpund sönderbitna naglar knastrande under fötterna. Inga buckliga star wars konvent att böja sig inför. Inget tungt bogserande av timmer till urskogen.Så mötte fotgängaren en gammal bekant med en kamera över axeln. Just det, vännens då relativt nyväckta fotointresse hade redan på den tiden inverkat på hans gångstil mindes fotgängaren. De hade inte setts på mer än tre decennier. Han mindes kamratens ord innan de senast skiljdes åt i dörren till arbetsrummet:<br /><br /><em>wetlands will not be destroyed by expansion<br /></em><br />Då, 30 år tidigare, hade de träffats med en engagerad regelbundenhet som sällan glappat mer än en vecka. Barrundor. Vandringsleder. Bilvändor. Eksem. Vännen hade blivit av med åkomman genom framgångsrik behandling på en kurort nära Skopje. Han sa det liksom i förbigående men alla som kände honom förstod vilken stor betydelse framgången skulle komma att spela i hans vidare liv. Nio vistelser över sammanlagt 16 år hade ersatt alla tecken på hudbesvär med nytt fotfäste för vännen med kameran. Nio. Sexton. What is it good for? Say it again. En del dagar den hösten. En del dagar den hösten befann sig Månen ovanligt nära Merkurius. </div><div align="justify"><br />wetlands</div><div align="justify">will</div><div align="justify">not</div><div align="justify">be</div><div align="justify">destroyed</div><div align="justify">by</div><div align="justify">expansion<br /> </div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-974311832979717215?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-51960893697547402452008-10-26T06:49:00.000-07:002008-10-27T16:43:37.451-07:00<div align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#999999;">WOMAN BLACKENING TEETH</span><br /><br /><em>192. Woman Blackening Teeth. (Ivory. 1 ¼”. Signed: Ryo. B 830.)</em><br /><br />Husägarens långbente älskarinna matar avståndet till omvärlden med kluttig mascara. Det är vad hon behöver för några timmar i det starka skenet ute på torget. De skulle inte se henne annars. De <em>skulle</em> se henne annars. Vännerna skulle inte känna igen henne och de hon inte kände skulle kunna få en felaktig uppfattning om henne. Det måste undvikas efter allt hon byggt upp genom åren. Alla staplar med partyintellektuell dagstidningsprosa som håller ihop och formar det prisma som visat sig fungera för samtalet på torget. Staplar hon byggt stora delar av sin persona med. Alla staplar hennes persona, i samarbete med hennes hjärta, använt sig av i byggandeprocessen. Staplar som har avgörande samröre med hennes speciella preferenser och <em>böjelser</em>. Med allt som rör hennes <em>smak</em> och <em>intressen</em>. Det förvånade henne heller inte det minsta att flera av männen i hennes omedelbara närhet, och på bilder i tidningar, började ha mustasch. Började ha mustasch igen. Hon gillade det. </div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-5196089369754740245?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-92198559343368922212008-10-19T06:59:00.000-07:002008-10-27T16:55:28.800-07:00<div align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#999999;">LIONS OF TRIBUTE</span><br /><br />Trumpetstötar. Huvudstad. Rusningstid. Styva kassar. Spända ansikten och kroppar. Avspända ansikten. Avspända kroppar. En jovialisk gris. Vad gör den där och hur kom den dit? Mörka hårda bilar. Några hyenor. Någon i ett fönster steker ägg. En tjänsteman leker med en liten kedja i fickan utan att någon runtomkring märker det. Så en stor mörk hög med något. En medelålders man i dyr kostym hejdar stressade steg hem från arbetsdagen. Stannar upp. Ser på högen. Kanske samtidigt tänker på dagen som varit. På en medarbetares ofta mycket tajta byxor, på varför hon har så tajta byxor på jobbet och på att han skulle vilja dra dem av henne. På att han är lite trött på att alltid äta med pinnar och på att han skulle vilja ha sitt skrivbord närmare något av fönstren på kontoret. Men, nu när han går hem efter åtta timmars arbetsdag, hur är det med den där avvikelsen i halvmörkret? Går fram till högen. Är den mjuk eller hård? Petar med foten på den och får veta. Hård asfalt. Oväntat hård. Ser sig hastigt omkring. Går vidare. </div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-9219855934336892221?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-45874663626925558072008-09-11T06:23:00.000-07:002008-10-16T05:50:45.721-07:00<div align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#999999;">SKARP KRITIK EFTER HELIKOPTEROLYCKA</span><br /><br />Sommaren föll tyst av träden och vinkade efter nedslaget till sig alla som hade sett vad som hänt. En rådsmedlem hoppar av; säger att alla i rådet utom honom röker fimp, säger att rummet de möts i lutar för mycket (arkitekterna avfärdas), att han blir orolig och att han inte vill vara med längre. Säger också att hans tid inte räcker till, att det är fullt upp, fullt upp med flera bolag och andra intressen. Andra utrymmen. Skruvar att dra åt. Skruvar att lossa. Fjädrar att putsa. I gryningen mer plats än senare på dagen över bron mot andra sidan i staden där tiden är smalare men pengar kan förtjänas. Eller intjänas. Inget är som några extra miljoner. Säg inget annat men säg till om avin kommit till fel adress. Extra miljoner som ersättning för alla valkar i kalendern. Några extra miljoner som fäller ut precis innan nedslaget. Ungerskt läder. Mummel. Stora plösar. Whiplash. Det mest förbryllande var enligt de som först anlände till platsen hur intakt hela konstruktionen var. Hur lite, trots höjden på fallet, kollisionen med marken hade påverkat kroppen. Men han trivdes inte. Flera miljoner. Hur var det möjligt och var kom leveransen ifrån? Inte ens den innersta kretsen visste. Visst hade det varit en del dissonans men inga hårda ord, inga blåmärken, inga brutna ben. På ritningen syntes ingenting. På rådsmedlemmen syntes heller ingenting annat än några knappt märkbara fläckar av dyr balsamvinäger under skjortkragen. Ingenting annat. </div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-4587466362692555807?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-14829314181478915932008-08-20T13:33:00.000-07:002008-08-25T03:59:30.389-07:00<span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#999999;">STRÅKAR, BLOD</span><br /><em><br />Två morfer av nominatformen. Ljusgrå ögonkretsar. Mörkbruna längsfläckar på ovansidan. Bruna pilfläckar. Svartaktiga fjäderspolar. Marmorerade tvärband. I kanterna rostgult vattrade fläckar. Pälsartade underytor. Fältöverlappning.<br /><br /></em>En sen augustikväll flyger en kattuggla in i bussens strålkastarsken, fångar ett mindre djur på vägen och återvänder i samma riktning som den kom ifrån. I den här delen av staden pågår samtidigt en utomhuskonsert inte långt ifrån vägen, inte långt ifrån platsen där konserten verkligen äger rum. För det publiken i gräset ser och hör utspelas inte direkt framför deras ögon utan kablas över från en konsertlokal inte långt därifrån. Skuggor på grottans vägg.<br /><br />Ljudet av stråkar blandas med fjädrar och blod.<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-1482931418147891593?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-34730114177020466402008-08-07T11:25:00.000-07:002008-10-18T17:41:13.415-07:00<div align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#999999;">1900-TALET FICK EN SLARVIG BEGRAVNING<br /></span><br /><em>lap pools, cascading pools, banjo shaped pools, roman pools, and more.</em><br /><br />1968-2008.<br /><br /><em>örat mot de första 40 åren; kejsarsnitt, kurragömma, kalasjnikov, kefir, möten , monogami, morfologi, avsked, aningar, arbete, adderley, ahlströmska, försök, flaskskepp, farenheit, fullmåne, fellatio, tystnader, tremänningar, taklagsfester, tusen trogna toyotaägare, samtal, saltomortaler, sentiment, gargantua, gagarin, green point, gang greene, giljotin, generation sans futur, le trésor de rackham le rouge, glittertejp, vorgefühl, cunnilingus, en fiende utanför gemenskapen, en vän hos fienden, en mortel av sten, en oätlig svamp, muizenberg, muzot, muriel spark, onibaba, okeido, omberg, magens rundning, blygdben, skogstjärnar, ubuntu, rimliga förväntningar, vilda krav, long street, lower main road, sagovägen, lodenrock, parkas, midjekort jacka, kort kjol, svarta jeans, jordskor, manchester, nedre norrlands inland, norra ishavet, cape town, hög standard, låg moral, skamlöshet, suna no onna, ceylon, sencha, stray cats, ceux du dehors, europe after the rain, triomphe des mouches, sabeltandade tigrar, siluettbilder av någon som strular med någons bästa väninna, väderkvarnar, vårtgård, vampyr, wobbler, teoretisk - och praktisk filosofi, brevlåda, replokal, radioteater, kastellholmen, veloso, post-it lappar, vattenkrig, mördarsniglar, albatross, universitet, buffelhjord, autosol, die achte elegie, horns udde, polygami, porfyr, porträttmåleriets utveckling, åren som vegetarian, skeleton crew, scampi oriental, gretsch, klee, timbales, bali, les baxter i bilen, torghandel, återkomster, välfärdsstatens upplösning, hamada, fingrarnas rörlighet hos gibboner, flytten till en mindre ort och tillbaks igen, mer studier, nytt jobb, återbesök på mödravårdscentralen och kanske någon sorts utveckling. </em></div><div align="justify"><br />en tur med bilen och vi passerar en <em>pool</em> ifrån barndomen; skriken, skratten, de vuxnas balanserade pendlande mellan osäkert allvar och tydlig improvisation, barnens begränsade gränslöshet, alla ljuden från ett allmänt bad från en pool skratten, skriken, varningarna, förslagen, försöken, kraven, sorlet allt finns kvar på platsen, som om de andra stannat kvar där sedan jag för 35 år sedan gick därifrån för sista gången, som om tiden utan att gå i moln lokalt tickat på noll, som om den här världen just där ryckt på axlarna och låtsats som om ingenting hade hänt för ingenting hade hänt.<br /><br />kelly kleins <em>pools</em>; den släta tystnaden där vattenytorna möter horisonterna, vattenbehållarnas arkitektur och miljöerna runtomkring; <em>rhinebeck, tadanori saito, saturnia, st. augustine, bergamo alto, bedminster, ketchum, stockbridge, san simeon, valle de bravo, san miguel de allende</em>. tack pappa.<br /><br />1900-talet fick en slarvig begravning; ett oberoende tv bolag smygfilmade hur kistan på ett oförsiktigt sätt släpptes ner i graven, in-zoomningar på kyrkogårdspersonalens frånvarande nävar bakom spakarna. Indragna fikaraster, besparingar. De medgav inför oss alla att hanteringen syftade till att undvika senare sättningar i gravplatsens jord och många gjorde miner av ogillande också åt ansatsen att försöka <em>förklara</em>. 1900-talet fick en slarvig begravning.<br /><br />1900-talet fick en slarvig begravning men vad vore en ordentlig begravning för oss som var där, av det vi såg och upplevde? Kom vi måste gå nu. <em>Fick du med dig allt? Vi måste hinna med tåget kom nu</em>. Units of disintegration and integration. Lämna kvar. Ta med. Alla var där. Några läste texter, någon spelade flöjt, någon sjöng, många grät, någon orkade inte komma dit, någon mådde för dåligt. Vi fick måla på kistan. Efteråt utanför; samtal om förr, om känslor, om hur det kändes att lyfta luren och ringa det där numret och om olika tekniker att hålla en aggressiv geting på avstånd. En tjej som jag visste ville ha barn med mig frågade om jag ville ha skjuts.<br /><br />Själva transporten var inget problem. Det var så rejält upphugget längs hela sträckan men det var något med tillstånden som krånglade. Stannade och vilade vid <em>Dragon Gate</em>. Vi skulle få vårat 29:e barn den hösten och du hade brutit med pen-klubben men köpte fortfarande helst ekologiska produkter. 1900-talet fick en slarvig begravning.<br /><br />Det tog så lång tid för experten att reparera gitarren att då brevet, med beskedet om att stränginstrumentet nu var återställt och i ursprungligt skick, kom fram hade han glömt att han någonsin haft gitarren. Brevet eftersänt till den nya adressen utan att nå adressaten. Eftersänt på nytt och på nytt tills det slutligen nått gitarrens ägare. Alltså samma person som många år tidigare lämnat in den för reparation. Resonanslåda, greppbräda.<br /><br />1900-talet fick en slarvig begravning.<br /><br />Efteråt samlades de som ville för att fika tillsammans i tomrummet som lämnats kvar på platsen. Det guldockrafärgade huset, trappan, hallen, köket där vi brukade sitta och prata, det ljusa vardagsrummet med det stora fönstret mot sjön och pianot, trappan upp till vinden och trappan ner till källaren. Källaren. Allt var kvar och dottern sa att jag kunde ringa om jag ville.<br /><br />1900-talet<br />fick<br />en slarvig<br />begravning.<br /><br /><br />pools.<br /><br /><br /><br /><br /><br />187 photographs. 106 in full colour. </div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-3473011417702046640?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-74700257454515691562008-06-20T07:47:00.001-07:002008-09-23T02:20:23.194-07:00<div align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;"><span style="font-size:130%;color:#999999;">TOPZ</span><br /></span><br />I.<br /><br />har <em>du</em> ett <em>stillasittande arbete</em>?<br /><br />har <em>du</em> ett <em>jobb</em> där din kropps rörelser spelar en underordnad roll för arbetets resultat och inget har att göra med verksamhetens natur?<br /><br />har <em>du</em> ett arbete där var tredje timmes smala förflyttningar mellan avdelningarna utgör stoffet för din dags tyngre lyft, ett arbete vars innehåll och syften ständigt omdefinieras, adress <em>poste restante</em>. kranar öppnas kranar stängs. ocksåduvrider.<br /><br />har <em>du</em> normallångt hår och bolån?<br /><br />är <em>du</em> en av alla dem som, med ihåliga spelmarker och med utgångspunkt i rädslan för ett magplask, söker nya sparformer och tillfredställelse i infriade förhoppningar om en bättre värld, i en löst formulerad kvalité?<br /><br /><em>vi</em> har <em>lösningen</em>, vi <em>pullar</em><br />vi pullar fram en lösning<br /><br />åt <em>dig</em><br /><br />säger, med noggrant allvar, ett av instituten ute på marknaden<br /><br /><em>tellus ab<br /></em><br />som är <em>rörlig</em>, som är rörlig som ett gift-tunna-läckage i sin omgivning trots allt stillasittande, trots att snäckskalen knastrar under en viktlöshet så omfattande att du inte ens hinner somna om innan allt börjat om med nya förgreningar.<br /><br /><br />II.<br /><br />de sa alltid att det nappade bättre efter ett <em>regn</em>….<br /><br /><em>tell us</em><br /><br />fontänerna på den öppna platsen i staden beter sig underligt den här kvällen / oregelbundna vattenpulsar / plaskanden mot stenplattorna omkring / stötvisa mindre kaskader av vattenpulsar beter sig öppet / underligt och alla såg dit<br /><br />en tyglös sen timme stack kaninurin i näsborrarna / stack ett <em>speakers corner</em> i brand / stack ner / en nattvandrande åsikt utan fast adress och alla såg dit<br /><br />fontänernas oregelbundna hostningar en sorts medicin / en sorts oregelbunden medicin mot alla tidigare rapporter / fontänernas oregelbundna oerhörda vattenpulsar / vände upp opaginerade sidor inne i vad som skulle kunna ha varit en berättelse / en berättelse om vagnar och om hjul och om jorden<br /><br />tellus<br /><br /><br /><br /><br /><a href="http://www.flickr.com/photos/70419861@N00/">http://www.flickr.com/photos/70419861@N00/</a> </div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-7470025745451569156?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-22519031987674204622008-06-14T07:44:00.000-07:002008-08-23T04:20:34.506-07:00<div align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#999999;">INDRAG, ÅTERKALLANDE</span><br /><br /><em>En mindre slutsats, en text om datum och datums innehåll.<br /></em><br />Jag åker in till stan för att köpa en bok men får veta att den nya upplagan dragits in och återkallats från butikerna. Den kvinnliga expediten verkar upprymd över vad som skett med boken och berättar med leende uppspärrade ögon och sina händer fifflande upptagna med prismärkning att det var något med datumen i den satta texten som förhöll sig felaktigt till materialet i övrigt. En manlig kollega till den kvinnliga expediten fyller i med hur många tusen exemplar som feltryckts och det är något hårresande med hela situationen viskar en annan kund i mitt öra.<br /><br />Redan någon vecka innan hade jag, vid sidan om andra saker, planerat att just den här dagen åka in till stan för att köpa just den där boken, snuddat vid tanken på vem som skulle expediera mitt köp och ifall läsningen skulle inledas på något närliggande kafé eller hemma i någon fåtölj.<br /><br />Men precis som med datum och tillhörande text i den nya upplagan av den där boken jag åkt in till stan för att köpa fanns ingen genomgående kongruens mellan min dagsplan, mina tankar kring planen och vad som verkligen hände. </div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-2251903198767420462?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-73348768882836275932008-06-01T02:09:00.001-07:002008-08-23T04:20:56.476-07:00<div align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#999999;">FÖNSTER I TVÅ VÄDERSTRECK</span><br /><br /><em>vingslag</em>. söndagsmorgon i bostaden och det smäller avlägset både hemtrevligt och enerverande i en dörr som egentligen varken är öppen eller stängd.<br /><br /><em>häromdagen</em>; vi såg hur några kraxande skator i en park löste en konflikt; flaxade lite för att få <em>space</em>, sedan var de stilla med ett visst avstånd till varandra igen, som de sju passagerarna i en tunnelbanevagn; lika utspridda hörde de samtidigt till flocken vare sig de ville eller ej.<br /><br /><em>station</em>; några går av någon går på och det är tyst och svalt därnere i tunnlarna, pysljud och så vindens vinande som i en enorm flaska, väggmålningar som i lascaux.<br /><br />tecken. <em>tekken</em>.<br /><br />och den här morgonen och för att det är så varmt <em>korsdrag</em>. med den okuvliga energin hos ett intressant rykte sveper vinden säreget och nästan osynligt genom lägenheten utan att undgå ett enda öra och vore det inte för vinden skulle det vara svårare att höra hur tyst det är.<br /><br /><em>fötterna</em> växer fort under tonåren; när man är femton kan man redan ha storlek 45 i skor. då har fötterna växt färdigt medan ryggrad och andra områden av ben i kroppen, i likhet med ens syn på saker och ting, fortsätter att växa i längd och styrka.<br /><br /><em>älskar, älskar inte, hatar</em>. medelåldern; dagarna, veckorna, månaderna, åren och man kan antingen ha en kluckande känsla av att veta vart man är på väg med sitt livsprojekt… med dagarna, veckorna, månaderna, åren eller så kan man, som en jordenruntresenär med några kilos övervikt på flygplatsen, ha en långlivad känsla av att inte riktigt veta vart man är på väg med allt det man lämnat efter sig, allt som man förlorat och allt det lilla och stora som man behållit genom åren.<br /><br /><em>Semester</em> redan i juni. jag har varit på en längre fotblåsvandring längs en led i mellansverige med w och trodde att jag visste var vi var men upptäckte redan efter någon halvmil att kartan inte stämde med terrängen, att vi fick lita på något annat; att vi fick lita till markeringarna längs med stigar och vägar. men vart ledde vägen? ingenstans information, inga andra vandrare att fråga längsmed vägen, bara den ledmarkerande färgen på träd, gräs och stenar, här och var en pil men inga ord. efter ett par mil i skogarna slog vi läger på den flata kammen av ett mossbetäckt berg. bara några få träd hade hunnit upp på toppen medan resten väntade längre ner där de bildade mörk skog av mestadels barrträd som tall och gran. utan vindskydd eller tält sov vi åter under bar himmel jag med stöd av ett <em>headrest</em> från namibia. när man vaknade till och vände sig knastrade den torra laven under liggunderlagen i mörkret som fibrerna i en dröm. bortsett från ett och annat mjukt vindsvep nästan tyst där i skogen.<br /><br /><br />en <em>drift</em>. solen ner i väster. efter en tid överallt värk fick vi ändra våra planer, byta spår och trots ett levande motstånd, avbryta vandringen av ren självbevarelsedrift. hemma igen kunde vi på en detaljerad karta följa de tidiga misstag som lett oss fel, se ett <em>mindset,</em> en <em>outlook express</em> som lett oss någon annanstans.<br /><br /></div><div align="justify"><a href="http://www.flickr.com/photos/70419861@N00/2552728735/">http://www.flickr.com/photos/70419861@N00/2552728735/</a> </div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-7334876888283627593?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-20993001440132867062008-05-31T05:04:00.001-07:002008-08-23T04:21:31.684-07:00<div align="justify"><span style="color:#999999;"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;">SCHEMPAL</span> </span><br /><br />en text om en annan årstid, om olika årskullar och om en blå sked.<br /><br /><br /><em>hösten, vintern, våren…<br /><br />har du skrikit dig hes eller svalt för många gånger? nu är det högtryck och du kan kliva upp ur dyn, fläkta dig med ett blad från eluma elish, slappna av med glass.<br /><br /></em><br />I.<br />först flickan.<br />sedan pojken.<br /><br />hon springer beslutsamt mot rutschkanan och det handlar om att komma ända upp till platån däruppe dryga metern ovanför marken. halvvägs tar hon hjälp av sargen och drar sig upp den sista biten för det skulle inte gå annars, hon skulle inte kommit upp på den där platån, hon skulle lidit ett litet nederlag men sedan skulle allt fortsätta som vanligt kanske. nu är hon där <em>uppe</em>, hon har <em>kul</em> och pojken därnere applåderar <em>bra! bra!<br /></em><br />sedan är det pojkens tur och han har nog <em>gjort-det-förut</em>, tar ordentlig sats säger <em>så här! så här!<br /></em>och <em>då går det!</em> han kommer upp med en lätthet flera av barnen där nedanför avundas det syns. inga skägg, inga gitarrer.<br /><br />barnen äldre och yngre har tröttnat på att <em>åka nedför</em> rutschkanan och det centrala är nu att istället <em>lubba uppför</em> med så lite stöd som möjligt. som skimrande rusiga öringar mot ett strömmande vatten kastar de sig uppför lutningen medan några ser på och inväntar sin tur att få göra <em>samma sak</em>, andra inväntar sin tur för att få göra <em>tvärtom</em>. bara de mindre barnen som saknar förmågan att på egen hand ta sig <em>uppför</em> den vågiga branten åker istället, och när de får chansen, <em>nedför</em> med små leenden och pruttljud. men, skulle man kunna säga, det är nog bara en <em>fas</em>, en <em>period </em>då det är något nytt som gäller, snart är det nedför som gäller igen också för de äldre och större men ändå små barnen, framtiden.<br /><br />II.<br />vi dricker kaffe på en trottoar, cigarettrök når killen med bebis bredvid men, som han själv säger, det gör honom inget för <em>det-finns-så-mycket-annat-att-vara-bekymrad-över</em>. t ex att dottern för femte gången kastar skeden med glass på trottoaren. pappan böjer sig sammanbitet ner och tar upp den blå skeden och en doft av bränd skalle sänker sig över dalen. unga pappans mobil ringer med signalen <em>amazement</em> och där flög skeden igen.<br /><br /><em>upp</em> och ner<br /><br />upp och <em>ner</em>.<br /><br /><a href="http://www.rutahsa.com/MR-TheWall.jpg">http://www.rutahsa.com/MR-TheWall.jpg</a></div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-2099300144013286706?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-33622236984137472502008-05-20T10:10:00.000-07:002008-08-23T04:21:48.719-07:00<div align="justify"><span style="color:#999999;"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;">FONTAINE</span><br /></span><br /><em>en text om det här med att säga förlåt.</em><br /><br /><em></em>en spricka, en timmes framkallning och telefonerna ringer hela tiden.<br /><br />när sa du förlåt senast? varför lät du bli?<br /><br />”pardon”<br /><br />en korpulent, svensktalande äldre man i turkos vindjacka och arbetarklassbakgrund uppmärksammar mig om att han vill komma förbi inne i den parodiskt trånga matvarubutiken. komma förbi. jag tar, som för ett omkullfallande träd, ett självklart steg åt sidan. kvitto? inköpen ner i påsen medan mannen vaggar förbi bakom mig under exalterat småprat med en passiv jämnårig vän. han håller upp dörren jag säger tack och i dagsljuset utanför butiken uppstår ett kort obegränsat samtal om att använda ett franskt uttryck som pardon istället för ett motsvarande svenskt.<br /><br /><em>spräckt skalle</em>. solljus fyller kvarteret och inkluderar även det kraftiga ålderdomliga ärret snett över mannens ansikte uppifrån hårbotten över pannan, ner bredvid näsan, runt käken något hade hänt.<br /><br /><em>speakers corner</em> är ett ackord av dofter idag; allt vi uppnått, allt som är på väg att fullbordas, allt som inte blir gjort, allt som inte blir färdigt, allt som görs fel, allt som upplevs som fel, allt som inte räcker till, allt som räcker till men som inte tillfredställer, alla försök, alla grepp, alla lösningar, alla avtal, alla skriande behov, alla förhoppningar, alla struliga tonåringar, alla omöjliga vuxna, alla som funnit sig själva, alla extrapriser, dammen med blötdjur, alla som backar, alla som inte backar, alla rapporter om det som är och det som kunde varit, upplevelsen av hur det som kunde varit i själva verket är.<br /><br />tisdagseftermiddag och min sambo ser roat på ett tv-program då jag går ut på en promenad. det har regnat men klarnat upp och vägen följer långsamt mina steg.<br /><br />tre cyklister och ett klangbad av lätt rök når mina näsborrar.<br /><br /><br /><br /><a href="http://mandarinelechat.free.fr/weblog/wp-content/2007/07/NuagesTurner_HR.jpg">http://mandarinelechat.free.fr/weblog/wp-content/2007/07/NuagesTurner_HR.jpg</a></div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-3362223698413747250?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-90628643651169978072008-04-14T03:47:00.000-07:002008-08-23T04:22:07.134-07:00<div align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#999999;">C. DOWD</span><br /><br /><em>Parallellt med det jämförande studiet av tre trumlärare även en sorts minnestext över några tidiga år i privat- och kommunal musikskola.</em><br /><br /><br />Minns den 14:e april 2008 och att alla Tiburtius du kände hade namnsdag.<br /><br /><br />16/9 övning 91-99, 30/9 övning 100-108<br /><br />inte bara den rådjursögde, tillsynes sorglöse trumslagaren utan hela setet rör på sig; trummorna sväller, stativen bågnar mot den rastrerade bakgrunden och allt med ett berglavsfrankerat vykort från medeltiden.<br /><br /><em>a funky primer</em><br /><br />susan alstadts omslagsteckning till den bättre av de två övningsböckerna jag som ung elev fick av trumläraren E säger övergripande en hel del om de komp noterna i boken föreslår men mycket lite om de mörka rörelser flera av exemplen kräver. särskilt, och delvis på grund av ett tryckfel, några av de avslutande exemplen. vi hade katt.<br /><br /><em>katt<br /></em><br />och eftersom E var jordnära allergisk mot <em>katt</em> flyttades trummorna med duellerande högtidlighet till en annan lokal utan hår på tisdagskvällarna.<br /><br /><em>tisdagar<br /></em><br />veckans andra dag skickade varken då eller nu några förebud utan kom ouppklädd, med en ledig helg och måndagen i släp, lite som markeringarna i kompen och jag trummade mig igenom en rad med nio komp per dubbellektion och det där skulle, som all undervisning och övning, på sikt ge resultat sa min lärare E.<br /><br /><em>läraren E</em><br /><br />ingick i den sk. vaktparaden och spelade, vid sidan av att ge <em>privata</em> trumlektioner, i en jazztrio som levererade standards. båda verksamheterna fick direkt avspegling i undervisningen och i valet av kursböcker. läraren E var även aktivt intresserad av det ockulta vilket också det fick en sorts avspegling i våra veckovisa möten.<br /><br />vid sidan av privatlektionerna för E gavs jag undervisning i den <em>kommunala</em> musikskolan av läraren T.<br /><br /><em>läraren T<br /></em><br />som redan på den tiden hade mustasch, spelade, vid sidan om att undervisa trumspel i kommunala musikskolan, i musikkollektivet<em> lokomotiv konkret</em> och var på många sätt läraren E’s motsats i tanke, ord, uppenbarelse och handling, något som, i likhet med läraren E’s särdrag, influerade undervisningen och undervisningsmaterialet. läraren T hade även <em>fler elever</em> och <em>slitna jeans</em> istället för <em>en elev</em> och <em>kostymbyxor</em>. </div><div align="justify"><br /><em>mustasch<br /></em><br />hade och har kanske än idag precis som läraren T också charles dowd; författare till den där övningsboken <em>a funky primer</em>. på omslagets insida en bild på honom i odefinerad frisyr bakom ett mörkt trumset, slim-fit helt klädd i svart. dowd var på bilden i samma ålder som <em>alla vuxna</em> vid den tiden. bilden av honom har tagits medan han spelar och skiljer sig, precis som min bild av läraren E i förhållande till läraren T och som fria teckningar ofta gör i förhållande till fotografier, från skildringen av trumslagaren på omslagsbilden. </div><div align="justify"><br /></div><div align="justify"><em>före </em></div><div align="justify"><br />det händer att jag fortfarande ser honom på stan och minns de allra allra första trumlektionerna, 1970-talet och hans <em>långa jämna virvlar</em>.<br /><br /><em>läraren J<br /></em><br />det var han som inledningsvis med vänlig blick och några kordinationsövningar i en grottlik liten skolsal avgjort om det fanns anlag för trumspel hos gruppen med trumsugna. i läraren J förenades egenskaper som det <em>laglösa</em> hos läraren T med <em>disciplinen</em> hos läraren E. J använde klockspel efter noter i sin undervisning.<br /><br />en av höjdpunkterna med läraren J’s lektioner var att man under 5 minuter i slutet av varje lektion fick glömma allt läraren J och andra pratat om<br /><br />och göra ett solo. </div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-9062864365116997807?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-73294847557398513532008-03-26T08:39:00.001-07:002008-08-23T04:22:27.045-07:00<span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#999999;">VÄLFÄRDSSTATENS UPPLÖSNING</span><br /><br /><div align="justify"><br /><em>En hälsning till Equal Opportunities Eric och Ironworks Eve</em><br /><br /><br />I. <em>tuggyta, uppspel, flott</em><br /><br />Tillbaka till det Sverige och Stockholm under sent 1970-tal där <em>alla-var-bra-på-nånting</em>.<br /><br />Ovanligt långe klasskamraten M. i mellanstadieklassen t ex var bra på basket. Så bra att han några säsonger senare försörjde sig och sin nya familj som basketproffs i Amerika. Men innan tog han klassens basketlag till en andraplats i glassföretagets nationella basketturnering.<br /><br />1979. Alla var bra på nånting. T ex på att äta glass. Första priset i basketturneringen var <em>hur-mycket-glass-som-helst</em> i <em>ett helt år</em> för det vinnande lagets spelare. Nu var ett år en evighet på 1970-talet och förhållandet mellan <em>fri glass</em> och <em>ett år</em> gav sken av oöverblickbar oral njutning för medlemmarna i de deltagande basketlagen. Marknadsföringsavdelningen på det stora glassföretaget höll fram en extra stor strut och alla var bra på nånting.<br /><br />Men 6 B-laget kom på andra plats och fick ingen glass. Istället fick lagkamraterna <em>saker</em>; en för sin storlek oväntat tung medalj, ett larvigt diplom, en t-shirt med reklam för glassföretaget i mycket starka kontrasterande färger och ett blandband med flottig dåtida amerikana.<br /><br />Det blåste andra vindar då vi kom ut från finalmatcharenan. Någon i laget sa ”<em>helvete!”</em> men dämpades av tränarens tidstypiska mummel om att det viktigaste inte var att vinna utan att man var med och att man tillsammans med laget gjorde sitt bästa.<br /><br /><em>Alla var bra på nånting / viktigast att man gjorde sitt bästa</em><br /><br />...var tidens anda och jag minns att det visserligen lät miljövänligt men samtidigt falskt på något sätt. Som flottig amerikana, som fri glass i <em>Big Pack</em>.<br /><br /><br />II. <em>Det tidiga Sverige</em><br /><br />troligen en stam uppdelad i 10-20 flockar. i hela det område som idag kallas skåne levde 6000 år fkr uppskattningsvis 400 människor. det upp till tre kilometer tjocka lagret av is som några tusen år tidigare täckt större delen av norden smälte sakta, det blev blött och trycket mot markytan minskade, knäppte upp en landhöjning verksam än idag.<br /><br />smältande is. 10-20 flockar. landhöjning.<br /><br /><br />III. <em>oljepriser, sammet, myntslag</em><br /><br />stigande oljepriser och ett särskilt mjukt tyg över allting så hela paketet skiftar i ton.<br /><br />Bilden i dagstidningen; ett lockigt språkrör sträcker trött och sammanbiten lojt fram sin högerhand med öppen handflata. Inte olikt en <em>Stefan 6 ½</em> som tappat 5-kronan på väg till godisbutiken. Ensam med vetskapen. Snett bakom språkrör 1 ännu ett rör; en kvinna runt 35, dekoltaget ger exponering åt två födelsemärken, det ena större än det andra, som 50-öringen i relation till 5-kronan, som femkronan i förhållande till en mindre ishockeypuck, som en mer övertygande politisk agenda bredvid en mindre övertygande.<br /><br />2008.<br /><br />Halvlek. Några säten framför på bussen genom förorten <em>var-glad-att-du-inte-bor-här</em>; det kliar tydligen i hårbotten på den ganska korthårige mannen för han gör hårda cirkelrörelser på ett femkronastort område snett ovanför sitt ena öra. Det öra han använder vid mobilsamtalet om Färjestads ishockeylag och om vilka som finns där omkring kamraten i andra änden:<br /><br /><em>vilka är där? hälsa från mig!</em></div><div align="justify"><br />…och jag kommer att tänka på en kille från Irak som 1992 på 45 dagar fick sin hemstad Bagdad bombad till ofattbara smulor av en förenad främmande makt med tvivelaktig agenda.<br /><br /><em>Vilka är där? Hälsa från mig!</em><br /><br />Familjen hade haft en populär svensktillverkad bil med ljus skinnklädsel och AC. AC eftersom det kunde vara mycket varmt i regionen. Pappan stängde ibland av AC’n för att spara på bilbatteriet. Vem sitter bakom ratten till den där bilen idag?<br /><br />Det är fri glass och flott.<br /><br />Mycket flott.<br /><br /><br /><br /><br /><a href="http://potatoland.org/glart/images/earthrise.jpg">http://potatoland.org/glart/images/earthrise.jpg</a> </div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-7329484755739851353?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-51153057767440215792008-03-22T14:43:00.000-07:002008-03-25T06:27:19.163-07:00<span style="font-family:Trebuchet MS;font-size:130%;color:#009900;">UNGA ÄR VANA VID ETT KALLARE LJUS</span><br /><br /><em>på ängen: inget knaster då katten skannat en mus</em><br /><br />kassarna är tunga och innan hon viker av in mot sin port stannar damen till kort stund i undran över något längre neråt gatan<br /><br />en dag röd länge sedan: på samma gata kom <em>vi-träffades-på-en-fest</em> för lite walkie-talkie i fluffiga kläder<br /><br />en hårtuss på golvet och de unga är vana vid ett kallare ljus<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-5115305776744021579?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-50544947603724273822008-03-08T11:50:00.000-08:002008-03-13T10:40:44.355-07:00<span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#009900;">VAGNAR, HJUL</span><br /><br /><div align="justify"><em>En liten text om vagnar och om hjul.<br /></em><br /><br />Det tog tid att flytta.<br /><br />Vagnar, hjul.<br /><br />Sen sval kväll och i korsningen en butik som säljer vagnar och hjul. Några lampor inne i butiken gör det möjligt att se en del av utbudet även sedan mörkret rullat in. För vagnar och för hjul och för en man i övre medelåldern som länge står alldeles stilla utanför skyltfönstret och ser in på vagnarna, ser in på hjulen och på allt det andra, i området kring vagnar och hjul, butiken säljer. För i korsningen mellan vagnar och hjul platsar också bromsrullar, tippbehållare, styrflänsar och fasta stopp.<br /><br />Den ensamme window-shoppern har stannat till och efter en stund är det, precis som med butiken, som om han alltid stått där. Som om han alltid tittat in mot vagnarna och hjulen i den där korsningen och som om just den där korsningen inte skulle finnas där om inte han och butiken fanns där.<br /><br />Som om. Som om fiskaren på den där tavlan alltid rökte pipa.<br /><br />Sen sval kväll och i korsningen en butik som säljer vagnar och hjul.<br /><br /><br /><span style="font-family:Trebuchet MS;font-size:130%;color:#009900;"></span></div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-5054494760372427382?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-78286223240007168542008-02-13T12:08:00.000-08:002008-03-08T11:49:39.967-08:00<div align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#009900;">DÄR HAVEN MÖTS</span> <span style="font-family:Trebuchet MS;font-size:130%;color:#009900;">(del 1)</span><br /><br /><em>En text om ett återseende. Med utgångspunkt i en resa till (och vistelse i) Kapstaden i Sydafrika.<br /></em><br /><br />jag hade väntat så länge.<br /><br />svalor; jag minns dem, jag minns dem som fåglar, som vackra befjädrade mörka självgående pilar i luften flög de snabbare över fälten, mellan ladorna än många andra fåglar, under sommarloven i hälsingland. <em>budbärare</em> flög de lågt skulle det bli regn och det sades att svalan flyttade till länder långt söderut på hösten. till exempel ladusvalan, sveriges vanligaste svala; övervintrar i mellersta och södra afrika för att sedan bli den under året tidigaste arten att återvända till sverige för att ha flaxa lite, kvittra lite, sjunga lite, umgås, träffa någon speciell, para sig och öppna för nya svalor... för att <em>häcka</em>. <em>häcka</em> som man kan säga istället för vara, som i; <em>så vi häckade i hennes föräldrars sommarhus en månad i höstas<br /></em><br />men nu tidigt på året efter att ha slumrat in till småprat uppblandat med sus från luftkonditionering och tankar på vad som varit, är och komma skall vaknar jag upp på några tusen meters höjd över afrika.<br /><br /><em>afrika.</em><br /><br />månen. månskäran utanför flygplansfönstret. månskäran horisontell, inte i lod som i norr. samma måne annorlunda.<br /><br />himlen. himlen över afrika, himlen över något som bara kunde anas av någon som, vad han kunde minnas, aldrig varit där men som läst, sett bilder på och hört talas om kontinenten sedan begynnelsen. sedan allt började. för det sägs att allt började i afrika för oss människor. för mänskligheten. för våra förfäder. för dig. för mig. för oss. för mig började något nytt när jag nu, om det verkligen är så, återvänder efter tusen och åter tusen år. återvänder till afrika. återvänder till afrika som gäst. som en svala på besök innan återvändandet till ladan i den andra hemsocknen. för att hälsa på en annan svala. för att flaxa lite, sjunga lite, häcka.<br /><br />det kan börja så.<br /><br />himlen igen den där tidiga morgonen svagt blå i övergående disiga toner precis som jag ville och hade föreställt mig att det skulle vara. fast bättre.<br /><br />jag hade väntat så länge. de sista femhundra åren riktigt rastlösa, blå i övergående disiga toner.<br /><br />flygplanet gjorde en gir och därnere syntes ett blågrönt atlanten med några enstaka fartyg och så fastlandet.<br /><br />afrika. sydafrika.<br /><br />därnere ringlade ett vattendrag fram över uppodlad mark mellan gårdar innan planet svängde in och förbi kapstaden mot cape town international airport en bit utanför. svindlande skön syn.<br /><br />kontinentaldrift.<br /><br />en tid senare, i ett hus inte långt ifrån afrikas sydspets, visade hon mig en karta över pangea och berättade; jordens första kontinenter uppskattas ha bildats för omkring 2 miljarder år sedan och är sedan dess i ständig rörelse och inte alls, som man lätt tror (och somliga kanske hoppas) statiskt placerade i förhållande till varandra över jordytan. för drygt 250 miljoner år sedan, under <em>mesozoikum</em> vid slutet av den geologiska perioden <em>perm</em>, då superkontinenterna gondwana (sydamerika, afrika, antarktis, australien, madagaskar, arabiska halvön och indien) och laurasien (nordamerika, europa och sibirien) drev ihop bildades med vad som kallas kontinentaldrift pangea; en då ny superkontinent. men under trias, för omkring 200 miljoner år sedan, började gondwana och laurasien glida isär tills för omkring 100 miljoner år sedan dagens kontinenter tagit form. ett uppslagsverk liknar pangea vid ett enormt c delat på mitten av ekvatorn. <em>stäm gitarren</em>. uralbergen i centralasien och appalacherna i nordamerika bildades då pangea tog form och besöks och bebos än idag av tubsockor och lokalbefolkning.<br /><br />svalorna igen. en vindstilla, varm kväll, en bit från vårat hus, satt vi och tittade ut över en lagun nära indiska oceanen. zebror betade i området och det var långt till kåkstäder, stadspuls, god mat, den ekonomiska och politiska historiens närvaro, minibustaxis och pradalyxshopping i cape town vid waterfront.<br /><br />en bit bort flyger några små fåglar snabbt över vattenytan.<br /><br />svalor.<br /><br /><br /><br /><br /><a href="http://www.flickr.com/photos/70419861@N00/">http://www.flickr.com/photos/70419861@N00/</a></div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-7828622324000716854?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-58085599303646262872008-01-23T07:02:00.001-08:002008-01-24T15:03:27.393-08:00<span style="font-family:Trebuchet MS;font-size:130%;color:#009900;">VARIATIONERNA </span><br /><br /><div align="justify"><em>Så slår det om till grönt.<br /></em><br />Omkring 30 kilometer från floden Mains utlopp i europas elfte längsta flod Rhen brygger, på stora delar av sin historia, den tyska staden Frankfurt sin samtid och framtid. En långt ifrån obetydlig handelsstad i Europa sedan romartiden. Då en gränsutpost och handelsplats mellan germanstammar och romare. Idag en av Europas banktätaste städer. Svårt bombad under andra världskriget men återuppbyggd med i Europa ovanlig skyskraps-skyline som resultat. En av skraporna europas näst högsta; Commerzbank.<br /><br />Mainhattan.<br /><br />Jag svepte tyst igenom staden i ett tåg en natt för tusen år sedan, tänkte <em>jaha är det så här Frankfurt ser ut.<br /><br /></em>På sittplatsen mitt emot en tyska gav mig sin adress, hon log och ville få ett vykort från främmande land. Samtalade också med en afrikansk affärsman som undrade vad jag trodde om möjligheterna att introducera en ny mangojuice på den svenska marknaden.<br /><br /><em>Juice<br /></em><br />Långt efter romartiden och andra världskriget, en oktoberdag 1985, samma år Halleys komet passerar jorden och isländska vulkanen Etna får ett utbrott, sitter taiwanesiske pianisten Chen Pi-hsien och spelar Johan Sebastian Bachs Goldbergvariationer i Festeburgkirche i den tyska staden. Pi-hsiens tolkningar spelas in, ges ut på skiva.<br /><br /><em>och det slår om till grönt när jag trycker på play<br /></em><br />Det sägs att Arian och de 30 variationerna beställts för att underhålla en ung pianist, Johann Gottlieb Goldberg, under sömnlösa nätter i den tyska natten, vid en tid då, precis som nu de sociala och politiska gränserna mellan europa och den övriga världen var lite blanka och lite svala. På skivomslaget porträttet av en ung kvinnlig pianist, inte Chen Pi-hsien utan Nadezhda Petrovna Zhdanovich. Målningen från 1849 av ryske konstnären Pavel Fedotov. Kanske under några sömnlösa nätter i skenet från ett dussin stearinljus. Kanske under ett dussin dussin förmiddagar under infallande dagsljus.<br /><br />Den kvinnliga pianisten i blå-vit kortärmad dress, håruppsättning och sagoväsenslik lång hals vrider sig lätt mot betraktaren och ger, trots att hon verkligen ser ut att spela på tangenterna svarta och vita, sken av att vara mer upptagen av avbildningen än av musiken. I motsats till Chen Pi-hsien som inte avbildas alls.<br /><br />Playing time 55:07.<br /><br /><br /><a href="http://www.auburn.edu/forlang/russian/art/target.php?file=00219">http://www.auburn.edu/forlang/russian/art/target.php?file=00219</a><br /><br /><br /><br /></div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-5808559930364626287?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-48106882504002881072008-01-09T16:50:00.000-08:002008-01-13T13:59:34.936-08:00<div align="justify"><br /><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#009900;">BREVINKAST FÖRMIDDAG HÖSTMORGON 27 ÅR SENARE</span><br /><br />För länge sedan, någon gång under lågstadiet, lade vår lärarinna vantarna på ämnet stöld under en lektion med orden <em>det finns människor som inte har lärt sig att skilja mellan mitt och ditt</em>. Minns att jag tyckte ambitiösa frökens formulering var rolig eftersom de hon syftade på rimligen, men i motsats till vad fröken sa, säkerligen kunde skilja på mitt och ditt men snarare, och därav poängen i hennes formulering, struntade i den gränsen. Den där första gången; det lät lite kul. <br /><br />En duggregnig höstmorgon 27 år senare går jag ut i min hall för att dra morgontidningen ur brevinkastet. Ser jag så hur dagens tidning visserligen sitter där som vanligt men hur den, olagligt oväntat, sakta börjar försvinna tillbaks ut i trapphuset. Tar ett stadigt grepp i tidningen och så inleds den erans märkligaste dragkamp. Jag vinner och hör de stressade stegen från någon som helst ville vara anonym rinna ner för trappan. En granne? Vem vet? Dagens tidning?<br /><br />På landet en annan sak. Aldrig dragkamp. För där har de låda istället för inkast. Husboende kompisen L sov över häromnatten, sa att han gillade dunsen i hallen från tidningen på morgonen. </div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-4810688250400288107?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-36349035383852447632008-01-01T15:43:00.000-08:002008-01-03T02:00:09.599-08:00<div align="justify"><span style="font-family:Trebuchet MS;font-size:130%;color:#009900;">VALEN</span><br /><br /><em>Skorsten.</em><br /><br />A’s yngre bror O var då jag första gången träffade honom en pojke i 11-årsåldern. 1980-talet gick över i sin andra hälft och då O blivit lite äldre köpte han den där Laurie Anderson-boxen; <em>United States Live</em> från 1984 av mig. Jag behövde den inte längre och O var en oväntad men bra köpare tyckte jag och såg en chans att omsätta inkomsten i ny musik. Vid tiden för, och kanske intensifierat av, boxköpet bör O ha funderat på vad han ville arbeta med då han blev äldre och slutade gå i skolan. Det är osannolikt att låt nummer 17 på fjärde skivan, <em>Fireworks</em>, skulle avgjort hans yrkesval men inte otroligt att hos O en plan redan under andra låten på första skivan, <em>Walk The Dog</em>, börjat ta form. Att den där planen ändrat utseende över stycken som <em>Beginning French</em> och <em>Red Map</em> men att de sista stygnen sytts helt oberoende av Andersons låttitlar och musik.<br /><br />Om man gör något tillräckligt mycket och dessutom tjänar pengar på det blir det svårt att undgå epitet. O utbildade sig till sotare och har sedan dess, såvitt jag vet, stannat kvar i yrket. Han blev A’s bror O, sotaren; ett arbete vars huvudsakliga uppgift är att avlägsna sot inuti skorstenar för att därigenom i förlängningen undvika soteld och eventuell eldsvåda.<br /><br /><br /><em>Mantel</em><br /><br />Det svartvita omslagsfotografiet, på den där boken tomten kom ner genom skorstenen med i slutet av december förra året, visar två sotare i arbete på ett hustak, högt över stadsdelen Södermalm i Stockholm 1956. Två män i mörk sotarklädsel utför sina arbetsuppgifter i solljuset, försörjer som sotare sig själva, kanske sina familjer. A’s yngre bror O försörjer sig själv och sin familj. <em>Man måste ju leva av något man måste ju leva av något. We've Got Four Big Clocks (And They Are All Ticking).<br /></em><br />I bakgrunden stora delar av Gamla Stan, himlen ovanför, vattnet under och uppvärmningen till vad som nu på samma plats kallas idag.<br /><br /><br /><em>Regntak</em><br /><br />Många skivsläpp senare och några haspelkast bort från skorstenen på bokomslaget hyrde kompisen H rum en tid i slutet av 1980-talet. En dag, då jag var där på besök, kom killen han hyrde hos instörtande genom ytterdörren som om det brann ute i trapphuset eller som om telefonen ringde en bit in i lägenheten. Som om han visste att det var enda gången personen i andra änden skulle ringa och som om han visste att han aldrig skulle få numret och kunna ringa upp själv. Han sprang mot sitt rum under det att han halvskrek ”jag måste sätta mig ner och tänka lite”. Rumsdörren gick igen med en smäll bakom honom sekunderna efter ytterdörren. Han var min kompis hyresvärd och han behövde tänka lite.<br /><br />Tänka lite. Precis som den kvinnliga performanceartisten Laurie Anderson verkar ha gjort vid tillkomsten av <em>United States Live</em> från 1984. Skivboxen jag sålde till en sotare.<br /><br /><em>Born, Never Asked.<br /><br />Say Hello.</em> </div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-3634903538385244763?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-45807293730355381232007-12-21T11:02:00.000-08:002008-01-20T16:40:42.645-08:00<div align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#009900;">RÖKPAUS, LUGNA FAVORITER II</span><br /><br /><em>en kortare text om att vägarna till vad som kan kallas välbefinnande och, med ett duktigt svenskt uttryck i vidare mening skulle kunna kallas livskvalitet, inte alltid går i en spikrak riktning.</em><br /><br /><br />”det där ser också skönt ut”<br /><br />den vitskäggige grannen bolmar på ännu en cigarett medan han långsamt rör sig i den där bågen han brukar ta över gårdsplanen medan han röker. när han inte, som nu, tar svängen ut mot staketet förbi bersån och in mot husets ena kortsida brukar han ibland istället vandra mot kvarterets lägre husnummer utefter stenplattorna. som man kan föreställa sig rörelsen hos en gammal sjökapten på sitt däck. eller så trampar han, omhuldad av den ljusa röken från sin cigarett, sparsamt omkring på stället med rak rygg utanför sin egen adress.<br /><br />kylig decemberdag; jag kom just tillbaks från en springtur och syftade på att det visserligen varit skönt att springa men att en cigarett inte heller skulle <em>kännas fel</em>.<br /><br />”och mycket lugnare”<br /><br />svarade grannen med sitt leende, sin mörka röst och med skägget inte helt olikt det på fiskargubbeporträttet på väggen i farmor och farfars sommarhus där vid östersjökusten. fast oljemannen tillskillnad från min granne rökte pipa och istället för att ha en höghusfasad i bakgrunden hade havet, istället för en varm mössa hade sydväst. mycket lugnare mycket lugnare.<br /><br /><em>hon</em> brukade ibland, innan hon flyttade utomlands för ett jobb, också hon precis som min granne, ta en rökpaus därute på gården. satte sig i röken på den rödgula lekhästen.<br /><br />om jag tittade ut kunde jag se jag se de ljusa rökslingorna stiga mot skyn från hennes cigarrett.<br /><br /><br /><br /><a href="http://www.decadevolcano.net/photos/div/ring4b.jpg">http://www.decadevolcano.net/photos/div/ring4b.jpg</a></div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-4580729373035538123?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-62245312616982971862007-12-11T16:09:00.000-08:002007-12-14T15:55:25.484-08:00<span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;"><span style="color:#009900;">LITEN STENFIGUR</span><br /></span><br />den lilla stenfiguren från torgmarknaden i amsterdam sitter i seiza och ett ohejdat leende<br />stigande bortom stenansiktet. leendet smittar av sig och hela rummet börjar le, prata med varandra och ta av sig extratröjorna för nu blev det varmt.<br /><br />försäljaren, en man runt 60, hade vitt skägg och bakom kepsen sprutade en vit hästsvans, som en folkhemsk liten fontän, ut mot den mörka vanen bakom hans rygg. i bilens sidolack kunde man förutom folkhemska fontänen också få syn på sig själv och slås av tanken att <em>det är nog ingen slump att jag köper den här jag saknar henne så väntan blir lång</em>.<br /><br />nu långt senare här hemma; den lilla stenfiguren bara sitter där, men sitter där som någon som, utan att vänta på något särskilt, aldrig ger upp<br /><br />som om bara en sak kunde få honom att resa sig.<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-6224531261698297186?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-44766926334122016222007-12-09T05:42:00.000-08:002007-12-11T14:17:48.986-08:00<div align="justify"><span style="font-family:Trebuchet MS;font-size:130%;color:#009900;">NYHETER OM DET SOM VARIT FRAM TILLS NU</span><br /><span style="font-family:Trebuchet MS;font-size:130%;color:#009900;"></span><br /><em>En text med utgångspunkt i ett svart-vitt fotografi från 1989.<br /></em><br />Prag 1989. Carel Cudlins fotografi visar åtta personer i olika faser av att, vid tyska ambassaden i den tjeckiska huvudstaden, ta sig över en sliten tegelmur. Från vänster; en kille i ljus munkjacka står, på ett sätt som inte finner direkt motiverande förklaring ur sammahanget, nigande framåtlutad som om han åkte skateboard för första gången. Ovanför en yngre man som, dinglandes med sina båda ben, fingrandes på sitt ena byxben, med frågande halvöppen mun, fluffig jacka, vita gymnastikskor och vad som skulle kunna vara ett riktigt dyrt armbandsur men förmodligen inte är det, upptäckt fotografen Carel Cudlin därnere på marken. Det är väl därför han ser så frågande ut, därför han för ett ögonblick glömmer bort kamraterna runt omkring, därför han kastar en skugga på tegelytan bredvid sin kropp. Munkjackan nedanför har sannolikt just hjälpt honom upp. Som man gör i det läget. Intill honom en något yngre kille med lockigt hår och en luftkyld mörk teknisk apparat i ena handen, en kvinnas varma hand i den andra. Den lockhårige hjälper kvinnan med den varma handen över muren, sliten som en gammal landskapslag.<br /><br />Sedan någon på alla fyra med stöd av rejäl jeanskille 27’s vänsterhand. Som om det vore en snöskoter har jeanskille 27 gränslat muren och vridit om startnyckeln. Dags att ta hem renarna.<br />Nedanför skoterföraren en man vars hår och skägg är betydligt mörkare än skinnjackan och om de övriga i bilden på alla sätt antingen redan kommit över eller tycks stå i begrepp att <em>klättra till</em> andra sidan ser han ut att med obekymrat lugn planera för att <em>gå igenom</em> den. Han har redan tagit första steget. En kvinna med vit jacka och spräckligt mönstrade tajta byxor har med sin vänstra handflata, det lyftande stödet från en medelålders mustaschprydd man under vänsterfoten samt draghjälpen från den lockige i sin högerhand, goda chanser också hon att trilla över på andra sidan innan mörkret faller.<br /><br />Innan mörkret faller. På Carel Cudlins bild från 1989 är det solsken, enstaka moln och bakom överkanten på ambassadmuren skymtar bladverket på ett träd.<br /><br /><br />Gelatin silver print<br />22.6 / 34.2 cm </div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-4476692633412201622?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-68485652253270030252007-12-01T04:08:00.000-08:002007-12-05T05:35:23.644-08:00<span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#009900;">FÖRSTA SÄTTNINGEN</span><br /><br />I.<br /><br />det är natt och det är dokumentärfilm och det handlar om kolgruvearbetare i väst. arbetet kilometern in i berget; riskabelt, ger risktagaren 800 dollar i veckan vilket reportern tycker är alldeles för lite; ge dem mer, ge dem mer, dom bryter kol dom bryter kol.<br /><br />sedan 1890.<br /><br />och så mycket fortare det går nu när spränghålen i pottsvillestenen görs med pneumatiska borrar.<br /><br />1890- sju år innan rené byter förnamn, siouxledaren sitting bull mördas, sveriges första första majdemonstrationer hålls och ett långdraget 1900-tal vinkar med förlorade fingrar allt ivrigare vid horisonten, leker några små släktingar en lek på en gård i mellansverige.<br /><br />en av de här släktingarna, en pojke som just bytt skostorlek och i sina 38:or insett att han tröttnat på flera gamla överenskommelser, säkerhetslösningar, kläder och ovanor, har på sig gröna gymnastikskor. en släkting, en pojke som istället för att underhålla massafabriken leder beslut mot tecknandet av ett nytt kontrakt.<br /><br /><br />II.<br /><br />då jag i 16-årsåldern fick möjlighet att ersätta trummisen i ett av de lokala favoritbanden var min första tanke inte att det vore synd att bryta den där trollcirkeln som vilar kring musikkollektivens första sättning, snarare att den nya sammansättningen skulle få tuppkammarna i publiken att styvna och skifta färg, att vi skulle få göra en long player och att byggnaden aldrig skulle rasa.<br /><br />det där är länge sedan nu, avlägset som 1890, året då gruvan öppnades<br /><br />där man fortfarande bryter kol.<br /><br /><br /><br /><br /><br /><a href="http://www.co.yamhill.or.us/pics/Yamhill/Coal%20Mine.jpg">http://www.co.yamhill.or.us/pics/Yamhill/Coal%20Mine.jpg</a><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-6848565225327003025?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-53662979198232258882007-11-26T16:11:00.000-08:002007-11-28T03:14:02.751-08:00<span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#009900;">ORANGE DÖRR</span> <span style="color:#009900;"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;">PÅ GOLVET HANDSKE</span><br /><br /><span style="color:#cccccc;"><em>en text om fransar, om en ung kvinnas studier på sorbonne och om en man som sålde badges.<br /><br /></em><br />fransar</span></span><br /><span style="color:#009900;"><span style="color:#cccccc;">alla mattfransar<br />man kunde kamma ut dem<br />man kunde leka med dem<br />man kunde pilla på dem<br />man kunde undra vad dom var bra för<br />man kunde dra av dem<br />man kunde gå förbi dem<br /><br /><br />hon pluggade franska på sorbonne lärde sig nya ord att tala med </span></span><br /><span style="color:#009900;"><span style="color:#cccccc;">sätt att gå<br />hon förvandlade sig och växte<br />bodde trångt<br />bodde långt<br />bort </span></span><br /><span style="color:#009900;"><span style="color:#cccccc;">sa barndomsvännen<br />men hon ville det<br /><br /><br />han brukade sälja badges på fester, på kafé och på festival<br />han brukade ha dom med sig<br />kunde göra det varsomhelst<br />sålde badges<br /><br /><br />mekanikern, fransmannen;<br />varje gång vi sågs slutade det fåordiga samtalet med att vi skulle ses igen<br />nu ses vi aldrig<br />men han bor visst kvar i sverige<br />har ny tjej<br /><br /><br />han ritade hus<br />hade ett smeknamn;<br /><em>den moderna franska arkitekturens fader</em><br />ritade och ritade<br />hus<br /><em>den moderna franska arkitekturens fader</em><br /><br /><br />orange dörr<br />på golvet<br /><br />handske<br /><br /><br /><br /><br /></span></span><span style="color:#009900;"><span style="color:#cccccc;"></span></span><span style="color:#009900;"><span style="color:#cccccc;"></span></span><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-5366297919823225888?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-60477165567949789172007-11-20T08:54:00.000-08:002007-11-22T16:06:45.992-08:00<span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#009900;">SUMONS FLÄTA</span><br /><br />I.<br /><br />vid den gräsbevuxna kanten till öppningen<br />under våra fötter<br /><br />satt en ensam liten flicka rastlöst nynnande<br />på en visa hon en gång tyckt om<br /><br /><br /><br />II.<br /><br />mot slutet av dagen;<br />värmen från allt som varit tycks avta<br /><br />och en sömnig efterklang fortplantar sig som<br />ett långsamt beslut mot det som bara kan anas<br /><br /><br /><br />III.<br /><br />sumons frisyr höll under edo samurajens hjälm<br />på plats<br /><br />höst vinter vår sommar<br /><br />och brottaren brottas mot sin spegelbildslika motståndare<br />i sitt sidenbälte, med sin värme, sin kyla, med sin vikt<br /><br />år år <em>år</em> år<br /><br />under ceremonin som avslutar sumobrottarens karriär<br />klipps hårknuten av<br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><a href="http://www.sports-king.com/images/photos/sumo_ghay.jpg">http://www.sports-king.com/images/photos/sumo_ghay.jpg</a><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-6047716556794978917?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-91088315151038512622007-11-13T05:35:00.000-08:002007-11-16T18:01:10.086-08:00<div align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#009900;">STEN, SAX OCH PÅSE</span><br /><br />är ju namnet på den där roliga leken jag och en av mina yngre bröder som barn brukade leka när vi hade tråkigt i baksätet på den grå saaben. för tråkigt hade vi ibland under alla bilresor exempelvis till gålö havsbad, till farmor och farfar i linköping, till go-cart banan i upplands-väsby eller till våran pappas dåvarande arbetsplats invid en sjö i en av stockholms södra förorter. att ”komma fram” var ”kul” men ”inne i bilen” kunde det bli ”tråkigt”. så vi fyllde saabkupén med sten-sax-och-påsesyre tills vi kände oss bättre till mods.<br /><br />en, två , tre… *<br />en, två, tre… *<br />en, två, tre… *<br /><br />då, i slutet av 1970-talet, när vi åkte grå saab, långt efter vägdelningen, när ett fredsavtal slöts mellan israel och egypten, då una-bombaren sprängde sina bomber, racerföraren ronnie petersson dör efter en olycka på monzabanan, då hälsovarningar börjar tryckas på de svenska cigarettpaketen, då lågprisvarukedjan epa byter namn till tempo och isländska vulkanen etna påminner närområdet och resten av världen om ”värme och volym” hos glödande lava. då lekte vi sten-sax-och-påse i baksätet på en bil, en bil i vars handskfack man kunde hitta kassettband med finlandssvenska sånggruppen cumulus, hoola bandoola band och elvis aaron presley. i vars handskfack man kunde hitta en sten, en sax och en påse.<br /><br />jag tänker på och minns hela den där tiden som en del av mitt liv; som ett lätt spunnet omstörtande lekande socker med torkade blommor mörkröda lila, som små ballonger genom ett cumulusmoln, som blodspår i snö, som <em>sten-sax-och-påse</em>.<br /><br />läraren hade haft en jobbig termin med klassen och på fotot från avslutningsdagen ler hon ansträngt, vinkar med ena handen men knyter omedvetet den andra som en sten. en sten hon, som idag med ett kassettband med hoola bandoola eller en grå saab, säkert skulle vilja kasta långt ut till havs bort från framtiden, genom påsen och vidare vidare. den där formen, den där leken, den där stenen, den där påsen, det där och det där och det där och det där, kasta bort kasta bort kasta bort.<br /><br />häromdan inne i varuhuset; jag köper en dyr, bra sax för första gången eftersom mina flickvänner tidigare alltid haft såna där bra, vassa och stabila saxar åren går och den där tiden och de där pengarna man inte haft till att köpa de där sakerna kommer vädjande och lägger upp sig för en flera gånger i veckan ta mig ta mig.<br /><br />påsar påsar påsar, att släpa på under ögonen, glada små påsar i papper med godis i, vuxna kvinnor alla åldrar med kåta påsar från boutiquer, ljusblåtrista säcken med exakta kvistar på gården, i mataffärn <em>onödigt att ta nya vi har ju hur mycket som helst hemma</em>, påse påse påse.<br /><br />jag minns det där baksätet. jag minns hur jag och min bror brukade dra en imaginär gräns mellan varandra ungefär i mitten av sätet och att den som med en hand, en leksak eller en fot gick över den där gränsen förtjänade och fick ett hårt straff. medan de vuxna i framsätet pratade om vad vi skulle äta till middag när vi kom fram kunde min yngre bror ibland tröttna på den där gränsen och lägga sig raklång i frizonen nedanför på golvet i utrymmet för fötterna.<br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><a href="http://bekant.org/bek/wp-content/images/dh.jpg">http://bekant.org/bek/wp-content/images/dh.jpg</a> </div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-9108831515103851262?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-20318603587225446932007-11-09T03:32:00.000-08:002007-11-10T14:14:47.089-08:00<div align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#009900;">HÖSTÄPPLE</span><br /><br />I. <em>ny och gammal tid allt som varit.<br /></em><br />mönster om hösten; mörkret, fukten, naturen ändrar min, gångjärnen gnisslar, nedbrytning, återväxt, den gröna presenningen över möblerna på gården, pappas födelsedag och skolmassakrerna.<br /><br />från taket i europas alla vardagsrum hänger tanken på att det bara är några pumptag kvar till december och ännu ett påbyggnadsårs slut, ytterliggare en tomte att dra i skägget och ännu ett paket med okänt innehåll utan avsändare. ett skott. en sista kram. vad jobbigt det är att vi måste skiljas från allt det här, från varandra.<br /><br />”<em>välkomna om ni har vägarna förbi, behöver ni äpplen förresten?”</em><br /><br />inbjudningar, erbjudanden. förtvivlan.<br /><br />inför slutet på allt.<br /><br /><em>”kom över”</em><br /><br /><br />II. <em>på kanten. takarbeten. </em><br /><br />takarbeten inför framtiden i kvarteret mitt emot; pang pang pang… ljuden från ännu en skolmassaker medan de tre männen däruppe skojar med varandra och hamrar 180 graderslutande röda plåten under sina fötter. och så kompisen från en parallellklass; ”<em>han var en bildad människa, trevlig att prata med, historiskt bevandrad men på något sätt förändrades han under hösten”</em> nu är han och tusen andra borta medan omvärlden, med lika delar sorg och fascination, upphetsat petar i fotspåren på platsen; ”<em>tänk, ingen hade märkt något, han var bildad, trevlig, hade kanske en dyster livssyn men ändå… hur kunde det hända? hemskt, fascinerande, det där oberäkneliga hos människor...</em>”. sedan vänsterförklaringarna, högerförklaringarna, religionsförklaringarna, psykologerna, filosoferna, skjutjärnstänkarna, de som kallar sig oberoende. alla har de, masserandes hakor, sitt att säga om de där sidorna vi reglar inom oss tills de själva sparkar sig ut eller fortsätter som de där "inre motsättningarna" som får oss att stirra på varandra utan att förstå varför, skrika helvete jävlar, beställa långa resor och skönt försjunka med fitta och kuk.<br /><br /><br />III. <em>glömskan. slutet.<br /></em><br />snart nyår och någon sa något om de löften vi gärna ger oss själva då vi står där på kanten, känner det svartaste mörkrets omutbara andedräkt… t ex att <em>om jag överlever det här… då ska jag försöka att vara nära alla jag älskar så mycket som möjligt… då ska jag visa att de betyder allt för mig… om jag överlever…jag vill inte dö…så mycket kvar att göra… mina barn… min familj… mina vänner… jag vill inte… jag vill inte … jag vill inte dö... inte nu.<br /></em><br /><br /><br /><br />så uppfanns glömskan.<br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><a href="http://www.flickr.com/photos/70419861@N00/">http://www.flickr.com/photos/70419861@N00/</a> </div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-2031860358722544693?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-22426334145693057062007-10-31T06:06:00.000-07:002007-11-01T18:41:50.852-07:00<div align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#009900;">WASABI KLOCKAN TRE</span><br /><span style="font-family:Trebuchet MS;font-size:130%;color:#009900;"></span><br /><span style="font-family:lucida grande;"><em><span style="color:#cccccc;">en text om överskridanden, språkförbistring och om att sluka något </span></em><br /><em><span style="color:#cccccc;"></span></em><br />sverige. lunchen på sushiställe i stadens norra del. kocken och hans kompanjon ser, precis som sushin de serverar, ut att ha sina rötter i japan. jo det smakar bra, sushibitarna är 12, relativt små och hinner knappt öppna ögonen innan de med pinnar försvinner in i min mun, mals till galen pasta mellan mina tänder, försvinner ner i mitt svalg.<br /><br />relationen mellan att ”äta något”, ”stoppa något i munnen” och att ”sluka något”; slukandet görs med en lätthet överskridande både ”att äta” och ”stoppa något i munnen”, överskridande som sushi. sushi; själva ordet en böjning av japanska adjektivet ”sui” som betyder ”sur”.<br /><br />relationen mellan marknadskrafterna och protester mot en galleria under odenplan lär handla om något mer än de där gamla träden som sticker upp genom gatstenen på torget, om något mer än att rötterna, och trädet i andra änden av rötterna, redan nu kan börja skriva ett avskedsbrev till aborginerna på andra sidan. sur.<br /><br />relationen mellan japanska och ett närliggande språk som t ex koreanska tydliggörs då jag, för att uttrycka en känsla och för att vara lite trevlig, efter måltiden ler mot kocken och tackar på japanska. tackar på japanska; utifrån ansiktsuttrycken förstår varken kocken eller hans kompanjon vad jag sagt, kommer som jag utgått ifrån kanske inte alls från japan, kan hursomhelst inte alls japanska. jag säger på svenska att ”arigatoo” väl betyder ”tack” på japanska. de tittar på mig och på varandra och på mig igen. den ene frågar med asiatisktonad stockholmsdialekt ”kan du japanska?”<br /><br />jag svarar, redan halvvägs ut genom entrédörren, och på svenska; ”bara något ord sådär”.<br /><br />det var höst, ett svalt regn strilade genom den lika svala luften och aldrig tidigare hade det varit så tydligt som då att de där försöken att inte vara turist i ett främmande land suger pung.<br /><br /><br /><br /></span></div><div align="justify"><span style="font-family:lucida grande;"><a href="http://www.mrbass.org/linux/mepis/japaneselearn/mincho1024x768.jpg">http://www.mrbass.org/linux/mepis/japaneselearn/mincho1024x768.jpg</a><br /></div></span><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-2242633414569305706?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com9tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-30576483384846152432007-10-24T04:02:00.000-07:002007-10-26T16:48:16.272-07:00<div align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#009900;">TEMPO COMODO</span><br /><em></em><br /><em><strong>då vi anlände hade man suttit till bords sedan 1100-talet, redan kommit till varmrätten.<br /><br /></strong><br />en text om en kortare vistelse i nederländernas huvudstad, om begränsade delar av stadens matkultur, jordekorrar och om något helt annat.<br /><br /></em><br />sverige, stockholm; tavlan med människan i centrum gav ifrån sig tråkiga reflektioner, hängde snett<br /><br />så vi reste till amsterdam<br /><br /><br />amsterdam; mer än holländska träskor, tulpaner, droger, ost och väderkvarnar. här också ålderdomliga kanaler, en friare arkitektur, 700 000 cyklar, en pust av venedig och sången om vad som kommer till hamnen från havet. här hade jag varit en gång förut, en natt för länge sedan, på genomresa mot frankrike med mitt sällskap. sov över hos ett ovanligt par; mannen testosteronstinn hjärnfysiker, kvinnan konstnär östrogen av sin doktor ordinerad cannabisrökning mot ryggsmärtor. puff puff.<br /><br />piff och puff, disney’s jordekorrar, bygger bo i en trädstam trots att arten normalt sett, utom under parningstiden, lever ensamma. bara då träffas hanar och honor. bara två gånger under mitt liv har jag bekantat mig med holländare vilket är intressant eftersom jag träffat på tusentals kineser i mitt hemland. en och annan kines finns det också i amsterdam och inte helt oväntat driver några av dem restaurang. jag var på en av dessa och miljön, personalen och maten smakade så bra att jag var tvungen att göra om alltihopa en gång till utan att heller denna gång bli besviken.<br /><br />jag kunde blivit stammis jag kunde lagt det andra åt sidan jag kunde skrivit en sång<br /><br />som brel, om amsterdam<br /><br />han såg det så men hur ser befolkningen idag själva på äventyret… det bästa med amsterdam, sa med sin ramlösa klarhet infödda tjejen, är att staden från starten som fiskeby vid floden amstel byggts upp av befolkningen själva och inte av någon makthavare… ja, nu kan man ju se olika på det här med makt och havandeskap men amsterdam vore inte amsterdam utan de 100 kanalerna och den bil som, trots makthavaren bakom ratten och små skyddsräcken, dagligen kör över kanten.<br /><br /><br />därute på kanten var också saxofonisten från rotterdam vår första kväll på bräddfulla jazzklubben alto. men han vände atonalt, och trots sin tyngd, innan han tippade över och vi njöt som man lediga dagar kan njuta av att sitta i baksätet.<br /><br />innan vi kom dit för att koppla av och se något nytt, då under andra världskriget, fick staden uppleva tysk ockupation och deporteringen av 100 000 judar<br /><br />en hette anne<br /><br /><br /><br /><br /><a href="http://www.youtube.com/watch?v=GfoqiyB1ndE">http://www.youtube.com/watch?v=GfoqiyB1ndE</a><br /><br /><a href="http://www.flickr.com/photos/70419861@N00/">http://www.flickr.com/photos/70419861@N00/</a> </div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-3057648338484615243?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-20958665421693068022007-10-15T05:56:00.000-07:002007-10-16T06:12:26.817-07:00<span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#009900;">TOUCH ME</span><br /><span style="font-family:Trebuchet MS;font-size:130%;color:#009900;"></span><br /><div align="justify">Solen kokar kyrkobyggnadens bländande kopparkupol. Som liknar en motordel; mopedförgasaren hos en liggande 50 kubikare på en främmande tomt dryga milen norr om Karlskrona. Kyrkan är stilla då den arbetar med sitt innehåll, när den matar giganterna på väg upp för stegen, och motordelen blir varm. Huset stort i sig självt men litet i relation till bebyggelsen omkring, i förhållande till landskapen, landet, länderna, haven och allt ovanför och under.<br /><br />Påven Johannes Paulus II dog sörjd av miljoner katoliker. När han fick höra att många barn och ungdomar visat sympati inför hans dödskamp ska han ha sagt: ”Jag sökte er och nu har ni kommit till mig”. Påven Paulus II, förgasaren i 1900-2000-talets katolska kyrka, kom från Polen, ett mellaneuropeiskt land vars historia kantats av strävsamma människor, kungar och enligt många köttätare goda korvar. Goda korvar. Serbiska korven Sremska. Vi gillade namnet också; Sremska.<br /><br /><br /><br /><br /><br /><a href="http://www.flickr.com/photos/70419861@N00/1564310042/">http://www.flickr.com/photos/70419861@N00/1564310042/</a></div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-2095866542169306802?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-41229515272931871502007-10-08T06:08:00.000-07:002007-10-11T15:56:50.034-07:00<div align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#009900;">GRATIS BALLONGER</span><br /><em><span style="font-family:Trebuchet MS;color:#cccccc;"></span></em><br /><em>Bankrånaren<br /></em><br />Det står i tidningen att en man med solglasögon och ryggsäck vid lunchtid klivit in på ett bankkontor i centrala Stockholm. Det står att han hotat personalen, sagt att han har en bomb och det står att han sedan fått lämna banken utan att ha fått med sig något.<br /><br /><em>Gratis kaffe<br /></em><br />Det kanske är en sliten kliché. Det kanske är något någon tappat på golvet. Jag vet inte men det sägs att ett företag eller annan organisation som lockar svenskarna med Gratis Kaffe kan räkna med stort intresse och uppslutning från allmänheten oavsett vad för slags ”produkt” verksamheten i övrigt kretsar kring; gardiner, hummerbilar, elallergi eller avkalkningsmedel. Finns det bara Gratis Kaffe så dräller löddriga armeér med suget folk in genom entrédörrarna. Mjölk? Socker? Opp opp opp tack det räcker så. Gratis Kaffe. Jaså ni säljer gardiner också.<br /><br /><em>Kyssar<br /></em><br />Du har hört att X också kommer till den där festen och det pirrar i dig stötar sköna vågor längs med ryggraden ut i fingertopparna mellan fotsula och fontanell. Du står knappt ut helt otroligt vad ska du göra? säga? kommer det att bli mera? vad ska du göra? Men du vet att allt du oroar dig för kan lösa sig med X du vet att det blir hustak utöver det vanliga. Nu har ni kommit hem till dig, står i din hall och kysser varandra. Du och X. Det är gratis och du har hört att X också ska till den där festen.<br /><br /><em>Gratis Ballonger<br /></em><br />Kväll. En ensam liten pojke på bussen har fått en laxrosa gasballong från den stora restaurangkedjan. Pojken håller hårt i snöret så att den lilla laxrosa ballongen som det känns så skönt att ha inte ska flyga iväg. Tänk om jag tappar den, tänk om den smäller går sönder, tänk att jag har den nu, vad fin den är, om jag släpper den nu blir det lite kul att se hur den stiger upp mot månen däruppe vilken rolig ballong. Jag älskar den här ballongen den får aldrig gå sönder.<br /><br />Han har fått en gasballong på restaurangen och nu är han ensam på väg hem. När han stiger av bussen ser jag hur ballongen långsamt lyfter honom upp från hållplatsplattformen. Han ler och tårar rinner från den lilla pojkens ögon nerför kinderna. Han håller så hårt han kan i snöret nu är han högt ovanför marken seglar upp förbi lägenhetsbalkongerna. Det är mörkt och ganska tomt på gatorna och pojkens siluett avtecknar sig mot himlen, stjärnorna och månen.<br /><br />Kanske är han på väg hem.<br /><br /></div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-4122951527293187150?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-9176758268029057002007-09-29T15:06:00.000-07:002007-10-04T13:31:37.992-07:00<div align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#009900;">GEORG</span><br /><span style="font-family:Trebuchet MS;font-size:130%;color:#009900;"></span><br />I.<br /><br /><em>Inte blek December…</em><br /><br /><em><br />Kan du fatta att han brände sig själv till döds precis HÄR!</em><br /><br />Konstig rök. Grilldoften. Alla skriken. Han behöll glasögonen på jag såg hur bågarna smälte med knastret från hår och kokande vävnad han var över 60.<br /><br />Det är bara några timmar kvar tills planet ska ta oss tillbaks till Sverige men jag är ändå en timmes promenad från hotellet på Manhattan, försöker fånga en sista fjäril, frågar efter vägen dit och dit, vänder ut och in på ytterliggare tre bokhandlar, två skivbutiker, en klädbutik, frågan om vad som är möjligt att hinna med tills planet går och min egen plånbok. Som om platsen sedan skulle gå upp i rök. För ATT platsen sedan kommer att gå upp i rök då vi i planet Hem lämnar kontinenten bakom oss. Så jag kör ner näven och gräver ordentligt i påsen intill sista minuten. Innan det är för sent. För sent för vad? Försent. Aldrig mer.<br /><br /><em>Nevermore</em><br /><br />Jag undrar var den är nu ?<br /><br />Utmed ekvatorn i Centralafrika. Delar av Elfenbenskusten, Kenya, Angola, Kongo och Tanzania, på öarna Fernando Po och Principe lever den parvis i flockar på hundratals. Klättrar hellre än flyger till födan som består av fruktkött och fruktkärnor, fröer, spannmål, blommor bär och gräs. Rötter, gröna delar av örter, buskar och träd samt bark. Anses ha intelligens- och känsloliv som ett litet barn. Kan bli 60-70 år i fångenskap. Kan du fatta?<br /><br />Kan du fatta att man inte ville gå och lägga sig? Att man hade en massa kvar att göra. Att man inte ville avsluta projektet. Att det var så nära. Att man inte fattade att man kunde fortsätta nästa dag. Eller att man fattade att man kunde fortsätta men att man inte ville avbryta. Avbryta? Att det fortsatte. Vi brukade leka där. Vi brukade leka kurragömma svårt att hitta varandra men spännande fast det bara var två rum och kokvrå. Aldrig mer. Ta på er pyjamasarna. Hoppa i säng. Det är slut nu. Gå in i buren. Nu kan du komma ut igen.<br /><br />Grå Jako. Stockholm. Södermalm. 1970-tal. Den bodde i en bur vid ett av lägenhetsfönstren där på Tavastgatan. Min pappa hade köpt den. Tog hand om den. Grå Jako. Från områdena utmed ekvatorn i Centralafrika. Georg. Den hette så när vi hade den. Sedan bytte den ägare. Vad heter den idag? För de kan bli 60-70 år i fångenskap. Den kan ha haft flera namn. Edgar? Allan? Aldrig mer. Han på tv’n Baretta hade en kakadua som hette Fred. Fortsatte grå Jakon Georg med monologerna från tiden hos oss?<br /><br /><em>Nevermore</em><br /><br />Den intensiva intetsägande blicken hos Jakon. De entoniga replikerna:<br /><br />”Ta på er pyjamasarna nu då, ta på er pyjamasarna nu då”, ”Gå in i buren Georg, gå in i buren Georg” eller ”fy dig, fy dig” och så det ihåliga skrattet ”ha ha ha”…<br /><br /><em>ha ha ha</em><br /><br />Man skulle avsluta, klä om för natten det gör ju alla. Aldrig mer. Man skulle vakna igen. Allt skulle vara annorlunda inte lika bra. Allt skulle vara dag. Man skulle få börja om igen. Allt skulle bli bra igen.<br /><br />Och<br /><br />I stora rummet satt, som en speldosa med fjädrar, den fina grå fågeln med sin intensiva intetsägande blick:<br /><br /><em>ta på er pyjamasarna nu då<br /><br />ha ha ha<br /><br />…<br /><br />ha ha ha</em><br /><br /><br />II.<br /><br /><em>Många år senare…</em><br /><br />Det spelar tydligen ingen roll om man har eget eller hyr för…<br /><br /><em>bara man kommer ner… allt det andra bara faller av</em><br /><br />Två kvinnor på gården samtalar om att semestra söderut och deras samtal, som pågår tills det är slut, är verkligen ett samtal. Utan inbillad tidsnöd eller aggressiv artighet.<br /><br />Den där frasen är visserligen, som så mycket annat i samtal grannar emellan, ingen kokande nyhet men ändå i sitt sammanhang, och där den placerar sig, ett välriktat fönster mot något också de två små lekande barnen bredvid vetat i årtusenden.<br /><br /><br />Aldrig mer. Aldrig mer.<br /><br /><br /><em>ha ha ha</em><br /><br /><br /><br /><br /><br /><a href="http://www.flickr.com/photos/70419861@N00/1484505572/">http://www.flickr.com/photos/70419861@N00/1484505572/</a> </div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-917675826802905700?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com11tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-21829497932886316122007-09-24T03:24:00.000-07:002007-09-24T06:21:48.533-07:00<div align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#009900;">TREDJE INSTALLATIONEN</span> </div><div align="justify"></div><div align="justify"><br />I förmiddags plaskade det till ute i hallen och en kort stund senare kunde jag, i en broschyr från ett välkänt elektronikföretag, med stora bokstäver läsa att det är ”skönt att få allt installerat av proffs”. Det handlade om att företagets installatörer mot en summa pengar hjälper sina kunder med att t ex sätta i kablarna på rätt ställe i ett sk. hemmabio system och orden kom från en av kunderna; familjen det-och-det. På bilden, som är tagen in mot ett rum med installatören och en påslagen tv i bakgrunden, sitter familjen-det-och-det på rad i en soffa. De lutar sig över soffryggen med armbågar och någon sorts trygga leenden mot kameran och schklick så blev det en omslagsbild till reklambladet. Trygga leenden förresten. Den enda som ser ut att vara bekväm i situationen är den yppiga mamman som, ifall det inte var elektronikjätten, till fotograferingen valt en svart och mycket urringad tröja. Pappan och den tonårige sonen ser ut som om de, som snälla 8-åringar, just blivit upptäckta med att tillfredställa varandra. På tv-skärmen i röd-brun-svart och gulaktiga toner guppar vad som skulle kunna vara en kvällsbild av Manhattan på en lätt krusad vattenyta. Jag sätter på en kastrull med vatten. Det är tydligen ”tv-veckor” nu hos företaget bakom broschyren och lättar man bara på plånboken och med hjälp av en installatör är allt snart ”kopplat och klart”.<br /><br />Kopplat och klart.<br /><br />Du anade kanske, inte olikt Hunden då jultomten frågar om det finns några snälla barn i vardagsrummet, att det var något som inte stämde…<br /><br />När du var liten. Långt innan du visste vad ”kloka val”, ”vapenfett” och ”goda vanor” var, långt innan du insåg att du inte ”köper en bil” av vem som helst, långt innan du första gången stönade ”nu kommer jag” i någons öra och långt innan någon stönade det i ditt. På den tiden dina tankar kunde sysselsätta dig med frågor som: ”vem ska jag leka med idag?”, ”varför är alla vuxna så sura” och ”undrar om jag får glass idag?”<br /><br />Då.<br /><br />Då kanske det bodde en fantasi i ett hus på din gård. En fantasi om att de visste precis vad de höll på med och varför. Att de legat i träning hela sina liv och nu bara hade en huvudsaklig uppgift; att tillfredställa dina behov och önskningar samtidigt som de höll sig själva vid liv på något sätt. När den ena sa ”nä nu packar vi bilen och åker” var det bara en av de sextonhundra sömmarna i den där fantasin. När den andra föreslog att ni skulle börja äta gröt till frukost och sa att DET DÄR får du inte prata om på dagis, var det bara ett av 38 vedträn under kitteln som höll den där och ett antal andra små soppor kokande.<br /><br />Det kanske bodde en sån fantasi ibland stråna på din barndomsäng. Men nu är du äldre och har kanske fått egna barn. Kanske har också dina egna barn fått egna barn. Nu vet du att det där bara var en fantasi, att det hela är ett sorts provisorium där nya stygn provas varje dag tills fröna fattat galoppen själva någotsånär och du kan ägna dig åt ”kloka val”, ”vapenfett” och ”goda vanor”.<br /><br />Men kanske den där fantasin om att de visste precis vad de höll på med och varför idag fått en annan adress i ditt liv, en annan funktion och ett nytt namn? Kallar den sig kanske för ”jag har hela livet på mig”, ”de vet INTE vad de håller på med” eller ”vilken tur att jag bytte fondförvaltare”… eller?<br /><br />Det är eftermiddag, jag är ledig idag och solen skiner utanför fönstret. En av mina yngre bröder var just förbi på väg till en föreläsning och en mild, lekfull vind vevar i grenarna på gården.<br /><br /><br />Vad i helvete är det frågan om?<br /><br /><br /><br /><br /><br /><a href="http://www.flickr.com/photos/70419861@N00/1419344541/?addedcomment=1#comment72157602132488432">http://www.flickr.com/photos/70419861@N00/1419344541/?addedcomment=1#comment72157602132488432</a> </div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-2182949793288631612?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-77982552671296310712007-09-20T11:18:00.000-07:002007-09-20T11:35:06.053-07:00<div align="justify"><span style="font-size:130%;"><span style="font-family:trebuchet ms;color:#009900;">PÄRLFISKARNA</span></span><br /><br />I.<br />2007 09 20. På morgonen. Får ett sms om att Hon, på väg till sitt nya arbete i Kapstaden från stranden, ser en <em>val</em>.<br /><br />(…)<br /><br />En val.<br /><br /><br />II.<br />Eftermiddag. I bakgrunden, påminnande om en borrmaskin, en dov summerton och ljuden av hur de plockar med verktyg och småpratar inne på mottagningsrummen. Jag är inte ensam i sällskap med tre andra där i samma ärende. En svag doft av ängslig svett och gulpatinerad parfym bakom skvallertidningarna. På passande allmänmänskligt manér har vi stämt av varandra med varsin blick innan ögats exkursioner fortsatt på annat håll för att inte kränka varandra under väntetiden. På glasbordets undre hylla finns som alternativ till veckotidningarna en solfjäder med böcker; två nordiska kriminalkrönikor 2005 och 2006, något med titeln ”Älskade lilla gris” och en ”Hyllning till aporna” av en Steve Moore. Urvalet har drag av bokhyllan i hemmakvarterets tvättstuga. Jag bläddrar hastigt igenom kriminalkrönikan från 2006 men tycker att besöket är tillräckligt utmanande som det är och lägger tillbaks den pärmryggade sammanställningen av några autentiska kriminalberättelser från milleniets inledning. Det lär bli flera.<br /><br />Det var septembertorsdag och jag var, med ett stort hål samt en inledningsvis ansträngande vecka kladdad i fejset, tillbaks för att mot betalning och under borrens inflytande testa kroppens- och medvetandets yttre gränser. Trött, sur och inte alls på humör för att åka till den där ändstationen och borra upp en tand. Dagen innan hade jag ,då inte jobbet krävt annat, stirrat tomt framför mig som om hela min släkt svepts bort av en flodvåg. En arbetskamrat hade med ett irriterande leende sagt att jag såg ”orakad” ut, odefinierade tankar om någon sorts förlorad kärlek hade bubblat upp och den allmänna nederbördsmängden i två av fyra väderstreck ruskat om landskapet i största allmänhet. Inget bokmärke fick jag hos tandläkaren heller.<br /><br />III.<br />Senare föregående kväll hade jag återvänt till livet med Werner Herzogs ”Little Dieter Needs To Fly”. Dokumentärfilmen om en man vars högsta och senare, under smutsiga former, flerfaldigt uppfyllda dröm var att bli pilot. Inte en ruta i filmen känns överflödig; varken enskilt, i förhållande till omgivande scener eller till filmens helhet. Som t ex då en längre scen ägnas åt att berätta om hur enkelt handbojor kan öppnas utan nyckel. Vilka är förresten asiaterna vid begravningsscenen i slutet?<br /><br />IV<br />Pärlfiskarna. På väg ner från tandläkaren samma torsdag. Invid foten till trappan har det öppnats en <em>pärlbutik</em>. Trots att det fortfarande är kontorstid kryllar det som det ofta gör i pärlbutiker av <em>kvinnor</em> därinne. För en gångs skull väcker ingen av dem mitt intresse i någon riktning och frågan är väl om jag skulle väcka något av deras med min upp till hårfästet bedövade ansiktshalva. Eller med den andra heller för den delen. De fortsätter leta pärlor, jag går vidare.<br /><br />V.<br />Häromveckan ser jag i närheten av min bostad en man komma ut genom en dörr bärandes på en dörr. På Vasagatan i centrala Stockholm några dagar senare en kvinna med ett spröjsat fönster under armen.<br /><br /><br />Ingen val.<br /><br /><br /><br /><br /><a href="http://www.flickr.com/photos/70419861@N00/1413956262/">http://www.flickr.com/photos/70419861@N00/1413956262/</a> </div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-7798255267129631071?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-41172032117592695262007-09-15T08:54:00.000-07:002007-09-15T09:21:03.200-07:00<span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#009900;">LA MULATA DE TAL</span><br /><span style="font-family:Trebuchet MS;font-size:130%;color:#009900;"></span><br /><div align="justify"><em>En text i vilken det berättas om försvinnanden, om sporadisk metodik, om textförfattarens lediga helg och om ett återfinnande.<br /></em><br />Jag hade från flera och pålitliga håll hört att den skulle vara bra, köpt ett exemplar och läst ett hundratal sidor i romanen. Någon vecka går utan vidare läsning varpå jag upptäcker att boken är försvunnen. Under ytterliggare någon vecka letar jag sporadiskt men metodiskt på platser i lägenheten där boken kan tänkas ligga gömd. Utan resultat. Så upphörde min läsning av romanen varunder ett mindre företag startats upp, ett symbiotiskt syskonförhållande börjat formuleras samt någon med nära anknytning till berättelsens övriga huvudkaraktärer begått självmord.<br /><br />För ett par år sedan hände mig samma sak fast med en helt annan roman; den guatemalanske nobelpristagaren (och diplomaten) Miguel Angel Asturias ”La Mulata De Tal”, från 1963, i svensk översättning. Också det en läsning jag sett fram emot en tid innan jag kom över en kopia av boken. ”En tid” ännu mer i det fallet för en svensk översättning av Asturias berättelse, om vedhuggaren som säljer sin hustru till ”majsdemonen” och gifter om sig med en mulattkvinna, var svår att finna i något av de många antikvariaten i Stockholmstrakten. Något nytryck har tydligen aldrig ansetts aktuellt.<br /><br />Så en dag, och till ett rimligt pris, hittade jag ett lagom tummat exemplar av boken i svensk översättning. Den grafiska formgivningen av omslaget korrelerade illa med mina önskningar men på bokens baksida fanns ett svart-vitt fint fotografi av författarens ansikte. Ett ansikte som har vissa likheter med ansiktet hos en gammal bekant från universitetet. Inte otänkbart att det också finns beröringspunkter i deras respektive genealogi. Den fd. kurskamraten talar dessutom flytande spanska.<br /><br />Jag hade väl läst ett hundratal sidor också i den här romanen då den försvann i mitt hem eller någon annanstans. Den var ju svår att få tag i, hade någon gäst tagit den med sig kanske? Nej det var osannolikt, men likafullt en tanke som slog mig, under det sporadiska men ändå metodiska sökandet efter denna första bok. Kvar i mina tankar efter den inledande läsningen blev förutom några intryck av personporträtten i huvudsak minnet av en <em>stil</em> som, i likhet med bokomslagets grafiska formgivning, i någon mening avvek från vad jag önskat mig. Du kan kalla mig svårflörtad estet, språkmaterialist, otacksam snobb eller vad du vill men berättandets <em>stil</em> är ofta avgörande för om jag ska gilla läget. Du är likadan själv om du tänker efter.<br /><br />Jag är ledig den här helgen; följer årstiden, kollar film, träffar folk, äter gott, målar, skriver, ställer mig på vågen i hallen och tänker på Woody (som en gång handlat vågen) och nu rest iväg till Kapstaden för ett jobb. Bara dra sådär… Därnere är det någon sorts vinter nu. Ett sms från henne häromdagen:<br /><br />”It’s fucking cold here, they have no double glazing on the windows. Just bought an extra blanket. I’m staying in a small apartment in this big house run by a crazy old greek man. No cooking in the kitchen after 17:00. I feel like Picasso or some sort of European explorer eating bread and cheese in my room. With no knife.”<br /><br />With no knife… Den här svalt molniga septemberlördagseftermiddagen i hallen fluktar jag återigen sporadiskt men ändå metodiskt och helt utan resultat runt efter den där senast försvunna romanen. Det vore kul att läsa vidare i den.<br /><br />Istället, mycket synligt men med ryggen inåt väggen, uppenbaras under ”Herodotos Historia” lika plötsligt som självmordet i romanen jag egentligen letat efter Asturias ”La Mulata de Tal”.<br /><br />Romanen jag givit upp hoppet om att återfinna.<br /><br /><br /><br /><br /><br /></div><div align="justify"><a href="http://www.flickr.com/photos/70419861@N00/1387380492/">http://www.flickr.com/photos/70419861@N00/1387380492/</a></div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-4117203211759269526?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-8196639828857387592007-09-13T04:44:00.000-07:002007-09-14T13:30:32.977-07:00<div align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#009900;">TALL SHIPS RACE</span><br /><br /><em>Insjön<br /></em><br />Ett kuttrande skratt från en granne når mina öron genom det halvöppna fönstret. Kuttret från en duva som gillar att sköta om gårdens växter och ibland flytande med innehållet från en gammal terrakottakanna försjunker i texter på vita ark.<br /><br />Nyligen såg jag henne måla med akvarellfärger därute på gården. Vattnet i glaset skiftande melankoliskt i rött och blått… som blåmärket på flygvärdinnans vad, som dansösens tunga, Ojo De Gato och repen på undersidan av min arm.<br /><br /><em>Havet</em><br /><br />13 september 2007.<br />Har inte det här kaffets eftersmak den där rönnbärstonen… den kurviga fina koppen från Swaziland jag fick av henne innan hon reste nu är hon borta...långt borta länge… som blått, som rött, som rönnbär, som somrar som är förbi, som rådjursungen som inte nådde fram till andra sidan vägen... rött blått som spegeln under pälsen mot asfalten.<br /><br /><em>Pölen</em><br /><br />Kling klong. Ett sms från ett telefonbolag meddelar att jag nu kan köpa SL-biljett också via dem. Jag får lust att skriva något lika dumt tillbaka men hejdar mig.<br /><br /><em>Tiden</em><br /><br />Under utställningen på Taktil i Gamla stan häromåret: ett par i övre medelåldern köper en urna av mig där de tänker förvara sin aska. De är överens... den blir bra.<br /><br />I den ska askan ligga.<br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><a href="http://news.nationalgeographic.com/news/2005/07/images/050729_dinobreath.jpg">http://news.nationalgeographic.com/news/2005/07/images/050729_dinobreath.jpg</a></div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-819663982885738759?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-26212340534140236762007-09-07T14:57:00.000-07:002007-09-09T11:20:35.328-07:00<span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;"><span style="color:#009900;">INSTITUTET III</span><br /></span><br />i mångas ögon var det en seger för Institutet<br />att<br /><em>Dansösen</em> anslutit<br /><br />hon med den svarta väskan, den uppfordrande flätan, de centrala förslagen och vingbredden det viskades om på torget under marknad<br /><br /><em>Dansösen</em> det kunde droppa detaljerade små blommor ifrån,<br />hon<br />som med en handrörelse kunde<br />släcka ner ett landskap<br />och<br />med ett steg mot din panna öppnade djurparkens alla grindar<br /><br />i mångas ögon var det en seger för Institutet<br />att hon också tog med sig sitt sällskap<br /><br /><em>arton<br /></em><br />hon var <em>Dansösen</em>, tillsammans var de arton<br /><br />och<br /><br />Institutet växte<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-2621234053414023676?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-46000532345921547692007-08-28T01:00:00.000-07:002007-08-31T12:29:11.585-07:00<div align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#009900;">2014 </span><br /><span style="font-family:Trebuchet MS;font-size:130%;color:#009900;"></span><br />En halvtrappa ner i dunklet på metalltavlan med alla hål och datum. Bokningscylindern den här gången förankrad i hålet för Fredag den 31:a Augusti, 12-15.<br /><br />Fläkten i torkskåpet driver fortfarande fukten ur någon annans textilier i rummet intill då jag mofflar in en kortare tids tvätt i två av de tre maskinerna. När fläktfabrikanten till det gröna torkskåpet monterade in en jetmotor och ett element som smälter glas utgick hon eller han med all sannolikhet ifrån beställarens vink om att ”vi-vill-inte-ha-några-telefonsamtal-om-halvtorr-tvätt”. För när man öppnar metalldörren glöder lakan, byxor och tröjor så starkt att man mår bäst av att vila blicken på något annat i rummet. T ex på den stora bokhyllan som sedan en tid utvecklat tvätttiden till något mer än sex kortare promenader. Varje vecka kan man hitta nya titlar som ställts dit av skattebetalarna i kvarteret. Så innan man svävar tillbaks till lägenheten kan man läsa några rader James Ellroy, Herman Wouk, Marie Cardinal eller Jules Verne:<br /><br />”<em>Om ni på en karta över Flandern, vare sig en gammal eller en modern, försöker hitta den lilla staden Quiquedone, kommer ni troligtvis ej att lyckas.</em>”<br /><br />Den lite ålderdomliga översättningen av inledningen till Vernes roman ”Le Docteur Ox” (Professor Ox experiment) från 1874 får mig att läsa vidare och påminner mig samtidigt om en av mina första mer givande läsupplevelser som barn. Alltså den samling mer eller mindre sannolika berättelser Rudolf Erich Raspe sammanställde i “Baron Von Münchausens underbara resor och äventyr”. En samling berättelser som filmatiserats av bl a Terry Gilliam (The Adventures of Baron Münchausen, 1988). Hieronimus Karl Friedrich von Münchhausen var en verklig historisk person, friherre och anekdotberättare. Han hade deltagit som kavallerilöjtnant på rysk sida i ett fälttåg mot Turkiet. Minnen därifrån, från sina egna jaktäventyr och annat stoff utgjorde centralt material i Münchausens berättande (kallat münchhausiader) och i Raspes sammanställning av dessa.<br /><br />Jag brukade som barn, i huset på Sagovägen, sitta i min morfars knä och lyssna till de här historierna. Flera inslag fick mina ögonbryn att höjas en aning. T ex den mest kända i vilken baronen, under strid som soldat i den ryska armén mot en turkisk, först hoppar upp och sätter sig på en kanonkula avfyrad mot en fästning för att därigenom komma in i byggnaden. Hur han sedan (efter att ha inset att det kan bli svårt att ta sig ut igen) hoppar över till en kanonkula med helt annan riktning. Jag tyckte också synd om den där hästen som blir hängande i ett kyrktorn sedan ett 40-tal meter djup snö smält bort under natten. Givetvis fanns det mycket trösterikt i själva bilden men också i att hästen överlevde väderskiftningen:<br /><br />“<em>Byn hade nämligen varit alldeles översnöad kvällen förut; vädret hade plötsligt slagit om; under sömnen hade jag så småningom sjunkit ned helt sakta allteftersom snön smält bort, och vad jag i mörkret tagit för en trästubbe, som stack upp over snön och varvid jag bundit min häst, hade varit korset eller vindflöjeln på kyrktornet</em>.”<br /><br />(<em>Baron von Münchausens underbara resor och äventyr</em>, Stockholm 1927, sid 7.)<br /><br />Jag har fortfarande kvar boken som en gång tillhörde min mormor. På insidan, någon gång under 1900-talets första hälft, har hon raspat ner sin namnteckning med en stiftpenna . Kvar från min egen barndom ligger som bokmärke, en bit in i elfte kapitlet, en 100 000 kronorssedel från ett monopolspel. I det kapitlet har baronen bjudits på fin Tokajer av en turkisk sultan (hos vilken han som tillfångatagen slav tjänstgör som allt-i-allo) men (i ansatsen att ständigt överträffa) lovat att inom en timme leverera en ännu godare sort ifrån Wien (med hjälp av en löpare han knutit till sig i närheten av Konstantinopel). Löparen är så snabb att han stundtals har femtiopundsvikter vid fotknölarna för att minska sin oerhörda fart. Sultanen föreslår ett vad om att ifall inte baronen levererar vinet inom en timme förlorar han sitt huvud. Ifall han lyckas ska han från sultanens skattkammare kunna ”ta så mycket guld, silver, pärlor och ädelstenar som den starkaste karl förmår bära därifrån”. Trots baronens snabbe löpare ser vadet först ut att misslyckas då löparen somnar under en ek vid Belgrad. Men med hjälp av en annan tjänare (som kan höra gräset växa!) lokaliseras löparens snarkningar och en mycket skicklig skytt skjuter (ända från Konstantinopel) ner ollon och kvistar från eken så att löparen vaknar.<br /><br />En halv minut innan tiden runnit ut kommer löparen springande in i sultanens kabinett.<br /><br />Så där håller det på, med samma tempo och intensitet som hos tio såna där torkskåpsfläktar, hela boken igenom. Just när en historia tycks avslutad får den antingen en ny förveckling eller blir avlöst av en om möjligt ännu mer skruvad scen. Det är svårt att hitta ett bekvämt ställe att avsluta läsningen på. Vad händer härnäst? Jag satt kvar i morfars knä tills han reste sig.<br /><br /> Tydliga signalstötar. En kort lika tydlig tystnad. En kraftig explosion som får väggar och fönster skakas under en så lång tid att man varje gång undrar hur det blir att begravas i rasmassorna av ett hyreshus. Ny explosion. Mer vibrationer genom marken upp i huset<br /><br />Nej det påminner inte om krig eller terrorattacker. I det här området och några hundra meter bort från platsen är effekten mjukare. Inga dör, inga mår dåligt. Tvärtom mår många bra av tanken på att slippa stora stycken trafik i området. Att trafiken istället för att gå ovan jord, som vid en bypass-operation, leds ner i tunnlar så att fordonen sedan spottas ut via öppningar utanför stan. Explosionerna och skakningarna är på sin höjd lite spännande. Våra blickar möts undergångsromantiskt leende i soffan.<br /><br />Tillbaks till Jules Vernes roman om en stad där allt sedan urminnes tid rullar på i invanda banor. Plötsligt en dag kommer en professor Ox till staden och byter ut alla väsande gasljus mot ett helt nytt belysningssystem med annat drivmedel. En gas professorn själv uppfunnit. Men då de nya gaslyktorna installerats förändras människor, djur och växter. Människor och djur blir aggressiva och växterna överdimensionerade. Jag hör och läser om väg- och byggprojekten runtomkring i Stockholmsområdet men lodar sällan i innebörden för platsen och människorna. Planerna. Åsikterna om planerna. Åsikterna om åsikterna om planerna. Känslorna. Dånet och vibrationerna. Alla projekt. Nu bor jag intill och hör skallret från sprängningsarbetet i fönstren.<br /><br />”<em>Det har varit många turer inför det här men mycket kommer att bli bättre</em>”<br /><br />Kvinnan tar sitt arbete som informatör för den statliga myndigheten på ett allvar som också lämnar utrymme för oprovocerande egna tankar om projektet.<br /><br />”<em>Just nu spränger man arbetstunnlar som behövs för arbetet med de riktiga tunnlarna</em>”.<br /><br />Damen på vägverket. Jag hade frågat lite allmänt om arbetet med den sk. Norra länken i Roslagstullsområdet och det hade varit som om hon, efter alla repetitioner, äntligen fick gå upp på scenen inför publik. Kanske ingen hade ringt på länge. Men så gick ridån upp och där satt den kräset förväntansfulla publiken. Jag fick veta en hel del och det jag inte fick veta gick det att läsa vidare om via vägverkets hemsida berättade kvinnan. Paus. Jag gick till baren och beställde te och en saftig biskvi. Småpratade med en yngre kvinnlig författare, sörplade te och funderade över vilken parfym hon använde. Var det inte Chopards Casmir? Den som tyskan i Pireus använt.<br /><br />Ridå.<br /><br />Damen berättade vidare. Det har varit en besvärlig trafiksituation i Stockholm under en lång tid; dålig framkomlighet, buller och avgasproblem. Nu tas stegen mot långtgående förbättringar för alla som tänkt sig en framtid i Stockholms innerstad. För alla som följer den där kanonkulan in mot fästningens centrum.<br /><br />Man säger att planeringen av Norra länken-projektet skett i samråd mellan vägverket och kommunfullmäktige. Att planeringen samordnats med övriga bygg- och utvecklingsplaner för området. Att projektet skall vara avslutat 2014.<br /><br />Man får, så att säga, intryck av att beställaren givit klara besked om att ”vi-vill-inte-ha-några-telefonsamtal-om-halvtorr-tvätt”.<br /><br />Tiden går. Jag har inte varit längre än till tvättstugan på hela dan nu och det är redan kväll. Jag som hade tänkt måla på några nya dukar i dagsljus . Telefonsamtal, tvättstuga, matlagning, planeringsarbeten, arbetet med den här texten och annat. Tiden går.<br /><br />Vad ni än gör med tiden kamrater, glöm inte Jules Vernes ord:<br /><br />”<em>Om ni på en karta över Flandern, vare sig en gammal eller en modern, försöker hitta den lilla staden Quiquedone, kommer ni troligtvis ej att lyckas</em>.”<br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><a href="http://french.uwaterloo.ca/members/profiles/margotlogo.gif">http://french.uwaterloo.ca/members/profiles/margotlogo.gif</a></div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-4600053234592154769?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-22256831407722701582007-08-20T03:59:00.000-07:002007-08-20T04:47:03.155-07:00<span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#009900;">INSTITUTET (II)</span><br /><br /><em> man hade sagt att den gröna dörren i Institutets källare aldrig skulle öppnas igen </em><br /><em> </em><br /><em> </em><em>kvinnan med nyckeln var försvunnen<br /></em><br /><br />under gryningen<br />gjordes ett tungt lyft<br />i Institutets namn<br /><br />ifrån öst, väst, nord och syd<br /><br /><br />det hade regnat den natten<br /><br />en sömn hade plockat i<br />oredan och besluten<br /><br /><br />inlett alltsammans<br /><br /><br /><br /><a href="http://www.morninggloryantiques.com/imagesLZ/SterCopp/ster26212.jpg">http://www.morninggloryantiques.com/imagesLZ/SterCopp/ster26212.jpg</a><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-2225683140772270158?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-36004029555372378032007-08-18T05:25:00.000-07:002007-08-21T08:54:55.676-07:00<div align="justify"><span style="font-family:Trebuchet MS;font-size:130%;color:#009900;">FLAGS OF OUR FATHERS</span><br /><span style="font-family:Trebuchet MS;font-size:130%;color:#009900;"></span><br />1988. Året innan jag flyttade hemifrån. Såhär var det. Min tjej hette Anne-Marie. Jag spelade trummor i ett ska-band. Jag gick i gymnasiet och skolan låg i ett förortsområde jag saknade tidigare kopplingar till. Kista. Visserligen hade jag hört talas om Järvafältet och passerat orten i bil några gånger, någon i framsätena hade pekat och sagt: ”det där är Kista”… Men det var en av platserna vid världens ände. Själva namnet gav dova associationer men fick mig också att tänka på kisel eftersom jag alltid samlat på stenar. Från där jag då bodde var det en lång resväg med två bussbyten och sträckor att gå. Ofta cyklade jag hela vägen istället. Det gav mig en känsla av frihet med ideologiska förtecken att slippa invänta bussarnas avgångstider, fartupplevelsen vägde upp en del av undervisningens långsamhet.<br /><br />Flera av lärarna på Grafiska Skolan blev med tiden lite personliga vid sidan om den vanliga undervisningen. Den ena klassföreståndaren var förutom grafiker också sinolog (expert på kinesiska språket och kinesisk kultur). Emellanåt gled han tydligt upplivad över från en lektion om Eric Gills formspråk, Det Gyllene Snittet eller när det var lämpligt att använda typsnittet Garamond till en timslång utvikning om hur de kinesiska tecknen fungerade. Till exempel att tecknet för ”Ma” kunde ha tre olika betydelser beroende på hur man uttalade det. Sånt där gjorde det mer spännande att gå upp och pumpa cykeln på morgnarna. En annan lärare var amatörfotograf och visade närbilder på… nyckelpigor och solnedgångar under en lektion. Han hade blivit pappa redan i 17-årsåldern och brukade prata om fördelarna med att få barn tidigt i sitt liv: ”då är man FRI när man är 40” som han sa... En tredje berättade om sin skilsmässa och att han fått en större summa pengar från okänd avsändare insatt på sitt konto. En fjärde hade ofta klarröd stickad tröja och brukade dra sig i hakan. Såg han att någon i gruppen lyssnade kunde han med sin mörka, lite knarriga röst berätta någon anekdot från sitt yrkesliv eller från hustruns guldsmedsbutik: ”Jag jobbade en period med en av Sveriges bästa fotosättare… den här killen hade en av världens största privata samlingar av utomskandinaviska äldre mynt, varje dag brukade han ta med ett nytt mynt ur samlingen, visa och berätta om det. Han saknade också sitt ena pekfinger, gjorde sällan segertecknet med högerhanden…”. Den typen av historier fick vi höra från läraren. </div><div align="justify"><br /></div><div align="justify">Den vitskäggige engelskaläraren ventilerade efter en lektion sina funderingar kring alla ”omöjliga expeditioner” mestadels män gjort i den västerländska historien. Han tänkte särskilt på Andrés luftfärd och då han kom dit, till Andrés luftfärd, stannade han liksom upp och började massera sin haka lite som läraren med klarröda tröjan ofta gjorde. Hans blick svängde iväg i introspektion och rösten fick en frostig slöja över sig… ”det är märkligt… vad drev de här människorna?.... resa iväg till nordpolen i luftballong…. det är märkligt… lämna allt bakom sig sådär….”. Jag hade just avslutat ett specialarbete om den lilla afrikanska enklaven Lesotho, ett land vars lägsta punkt är den högsta i världen och var alltså relativt mottaglig för lärarens funderingar kring ballongexpeditioner. ”Man skulle kunna kalla det för en sorts galenskap… klippa banden med allt sunt förnuft sådär… riskera sina liv… det är märkligt…” Läraren hade släppt sin haka och blickade istället ut mot horisonten med händerna i sina rymliga fickor.<br /><br />Minns att jag tänkte att de här lärarna med sina historier och avsteg från den formella undervisningen gav en inblick i vad det innebär att åldras, en försmak av en sorts frihet som väntade för den som släppte den naiva kontrollen över att få ”behålla sin ungdom” och lät naturen ha sin gång, som såg tiden som en vän, inte som en fiende.<br /><br /><br />Varmt, nästan kvavt i luften och troligen ännu varmare utmed den där stenväggen som solen bearbetat under dagen. Men jag passerar på kvällen då ett par killar i 30-årsåldern bestämt sig för att ta sig de kanske 20 metrarna upp till stenväggens övre kant. De står med likadana svarta solglasögon nere på marken och mumlar om hur de ska gå till väga.<br /><br /></div><p><span style="font-family:Trebuchet MS;font-size:130%;color:#009900;"></span></p><p><span style="font-family:Trebuchet MS;color:#009900;"><a href="http://news.nationalgeographic.com/news/2004/11/photogalleries/north_pole/images/primary/northpole.jpg">http://news.nationalgeographic.com/news/2004/11/photogalleries/north_pole/images/primary/northpole.jpg</a></span></p><p><span style="font-family:Trebuchet MS;font-size:130%;color:#009900;"></span></p><p><span style="font-family:Trebuchet MS;font-size:130%;color:#009900;"></span></p><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-3600402955537237803?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-15334059542407813942007-08-17T17:54:00.000-07:002007-08-17T18:03:55.213-07:00<span style="font-family:Trebuchet MS;font-size:130%;color:#009900;">VÄVEN</span><br /><br />I.<br /><br />I det grå trädet nära grinden<br />fanns en sorts tid,<br />ett förhållande du vägrat se,<br />en tid du sökt på andra platser<br /><br />de här valen hade sytt små vita segel<br /><br />gjort dig<br />utbytbar<br /><br />hade<br />höjt din lön<br /><br />därför snurrade tombolahjulen<br />utan att stanna<br /><br />därför var din skugga så kort<br />när du gick till arbetet om morgnarna,<br /><br />så tunn då dina fotsteg följde dig hem igen<br /><br /><br />II.<br /><br />en ny familj<br />böjde sig fram<br /><br />bröt tystnaden<br />med sin kropp<br /><br />vände<br /><br />tidigare nära<br /><br />nära<br />tidigt<br /><br /><br /><br />i mörkret<br />en annan<br /><br /><br />III.<br /><br />väverskorna<br />och rorsmännen<br /><br />hade gnidit<br />sig<br />mot varandra<br /><br />genom seklen<br /><br />lodat<br /><br />lyssnat<br />skallat<br /><br />mjukt<br />knäat<br /><br /><br />sida vid sida<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-1533405954240781394?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-17500798965755336972007-08-11T07:44:00.000-07:002007-08-17T16:30:08.304-07:00<span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#009900;">INSTITUTET</span> <span style="font-family:trebuchet ms;"><span style="font-size:130%;color:#009900;">(I)</span><br /></span><br />Rök från skorstenen<br />bakom<br />Institutet<br /><br />ett rykte<br />ett sken<br />ett begär<br /><br />kanske<br />var det sant<br />som man sa<br /><br />att Institutet<br />flyttat stora delar av sin<br />verksamhet<br />till en annan region<br /><br />att röken<br />inte längre<br />hade så mycket med Institutet<br />att göra.<br /><br /><br />Kanske var det sant.<br /><br /><br /><br /><br /><a href="http://www.nail.uk.net/Inc2.jpg">http://www.nail.uk.net/Inc2.jpg</a><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-1750079896575533697?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-23397160701384281252007-08-04T03:26:00.000-07:002007-08-08T11:19:14.810-07:00<div align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#009900;">OUST</span><br /><span style="font-family:Trebuchet MS;font-size:130%;color:#009900;"></span><br />”En fransk flod fyra bokstäver?”<br /><br />Mannen, som ser ut att vara i 50-årsåldern, har fastnat på en korsordsfråga och bjuder in oss andra i arbetet. En kort stund stannar vi reflexmässigt upp i tuggandet av våra måltider för att samla oss inför uppgiften.<br /><br />Jag föreslår ”Loire” men kommer på att det, precis som med ”Seine”, är fem bokstäver. Fem bokstäver som i: spjut, stock, plats och altan. Fem bokstäver. Men nu gällde det fyra. En gång i tiden det första antal bokstäver man kunde namnet på: ABCD. Till exempel. För det var ju olika vilka man lärde sig först. Olika. Fyra bokstäver i en korsordslucka som en stund, och kanske lite som en fransk flod, får tiden att flyta i nya riktningar för 50-åringen och oss andra i rummet.<br /><br />Floden i tiden. Floden i rummet. Rummet:sex bokstäver. Enligt uppslagsverket är det vattendragets storlek som utgör skillnaden mellan strömmar, bäckar, åar och floder. Floderna föds i ett källsprång, en sjö, ett träsk eller i en smältande glaciär. Vidare kan det vi i norra Europa kallar för älv också kallas för flod. Är du med? Flod ett ord med fyra bokstäver. Jag tänkte på det och på att namnet på det enda större vattendrag jag har ett närmare förhållande till har sex nej sju bokstäver. Har sex. Jag talar om Ljusnan. Älven som börjar viska i nordvästra Härjedalen, som höjer rösten så det knakar i hinnorna vidare ner genom samma landskap och Hälsingland för att sedan vitt skummande pusta ut i Bottenhavet 440 kilometer senare. Sju bokstäver.<br /><br />Men Ljusnan är ingen fransk flod på fyra bokstäver.<br /><br />Ifrån andra änden av rummet berättar en gråsprängd man närmare 60 med västerbottendialekt att han slutat med korsord men att han i yngre år en period till och med köpte korsordstidningar. Han vet inte vad som hände men det underfundiga leendet signalerar att det kanske fanns annat som kändes viktigare. Apropå viktigare. Långt efter västerbottningens yngre år brukade jag varannan helg lösa ett DN-kryss med en mycket kvinnlig arbetskamrat. Närmare den arbetskamraten och en ”korsordsperiod” har jag aldrig kommit. Kommit: sex bokstäver. Korsordsperiod: 14 bokstäver.<br /><br />”En fransk flod fyra bokstäver?”<br /><br />Tillbaks till rummet. Så tar en kortväxt kille i 20-årsåldern vid om hur han kört fel i stan några gånger. Samtidigt berättar han indirekt då också att han är som alla andra. Att han kör fel och så. Så: två bokstäver. Men ingenting om namnet på en fransk flod med fyra bokstäver. Ingenting: nio bokstäver. Ingenting skiljer sig från matematikens noll som ju är något. Noll: fyra bokstäver. Som i den franska floden.<br /><br />Skallgången efter namnet på den franska floden leder oväntat och som en flört vidare till ett samtal om det östtyska bilmärket Trabant. Trabant: Sju bokstäver. Biltypen, vars kaross pg a råvarubrist tillverkades i hårdplast, togs fram under 1950-talet som Östtysklands svar på Västtysklands Volkswagen. Volkswagen: tio bokstäver. Franska floder, franska floder. Där sitter jag med min kompis Henrik i en buss på väg till den franska skidorten Chamonix i slutet av 1980-talet. Den tyskättade chauffören heter Fritz och i mitt minne drar han en fräckis och har, precis som den franske skådespelaren Gerard Depardieu en mycket stor näsa. Näsa: också det fyra bokstäver. Stor näsa. En Volkswagen. Fransk flod. Jag glider som i en kärlekstunnel genom arkiven, ser ett och annat vattendrag men hittar inga flodnamn. Fyra bokstäver.<br /><br />”En fransk flod fyra bokstäver?”<br /><br />Fortsätter eftertänksamt att tugga risotton. Risotto. Italien. Vackra kvinnor med långt svart hår. Antikens Rom. Venedig. De Chirico. Rom: tre bokstäver.<br /><br />Tuggar vidare. Till risotton dricker jag vatten. Vatten: sex bokstäver och från ett reningsverk någonstans i stockholmstrakten flyter en fransk flod på fyra bokstäver.<br /><br />Ingen av oss kommer på vad den heter. </div><div align="justify"></div><div align="justify"></div><div align="justify"></div><div align="justify"><br /></div><div align="justify"></div><div align="justify"></div><div align="justify"></div><div align="justify"></div><div align="justify"></div><div align="justify"><a href="http://perso.orange.fr/archeo09/images/communes/oust_r%E9duit.jpg">http://perso.orange.fr/archeo09/images/communes/oust_r%E9duit.jpg</a> </div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-2339716070138428125?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-69724564136291130962007-07-30T14:04:00.000-07:002007-07-31T13:35:44.833-07:00<span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#009900;">VARGMJÖLK</span><br /><br />Långa smala fingrar<br />spann lystet<br />ett stormaskigt nät<br /><br />av<br /><br />salvia, bolmört, oreda,<br />ormskinn, alruna, blåtira,<br />mejram, spikklubba, mjölktand<br /><br />och av<br />silket vi lämnat efter oss på platsen.<br /><br />Folket på ön fick tecknet<br />från byäldsten<br />som varslats av ett vinande ljud från tibia.<br /><br /><br />Skuggor vid horisonten.<br /><br /><br /><br /><br /><a href="http://www.piney.com/Flute.bone.jpg">http://www.piney.com/Flute.bone.jpg</a><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-6972456413629113096?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-87058139656300839352007-07-29T15:14:00.000-07:002008-10-16T05:30:46.122-07:00<div align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;"><span style="color:#009900;">DARJEELING FIRST FLUSH<br /></span><br /></span><em>En text i vilken jag med ett vardagligt tilltal, i en sorts dagboksform berättar om en lördag på stan.<br /></em><br />2007.07.29<br />Så sitter jag i en buss på väg till stadskärnan, affärsgatorna, målområdet och lummelundagrottorna. På huvudet har jag den fladdriga hatten från Stora Barriärrevet, alla ärenden jag ska göra och en känsla av att byxorna blivit för trånga av allt cyklande.<br /><br />Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut hade i sin prognos dragit ett regnställ över dagen men hela bussen har solglasögon och ett belåtet leende på läpparna. Extra mycket ler en äldre proper herre med tunn, ljusblå sommarjacka och tunt, ljusblått hår. Han sitter nämligen mitt emot en storbystad bh-lös skönhet i tunn topp med samma färg som mannens jacka. Vårtorna under toppen har rest sig mot den som vill titta. Kanske blir de där brösten för mycket för mannen för efter några hållplatser byter han plats. Hjärtat kanske. Jag kliver av vid Stureplan, sneddar över Birger Jarlsgatan och rör mig mot samma delar av stan som, i ett musikletande på Lester och Pet, jag och mina kompisar ofta gjorde under tonåren. Alla på stan gör den här dagen vad de ska för att Stockholm ska bli vad man kan förvänta sig en sommardag som den här. Så barnen är lugna i baksätet: Där dukar servitören av ett bord på trottoaren utanför Vivels, där ber turisten på dalmål sin hustru om en klunk av granatäppeljuicen, där stannar blondinen till med sina styva kassar från boutiquen, där badar gatstenen i sol.<br /><br />Och där, på Biblioteksgatan, går jag för första gången på mycket länge.<br /><br />Knäpper några bilder i ett hörn mot Norrmalmstorg. Det är eftermiddag och hus, bilar och människor kastar skuggor omkring sig som om de smög omkring i dunkla kvarter efter mörkrets inbrott. Mina inköpsärenden kommer helt av sig under några minuters fotograferande upp längs med Hamngatan. Visst är människorna och deras ansikten intressanta men också skuggorna från deras kroppar på trottoaren in mot NK-huset.<br /><br />Kön utanför damtoaletten ser via speglarna in till pissoaren där jag står och uträttar ett behov. Vi tittar på varandra med någon sorts förväntansfull, hemlös, privat rastlöshet… lite som i de där serpentinköerna till röntgenavdelningen på en flygplats. Den tystnaden fast intimare.<br /><br />Glömmer att jag tänkt plåta vid skeppen från Tall Ships Race och handlar istället ett hekto Premium Tippy Assam, ett hekto Sikkim Figfop 1 och ett hekto Darjeeling First Flush. Priset på över trehundra kronor överraskar men jag vet ju att belöningen är stor. </div><div align="justify"><br />Skinnklädesbutiken inne på NK har inte det jag letar efter men i en annan affär, mitt emot Gudrun Sjödén på Regeringsgatan, (en bit från porten där morfar växte upp), finns det i en storlek som passar. Jag får någon sorts beröm för mitt välskötta visakort och en inspirerad redogörelse för hur dåligt en annan kund skött sitt. Mannen och kvinnan bakom kassan såg på varandra med ett ”ja-herregud” medan jag ångade iväg mot Clas Ohlson inne i Gallerian. Där det också är lördag och folkfest med en Breughelsk, fast mer mångkulturell, vibb. Jag tar några bilder på festen och handlar en stor burk vit akrylfärg, en kloss A4-ark och en liten såg inne på Ohlson. Nej, de har inte ramlist som metervara. Rulltrappan ner, inne på Pressbyrån köper jag fetaostwraps, New African (för intervjun med Hassy Kitane och artikeln av Nick Oppenheimer) och nummer 282 av The Wire (för intervjun med Whitehouse).<br /><br />I vimlet upp mot Sergelstorg virvlar ett par matroser förbi med enorma, vita matroshattar. Fiskar upp kameran och hinner knäppa en bild på hattarna i folkvimlet. Jag är själv på jakt, inte efter matroshatt, men efter en ny gubbkeps. Som jag hittar i en butik i området som har halva priset på accessoirer.<br /><br />Tar en lätt överbefolkad tunnelbana hem. Tänker på vad en av mina bröder, som bott i Japan, sagt apropå Tokyos tunnelbana. Att ingen i Tokyo anmäler stulna plånböcker, kanske för att personrån är ovanligt där. Känner efter om kameran ligger kvar i kavajfickan.<br /><br />Jag hamnar i fel ände av tåget och får gå den lite längre vägen hem.<br /><br /></div><div align="justify"></div><div align="justify"><br /><br /><a href="http://www.flickr.com/photos/70419861@N00/930963958/">http://www.flickr.com/photos/70419861@N00/930963958/</a></div><div align="justify"></div><div align="justify">(länk till en bild jag tog den här lördagen)<br /></div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-8705813965630083935?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-83301841447732750562007-07-25T13:35:00.000-07:002007-07-26T09:43:27.319-07:00<span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#009900;">NAG</span><br /><br />Också noshörningen i båten ute på floden<br /><br />såg molnkorset<br />vid bergen<br />lösas upp.<br /><br />Årornas gnissel.<br /><br /><br /><br /><a href="http://cigars.kaywa.com/files/images/2005/5/mob322_1117180609.jpg">http://cigars.kaywa.com/files/images/2005/5/mob322_1117180609.jpg</a><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-8330184144773275056?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-33128194889874025872007-07-23T07:04:00.000-07:002007-07-23T15:34:48.232-07:00<div align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#009900;">JAG TOG IN HÄSTAR<br /></span><br /><em>Hon använde sig inte så mycket av ord.<br /></em><br />Jag satt med hörlurar i syrénbersån på min gård och lyssnade på Bruce Haack’s ”Electric Lucifer” då ett gulnat löv landade på min mage…<br /><br />I min gymnasieklass på Grafiska Skolan i Stockholm gick en liten, smal, söt och tystlåten tjej med dovt brinnande blick. Brinnande men inte med det fladdriga stearinljusets unga låga utan med de blå-röda, lugna och ålderdomliga flammorna från en lägereld som brunnit ett bra tag. Hon hade små fräknar och ibland spelade ett självsäkert, gäckande med inte illasinnat leende över hennes mungipor. Vad såg hon? Vad tänkte hon? Vad kände hon? Som många andra unga tjejer ville hon vara fin i håret men utan att överdriva vare sig med det eller med smink och parfym. Som över en sällsam behaglig doft vilade det något både självklart och samtidigt mystiskt över henne också då på den tiden då vi gick i samma klass.<br /><br />Som över en häst.<br /><br />Den här lilla tjejen gillade hästar och red regelbundet. En solig förmiddag då jag kom till skolan den sista terminens första dag stod två tjejer i min klass och grät i varandras armar. Den lilla, smala tjejen med fräknarna var död. Dagen innan hade hon varit vid stallet och ridit, hästen hade kastat av henne och råkat trampa henne över ryggen. Så hon dog. Så att den tystlåtna, lilla tjejen med den brinnande blicken lämnade livet.<br /><br />…<br /><br />Jag lärde aldrig känna henne, kanske vi pratade med varandra sju gånger under de tre första terminerna. Så som det var med flera av klasskompisarna. Men jag tänkte på henne medan hon levde, medan vi gick i den där klassen, på den där skolan. Inte så att jag var kär i henne, mer att jag var nyfiken på vem hon var. Jag tänker på henne fortfarande ibland. Som på flera andra jag mött och känt som senare har dött. Som min mormor t ex. Men mormor fick leva sitt liv länge och blev relativt gammal. Det blev inte tjejen i min klass. Hon fick inte ens gå ut gymnasiet innan hennes liv tog slut.<br /><br />Minnet kommer till mig då jag återigen tar fram och bläddrar i David Sylvester’s bok ”Looking Back At Francis Bacon”. På ett nästan våldsamt sätt fångar, i mina ögon, många av Bacon’s bilder något av närheten mellan människans liv och människans död och på många sätt fångar de snarare våndan inför än accepterandet av det oundvikliga. Delvis det där som Jean Cocteau formulerade med orden: ”varje gång jag ser mig själv i spegeln, ser jag döden i arbete” (och som Bacon citerar i en av Sylvesters intervjuer).<br /><br />En kompis till mig har hästar på sin gård utanför Stockholm. Sist jag var där var jag med och tog in hästarna från ett gärde i närheten av stallet. Hästarna hade en sorts kläder på sig (sk. hästtäcke) kanske som skydd mot solen de dagarna och ett nät över ögonen som skydd mot flugor. Uppgiften var att sätta på dom ett betsel, leda dom upp till och in i stallet, klä av dom kläderna och ge dom nytt vatten i spiltan. Vi gick ner mot gärdet och fram till grinden. Jag kom att tänka på min gamla klasskamrats död och på att jag visserligen varit nära hästar många gånger men aldrig på egen hand lett en häst. Men de gjorde som man ville om man var tydlig med sina intentioner hade det sagts och det stämde i alla fall den här gången.<br /><br />Den där augustidagen för 20 år sedan kom min klasskamrat antagligen till stallet fylld av iver att få rida och vara med sin häst. Så satte hon på betslet och ledde ut hästen ur stallet. Om hon var tystlåten i skolan kanske hon öppnade sig lite mer för hästen. Kanske frågade hon hur den mådde, berättade något om hur de skulle rida och kanske något om sig själv. Kanske. Så satte hon en stövel i stigbygeln och med ett vant grepp om tyglarna drog hon sig med sina smala armar upp på hästryggen. Kanske njöt hon av dofterna och såg ut över banan. Så red hon iväg.<br /><br />Men varken den dagen eller någonsin mer fick hon leda in hästen i stallet igen.<br /><br /><br />”Medan fiskaren sover letar sig en tår fram i hans ena ögonvrå. Skelettkvinnan spårar den fylld av törst och kryper fram för att dricka ur hans ögas kopp. Vad, frågar vi oss, kan han ha drömt om som frammanat en sådan tår?”<br /><br />(del av eskimåberättelse, ur Clarissa Pinkola Estés ”Women Who Run With The Wolves”, egen översättning).<br /><br /><br /><br /><br /><a href="http://www.flickr.com/photos/70419861@N00/847514642/">http://www.flickr.com/photos/70419861@N00/847514642/</a><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /></div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-3312819488987402587?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-88824561673254647022007-07-14T09:47:00.000-07:002007-07-14T10:09:25.520-07:00<div align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;"><span style="color:#009900;">PATAGONIA</span><br /></span><br />Du hade trängt dig fram mellan otympligt utställda möbler och annonser om den tidigare Markägarens kvarlåtenskap, annonser om det och det och det.<br /><br />Trängt dig fram och osat dig ut från de bannlysta kvarteren. Förtvivlat snörvlande sprungit dig trött och pank medan ditt rotsystem skrek efter mer och mer och mer.<br /><br />Du hade gjort Fel, varit Dum och hittat en plats Du kände igen och som andra kunde identifiera som Din.<br /><br />Du hade gjort Rätt, varit Snäll och barfota gått vilse i Minotaurens många hamnar. Du hade förlorat dina tänder, dina barn och mycket av minnena från resan till Shanghai.<br /><br />Du hade åstakommit så mycket men uträttat så lite av verkligt värde för Den Fordrande<br />Träguden vars dagliga besök ristat in ett gåtfullt tecken på väggen i din hall.<br /><br />Du hade bett om nåd, gråtit och viftat med en sevärt liten blå-gul flagga i ett bakhalt försök att muta dig ut ur situationen.<br /><br />Du hade fått beröm, mat i magen och ett monument rest till din ära på det stora torget i huvudstaden.<br /><br />Du hade vispat upp ett skum, arrangerat en fest och i alla år varit trogen dina uppdrag.<br /><br />En ljus, molnfri kväll då du satt och åt, då du gapade över ännu en ohelig allians, då du njöt av stekytan på den där fiskbiten.<br /><br />Knackade det på ytterdörren.<br /><br />Du bodde ensligt och på fältet omkring ditt hus blåste ofta en ostämd vind.<br /><br />Du gick och öppnade men det var ingen där.<br /><br />Du stod kvar en stund i dörröppningen, såg ut över fältet, vägde alternativ och genomborrades av tystnaden. </div><div align="justify"><br /><br />En vind strök med stadig blick fram genom gräset.<br /><br />Några tranor lyfte från marken. </div><br /><br /><br /><br /><a href="http://www.isis-crystals.com/pages/images/obsidian_arrow001.jpg">http://www.isis-crystals.com/pages/images/obsidian_arrow001.jpg</a><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-8882456167325464702?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-25479244262503019302007-07-09T11:01:00.000-07:002007-07-09T16:44:24.199-07:00<span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#009900;">EN RESA, SJU UNDERVERK, 448 SIDOR</span> <span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#009900;">OCH LIMHAMNS-JESUS</span><br /><span style="font-family:Trebuchet MS;font-size:130%;color:#009900;"></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><em><span style="color:#cccccc;">En text om att resa, om att åldras, om att utse underverk, om väderväxlingar och om ett kalkbrott i Limhamn. </span></em><br /><br /><br /></span><span style="font-family:trebuchet ms;"></span><p align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;color:#cccccc;">Inför en resa till Kreta tipsade killen om att jag inte fick missa en vandring ner genom ravinen <em>Samaria Gorge</em>. Det är många år sedan nu men jag minns ännu det yviga löddret av hans halvtimmeslånga utläggning om platsen.<br /><br />Jag hade fyllt 22, sedan något år flyttat hemifrån, sagt upp mig från ett jobb och återfått balansen efter att ett längre förhållande av oss två beskrivits som slut. En tågluff på egen hand omkring i Europa skulle ge tid för reflektion, en sorts inre rening, nya intryck, och, utgick jag ifrån, intressanta upplevelser. Vilka skulle jag möta på vägen till exempel? En kamrat hade på en torgmarknad något år tidigare stött ihop med Leonard Cohen i basker på en annan grekisk ö.<br /><br />I ryggsäcken hade jag Nikos Kazantzakis roman ”Kristi Sista Frestelse”. Utgåvan på Awe/Gebers förlag hade en suggestiv röd-svart bild på omslaget, ett nätverk av svarta törn mot en blodröd bakgrund. Inför resan var jag sugen på att läsa berättelsen innanför det där häftiga omslaget. Kanske skulle någon fantastisk insikt infinna sig om jag läste Kazantzakis under en resa bland annat genom författarens hemland. Min enda plan i övrigt var att den grekiska ön Kreta skulle bli vändpunkt för resan, kanske skulle jag stanna där någon vecka och, efter killens tips, besöka den där skrevan <em>Samaria Gorge</em>. Som jag hade en sorts stora förväntningar på. Som inför ett <em>Underverk</em>.<br /><br />Så naivt, så groteskt, så möjligt.<br /><br />Såhär i efterhand kan jag bekräfta att <em>Samaria Gorge</em> inte bara varit spelplats för flera av de mera dramatiska händelserna i Kretas historia utan även att det dessutom faktiskt var en naturskön upplevelse som killen sagt. Men det var långtifrån den <em>Bomb</em> han beskrivit platsen som. En riktig <em><strong>Bomb</strong></em> var däremot den läkarstuderande parisiska som bodde på samma vandrarhem som mig i Chania och som blev mitt sköna sällskap ner genom klyftan den där dagen… och ytterliggare några dagar och nätter på det och ett annat vandrarhem på den grekiska medelhavsön.<br /><br />I dagarna presenterades <em>Världens Sju Nya Underverk</em> vid en gala i Lissabon. 100 miljoner människor har folkomröstat fram några gamla byggen som anses representera något fantastiskt. Tydligen hade också Du och Jag kunnat säga vår mening via Internet och något telefonnummer. Man har sedan en tid kunnat höra en del om det i svenska medier och nu är omröstningen alltså klar: </span></p><span style="font-family:trebuchet ms;color:#cccccc;"><p align="justify"></span></p><span style="font-family:trebuchet ms;color:#cccccc;"></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;color:#cccccc;">-Colosseum i Rom</span><br /><p align="justify"><span style="font-family:Trebuchet MS;color:#cccccc;">-Petra i Jordanien</span></p><p align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;color:#cccccc;">-Machu Picchu i Peru- </span></p><p align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;color:#cccccc;">-Chichén Itzá i Mexiko</span></p><p align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;color:#cccccc;">-Kristusstatyn i Rio de Janeiro<br /></p></span><span style="font-family:trebuchet ms;color:#cccccc;"></span><p align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;color:#cccccc;">-Taj Mahal i Indien<br /></p></span><p align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;color:#cccccc;">-Kinesiska muren</span></p><p align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;color:#cccccc;">Ett åttonde sorts underverk hade kunnat vara:<br /><br />- Svampen i Örebro.<br /><br />Nej.<br /><br />I ett Rapportinslag i tv hade man håvat in en blond, solbränd svensk arkitekt som, troligen under sin svenska vintetrasemester, förväntades säga något någorlunda intressant om mänsklighetens urval i frågan. Den solbrände mannen sa att han gärna hade sett ett modernt byggnadsverk som operahuset i Sydney på listan över de sju underverken. (…) och menade att vi i Sverige inte har något byggnadsverk som kvalificerar sig i sammanhanget. Däremot tyckte han att Stockholms skärgård var en kandidat till ett av <em>Naturens Sju Underverk</em>. En dag då det inte regnar.<br /><br />En dag då det inte regnar.<br /><br />I Stockholm och på flera andra platser i Sverige har det regnat nu i ett par dagar. Smattrat, daskat och plaskat på fönsterbläck och bildat sursaftigt material till otaliga samtal på arbetsplatser, musikfestivaler och kommunala transportmedel riket runt. I förra veckan regnade det mer i Skåne under fem dagar än det normalt gör på två månader i regionen. Sverige är lamslaget. Närmare humanitära katastrofer än så har svenskarna inte kommit de senaste århundradena. Slå oss inte.<br /><br />Skönt. Duktigt. Tråkigt.<br /><br />Den där dagen för 17 år sedan då jag gick de arton kilometrarna ner genom ravinen där på Kreta växlade vädret som det heter. Vi startade innan gryningen, det var dunkelt och kallt där uppe på höjden 1200 meter ovanför medelhavet och ett strilregn påminde oss om den flod som för tusentals år sedan skapat ravinen mellan de två bergen. Men inte var det mindre vackert för det. Tvärtom. Vad menade den svenska arkitekten egentligen med att den svenska skärgården är mindre vacker en regnig dag ? Vartefter morgonen förvandlades till förmiddag, lunch och eftermiddag försvann, som värderingar vid lukten av pengar, moln efter moln på den där vykortsblå himlen ovanför oss.<br /><br />Och jag och parisiskan försvann in i vykortet föreställande <em>Samaria Gorge</em>, försvann med varandra ner till skrevans mynning någonstans vid kretas sydliga strand mot medelhavet, tog en båt tillbaks till Chania och, innan vi skiljdes åt för alltid, fortsatte återtåget mot allts centrum på olika platser i den lilla staden.<br /><br />Vad många kanske inte känner till är att det ena av de sju nya underverken, Kristus statyn i Rio De Janeiro, byggdes av Skånska Cement med cement från Limhamns kalkbrott. Så kallas den i vissa kretsar av naturliga skäl för Limhamns-Jesus. Kalkbrytning förekom i Limhamn redan under 1600-talet men dagbrottet invigdes först 1886. Kalkbrytningen och cementtillverkningen har numera upphört på platsen.<br /><br />Kazantzakis bok var inte bortkastad läsning, jag läste ut den någonstans i Ungern, på tillbakavägen från Kreta. Den slutar med orden ”allt är slut – och allt börjar på nytt”. Sånt där som på ett lite korkat sätt känns skönt att påminnas om då man, som alltid, är på väg djupare in i sitt eget åldrande. Också då man är 22. Jag fyller 39 nu på fredag. Romanens innehåll blandades med min vardag på det där sättet som bra romaner gör, som dålig poesi sällan gör och kanske, och nu ska jag vara långsökt, lite som kalkstenen i Limhamn blandades till cement vid framställningen av Kristus-statyn därborta i Rio.<br /><br />Tågresandet den där hösten för 17 år sedan hade som jag hoppats givit tid för reflektion, en sorts inre rening, nya intryck, och, precis som jag utgått ifrån, lett mig till en hel del intressanta upplevelser och möten.<br /><br />Jag fick en bra fönsterplats i färdriktningen på tåget från Malmö till Stockholm. Mot slutet av sträckan fick jag sällskap av ett äldre par som bjöd på mintfyllda chokladpraliner. Jag tog flera stycken och stoppade dessutom några i fickan. Trodde jag. När jag senare tog av mig byxorna hemma i Gröndalslägenheten såg jag att jag tydligen suttit på en av de där pralinerna. Suttit där på pralinen och tänkt på allt som jag upplevt under resan. Suttit där och konverserat med det äldre paret enligt konstens alla regler. Jag hade suttit och kanat runt ordentligt på den lilla chokladbiten vilket skapat ett fritt, kalligrafiskt avtryck i mintvitt-brunt över bland annat ena bakfickan.<br /><br /><em>Världens Åttonde Underverk</em>.<br /><br />Jag satte på en kastrull tevatten, öppnade ett fönster och började gå igenom bunten av post som kompisen lagt på köksbordet i lägenheten.<br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /></span><a href="http://www.fun2fly.com/Blog%20photos/samaria%20gorge%20opening%20day.jpg"><span style="font-family:trebuchet ms;color:#cc66cc;">http://www.fun2fly.com/Blog%20photos/samaria%20gorge%20opening%20day.jpg</span></a><span style="font-family:trebuchet ms;color:#cc66cc;"><br /></span><a href="http://www.greeceathensaegeaninfo.com/a-greek-island-assets/crete/hania/samaria-gorge4.jpg"><span style="font-family:trebuchet ms;color:#cc66cc;">http://www.greeceathensaegeaninfo.com/a-greek-island-assets/crete/hania/samaria-gorge4.jpg</span></a><span style="font-family:trebuchet ms;color:#cc66cc;"><br /></span><a href="http://www.euratlas.com/Atlas/archipelago/crete_samarie.jpg"><span style="font-family:trebuchet ms;color:#cc66cc;">http://www.euratlas.com/Atlas/archipelago/crete_samarie.jpg</span></a><span style="font-family:trebuchet ms;color:#cc66cc;"> </span></p><br /><span style="color:#009900;"></span><br /><br /><br /><br /></span><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-2547924426250301930?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-41371224680624662292007-07-08T06:57:00.000-07:002007-07-08T07:19:29.293-07:00<span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;"><span style="color:#009900;">SÄLLSKAPET</span><br /></span><br />1.<br /><br /><em>En olycka.<br />En lycka.<br /></em><br />Rötterna<br />gav ifrån sig<br />ett svagt<br />ljus<br /><br />drog till sig<br />Sällskapets blickar<br /><br />slet fria mil i deras kläder<br />som vinden i smedens lockar.<br /><br />Fick dem att<br />glömma<br />underskrivna kontrakt<br /><br />och<br /><br />återvända till<br />Ångfartygen.<br /><br /><br />2.<br /><br /><em>Det hade aldrig.<br /></em><br />Det hade aldrig varit tal om att<br />byta ställning,<br />kasta frimärkssamlingen<br />och<br />vandra på kol.<br /><br />Det hade aldrig<br />suttit något på den väggen,<br />passerat någon på den sidan av tomten,<br />regnat så mycket på så kort tid<br /><br />och<br /><br />det hade aldrig<br />betytt något för sällskapet<br />att något rörde sig<br />i gräset om nätterna.<br /><br /><br />Du hade varit<br />Där<br /><br />Du hade varit<br />Bortrest<br /><br />Du hade varit<br />på ditt Arbete.<br /><br />Du<br />Log<br />den där dagen<br /><br />då<br /><br />Katten<br />smög in i köket.<br /><br /><br /><br /><br /><br /><a href="http://www.sxc.hu/pic/m/p/pi/pixx/185261_glowing_embers_2.jpg">http://www.sxc.hu/pic/m/p/pi/pixx/185261_glowing_embers_2.jpg</a><br /><a href="http://www.saunderslog.com/images/2005/05/P1010033.JPG">http://www.saunderslog.com/images/2005/05/P1010033.JPG</a><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-4137122468062466229?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-20971693505381583562007-07-03T13:19:00.000-07:002007-07-03T13:25:44.282-07:00<span style="font-family:trebuchet ms;"><span style="font-size:130%;color:#009900;">SUEZKANALEN</span></span><br /><p><span style="color:#009900;"><span style="color:#cccccc;">Hovslagaren<br />tog<br />våra arbeten<br /><br />till<br /><br />en ny<br />nivå.<br /><br /><br />Tog oss<br />åt sidan.<br /><br /><br />För att<br /><br /></span></span></p><p><span style="color:#009900;"><span style="color:#cccccc;">tala med oss.<br /></span><br /></p></span><br /><br /></span></span><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-2097169350538158356?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-70136357457419023452007-07-03T13:16:00.000-07:002007-07-03T13:19:22.211-07:00<span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#009900;">CENTENNIUM</span><br /><span style="font-family:Trebuchet MS;font-size:130%;color:#009900;"></span><br /><span style="color:#cccccc;">1900-talet:<br /><br />ett mumlande kvarnhjul,<br /><br /></span><br /><span style="color:#cccccc;">en pump<br /><br /></span><br /><span style="color:#cccccc;"></span><br /><span style="color:#cccccc;"> utan löften.</span><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-7013635745741902345?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-45650318752911262812007-06-26T02:49:00.000-07:002007-06-30T13:25:31.875-07:00<div align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#009900;">VYKORT FRÅN MALTA</span><br /><em><span style="color:#cccccc;"></span></em><br />Jag kan inte minnas att jag någonsin såg min morfar <em>Cykla</em>. Han dog för snart 20 år sedan. Däremot såg jag honom ofta <em>Gå</em>. Till exempel då han, i mörkret, kom hem från sin dagliga kvällspromenad. Han brukade ta en halvtimmes kvällspromenad vid 23-tiden. Jag frågade honom om det där någon gång och minns att han beskrev det som att han ”var ute och luffade” en liten stund.<br /><br />Ute och luffade. Sa morfar och det skar sig befriande mot hans annars på alla sätt ordningsamma livsstil. Morfar arbetade hela sitt liv inom Posten. I 17-årsåldern inledningsvis som brevbärare, gick kurser och bytte uppgifter i stort sett varje år under lång tid. Vid sin pension var han byrådirektör inom det stora statliga företaget. Man skulle kunna säga att han hade ett relativt omväxlande och på sitt sätt framgångsrikt yrkesliv. Men hans stora intresse var nog humaniora, idrott och natur. Så gillade han också kaffekarameller. En av hans bröder lär ha haft ekonomiska synpunkter på att han valde att arbeta inom ett statligt företag och inte ett privat. För att förstå det valet bortom ett ideologiskt raster ska man vara medveten om att det rådde ett lite annorlunda samhällsekonomiskt klimat i Sverige- och Europa i övrigt 1930-1975. Det var långt innan folkomröstningen i kärnkraftsfrågan, Sveriges EU-medlemskap, Göran Perssons statsministerskap och den nya hästsvanshögerns maktövertagande. De som var medelålders då hade upplevt ett eller två världskrig. Morfar som hade fru och fyra barn att försörja ansåg att en statlig anställning var tryggare än en privat.<br /><br />Och på kvällarna tog han sig en promenad.<br /><br />Någon gång i början av 1920-talet träffade han den flicka som senare skulle bli min mormor. De var födda samma år och gick i Grevesmühlska Samskolan i Stockholm på Kungstensgatan 4. En samskola var en skola för både flickor och pojkar. En skolform som tog lite mindre avstamp i sexualskräck och där mormor och morfar kunde tillåtas gå i samma klass trots alla risker som det innebar.<br /><br /><br />Det var på den tiden då man skrev brev och skickade vykort till varandra. På den tiden hämtade man sina paket på ett lokalt postkontor och inte i mataffären runt hörnet. Kanske skickade mormor och morfar också små lappar till varandra där i klassrummet på samskolan. Vad vet jag. Kanske gick morfar också som tonåring en daglig kvällspromenad. Inte heller det vet jag något om.<br /><br />Inte heller kan jag minnas att jag någonsin heller såg min mormor <em>Cykla</em>. Mormor var en pigg, liten och vältränad dam som på somrarna gillade utomhusbad. Ibland var jag med mormor till badet och såg henne följaktligen också många gånger <em>Simma</em>. Hon växte upp i en av de gulaktiga huslängorna vid vattnet på Kastellholmen i Stockholm. Pappan polis i flottan. Mamman hemmafru gissar jag. Man kan se de där husen bland annat från Slussen och Gamla stan. Simma lärde de sig genom att knuffas i vattnet och sedan hitta ett simsätt bäst det gick. På den tiden saknades en bro över till holmen så de boende rodde, större delen av året, över till fastlandet. På vintrarna gick man över isen. Mormor berättade att hon och hennes syskon fick ta av sig de blöta skorna från promenaden över isen då de kommit fram till skolan, fylla dom med tidningspapper som hjälpte till att dra ur fukten. Som man fortfarande, 80 år senare, kan göra. Halva ena klassrumsväggen kantades av blöta barnskor.<br /><br />Morfar bodde med sin familj i en lägenhet på Regeringsgatan. Pappan brandman. Mamman hemmafru gissar jag. Så morfar och mormor möttes i skolan på Kungstensgatan. Efter sin pension gillade mormor att spela bridge med en av sina systrar, målade i olja, läste deckare och ogillade folk som gjorde sig till. Det gjorde nog aldrig morfar.<br /><br />Och på kvällarna tog han sig en promenad.<br /><br />93 kilometer söder om Sicilien ligger ögruppen Malta. En ögrupp som tillskillnad från Kastellholmen sedan 5200 år f kr bebotts av sicilianare, fenicier, nordafrikaner, greker, turkar och andra folkslag. Malta är Europas befolkningstätaste- och sydligaste stat. Vid Parisfreden 1814 blev Malta en brittisk kronkoloni och därigenom under andra världskriget både en viktig flygbas för britterna men i samma svep ett attraktivt bombmål för axelmakterna. Fler bomber fälldes 1942 över Malta än över London under Blitzen. Malta har vänstertrafik, järnvägar saknas och landets nationalrätt <em>Stuffat-Tal Fenek</em> är kanin i rödvinsås. Filmerna <em>Troja</em>, <em>Gladiator</em>, <em>Greven av Monte Cristo</em> och <em>U-571</em> är alla inspelade på Malta.<br /><br />Mormor och morfar lär, enligt min mamma, ha varit på Malta under någon semester, senare i sina liv. Då blev det säkert en hel del bad, god mat och postade semesterhälsningar. Kanske pratade de om gemensamma minnen från skoltiden, kanske morfar sa något om fenicierna, kanske mormor sa något om grekerna.<br /><br />Och på kvällarna kanske han tog sig en promenad.<br /><br />Häromdagen fick jag ett vykort från Malta. Det är en semesterhälsning från en god vän som är där; klippbadar, fotograferar och kanske äter nationalrätten kanin i rödvinsås. Vykortsbilden avbildar fyra bussmodeller från ön och man kan utläsa att linjerna 40 och 49 precis som i Stockholm rullar också på Malta. Men bussarna liknar knubbiga små bussar från någon gammal serietidning. De är gul-orange-vita och består till huvuddelen av utrangerade brittiska bussmodeller från 1950- och 1960-talen. Tydligen är bussarna på ön en turistattraktion i sig.<br /><br />Från ett av bussfönstren på vykortet tittar en förare med svart mustasch fram och jag föreställer mig, trots att invånarna på Malta tydligen kommer från hela medelhavsområdet, att han är en typisk maltes.<br /><br /><br /><br />Som på kvällarna också han kanske tar sig en promenad.<br /><br /><br /><br /><br /><a href="http://static.flickr.com/81/250102085_b81b58a78d.jpg">http://static.flickr.com/81/250102085_b81b58a78d.jpg</a> <br /><br /><a href="http://www.webcarhire.com/images/malta.jpg">http://www.webcarhire.com/images/malta.jpg</a> </div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-4565031875291126281?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-80528506297290629402007-06-25T04:15:00.000-07:002007-06-25T04:24:59.940-07:00<span style="font-family:trebuchet ms;"><span style="font-size:130%;color:#009900;">VENETIANSK RIGG</span><br /></span><br />Ansiktet:<br /><br />en taggig buske<br />jag vadade igenom.<br /><br /><br />Ryggraden:<br /><br />en avlägset bekant folkvisa<br />jag nynnade på.<br /><br /><br />Fotsulorna:<br /><br />den internationella satsningen<br />jag riskerade livet för.<br /><br /><br /><br /><br /><a href="http://www.ghilic.ase.ro/imagini/italia/venetia.jpg">http://www.ghilic.ase.ro/imagini/italia/venetia.jpg</a><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-8052850629729062940?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-28373858760683891542007-06-23T05:55:00.000-07:002007-06-23T06:00:06.725-07:00<span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#009900;">CENTRALT</span><br /><span style="font-family:Trebuchet MS;font-size:130%;color:#009900;"></span><br /><span style="font-family:Trebuchet MS;color:#cccccc;">I degeln </span><br /><span style="font-family:Trebuchet MS;color:#cccccc;">flöt</span><br /><span style="font-family:Trebuchet MS;color:#cccccc;">en liten dödsmetall.</span><br /><span style="font-family:Trebuchet MS;color:#cccccc;"></span><br /><span style="font-family:Trebuchet MS;color:#cccccc;">Ingen </span><br /><span style="font-family:Trebuchet MS;color:#cccccc;">såg.</span><br /><span style="font-family:Trebuchet MS;color:#cccccc;"></span><br /><span style="font-family:Trebuchet MS;color:#cccccc;">Den var </span><span style="font-family:Trebuchet MS;color:#cccccc;">hästarna</span><br /><span style="font-family:Trebuchet MS;color:#cccccc;">som </span><span style="font-family:Trebuchet MS;color:#cccccc;">drog</span><br /><br /><br />Vagnen.<br /><span style="font-family:Trebuchet MS;color:#cccccc;"></span><br /><span style="font-family:Trebuchet MS;color:#cccccc;"></span><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-2837385876068389154?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-8787615107724640322007-06-20T03:21:00.000-07:002007-06-20T09:08:16.766-07:00<span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#009900;">GRIMSVÖTN </span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;"></span><br /><em>Saffransdoft och solljus från sadelmakarnas citadell.</em><br /><em><br /></em><br />I parken firades semaforerad kysk gemenskap<br />kring en stum kompass.<br /><br />Anabol tunn luft<br />och grusad längtan.<br /><br />Några hus därifrån<br />är man däremot redan framme<br /><br />och<br /><br />bombhundens tunga<br />smälter fram gräset under<br />Vatnajökull.<br /><br /><br /><br /><a href="http://www.flickr.com/photos/70419861@N00/569960879/">http://www.flickr.com/photos/70419861@N00/569960879/</a><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-878761510772464032?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-21213506883647679302007-06-15T13:22:00.000-07:002007-06-16T23:07:22.688-07:00<div align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#009900;">LEGACY MANTLE</span><br /><br />Min pappa frågade om jag ville ha ett tuggummi då plötsligt en lång arm sträcktes ut ovanför våra huvuden. Armen visade sig tillhöra en smal äldre man i sätesparet bakom och pekade utan ett ord mot en tyst-avdelning-skylt i vagnens bortre ände. Jag hade halvslumrande studerat skylten och i samma slummer funderat över när någon som inte sett den skulle börja sluddra. Min pappa blev då först med att avvika från konventionen och bryta den konstbevattnade tystnaden. Jag satt där vid en fönsterplats på tåget och tänkte på min 39:e födelsedags närmande, på att det var kul att göra en resa på egen hand med pappa och, i utförsbacken av en fortplantingsfantasi, på den moderna konstens utvecklingslinjer. Är det i strikt bemärkelse egentligen intressant var gränsen går mellan den konceptuella och den mindre konceptuella moderna konsten ? och i så fall utifrån vilka grunder ?<br /><br />Hursomhelst får regler och förordningar anses vara enklare att tillämpa om det finns en skyltapparat att hänvisa till i det offentliga rummet. Så mycket enklare det blir att upprätthålla tystnaden i en tågvagn om det finns en skylt att peka på…<br /><br />Och som gubben pekade.<br /><br />Det var tidig förmiddag och vi satt på ett tåg från Köpenhamn mot Helsingör för att stiga av vid Humlebaek, någon kilometers promenad från konstmuseet Louisiana. Då jag för sju år sedan senast besökte museet hade jag och min dåvarande tjej, Sara, bytt förlovningsringar med varandra framför kafét på baksidan, inför ett uppskattande andlöst Öresund. Förlovningen bröts redan efter något halvår och nu många nya utställningar senare var jag tillbaks igen. Med min Pappa, med andra skor och fler högskolepoäng men helt utan förlovningsring. Utan förlovningsring men med ett välbekant konstintresse precis som senast. Den här lördagen var jag allra mest nyfiken på att få se hur dagens kinesiska konst presenterades under rubriken ”Made In China”.<br /><br />En liten stund senare blev tåget, under nästan en halvtimme, stillastående på den danska landsbygden. Ungefär lika lång är också Fela Kutis låt ”Authority Stealing” som jag lyssnade på under uppehållet. På inspelningen, från 1980, förbannar Kuti, över rullande slagverk i halvtempo, inslag av synt och omväxlande solande- rytmiskt saxofonspel, de dåvarande makthavarna i sitt hemland Nigeria. Musiken skumpar behagligt fram som på ett dammigt lastbilsflak mellan Ogbomoso och Oshogbo. Rent musikaliskt hade låten, som en behaglig doft, lierat sig med mitt medvetande, med tågrörelserna och med de skiftande miljöerna utanför tågfönstret. Textmässigt upplevde jag däremot ett visst glapp. Men snart smälte också texten samman med tanken på den uppblossande lilla konflikten om tystnadens bevarande i vagnen. Med en röststyrka betydligt under 7 decibel hade pappa frågat om jag ville ha ett tuggummi. Då högg gubben.<br /><br />Authority Stealing.<br /><br />För Pekarmen bakom oss var det tydligen grönt att börja babbla i vagnen då det var tågstopp. Gubben snackade nu en högljudd danska med sin kamrat så att saliven stänkte i alla konstnärliga riktningar. Varför hade jag inte bitit av honom armen direkt då den sträckts ut där ovanför våra huvuden någon halvtimme tidigare?<br /><br />Jag fick snart annat att tänka på och hade tackat nej till ett tuggummi.<br /><br />Efter att ha finkammat de olika avdelningarna på museet; de permanenta och de tillfälliga ”Made In China”, Julie Mehretu och Philip Guston delarna samt den utmärkta restaurangen var det bara att utbrista:<br /><br /><em>Kamrater! Mao föddes inte bara i ett välbärgat bondehem i provinsen Hunan, Mao grundade inte bara Kinas kommunistiska Parti…Mao var dessutom gift med fyra olika kvinnor under sitt 82-åriga liv.<br /></em><br />Kanske blev "Legacy Mantle", Sui Jianguos stora aluminiumbyst av Mao Zedongs uniformsjacka, det som konstnärligt sett gjorde djupast intryck på mig under hela besöket på Louisiana och i Köpenhamn överhuvudtaget. Den här gången.<br /><br />Minnet av bysten skickar fortfarande efter sju dagar det dechiffrerade meddelandet genom korridorerna. </div><div align="justify"><br /></div><div align="justify"></div><div align="justify"></div><div align="justify"><br /></div><div align="justify">Legacy Mantle.<br /><br /><br /><br /><br /><br /><a href="http://www.longmarchspace.com/book/28.jpg">http://www.longmarchspace.com/book/28.jpg</a></div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-2121350688364767930?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-84605172302344579542007-06-14T11:52:00.000-07:002007-06-14T12:00:22.002-07:00<span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;"><span style="color:#009900;">MAMMUT KOGER</span><br /></span><br />Samlingen runt vaken<br />i slutet av isprinsessans spår.<br /><br />Röken från hennes andedräkt<br />på land.<br /><br /><br />Skymningen.<br /><br /><br /><br /><br /><br /><a href="http://www.gallen-kallela.fi/europeoftales/imgtaitsut/Lemmik%E4isen%20%E4iti%201897%20foto%20Douglas%20Siv%E9n.jpg">http://www.gallen-kallela.fi/europeoftales/imgtaitsut/Lemmik%E4isen%20%E4iti%201897%20foto%20Douglas%20Siv%E9n.jpg</a><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-8460517230234457954?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-11299135737665856132007-06-12T12:30:00.000-07:002007-06-12T12:40:08.945-07:00<span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#009900;">ALLT INOM BYGG</span><br /><span style="font-family:Trebuchet MS;font-size:130%;color:#009900;"></span><br />Skuggor och typografi<br />över<br />en klättervägg.<br /><br />Hastigt förlängda helårsprenumerationer<br />på löften<br />om<br />slutgiltig förvaring.<br /><br /><br />Allt inom bygg.<br /><br /><br /><br /><br /><a href="http://www.flickr.com/photos/70419861@N00/541018731/">http://www.flickr.com/photos/70419861@N00/541018731/</a><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-1129913573766585613?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-44197783351800613392007-06-07T05:05:00.000-07:002008-10-16T05:11:39.337-07:00<span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#009900;">ST LOUIS KODEN</span><br /><br /><em>Lien är bortom den symboliska innebörden också ett manuellt jordbruksredskap för slåtter av gräs samt framförallt korn, råg, havre och vete. Lien härstammar från romersk järnålder och består av lieblad, orv (skaft) och knaggar (handtag). Slipstenen är liens viktigaste tillbehör.<br /></em><br />”Det är mitt!”<br /><br />De två barnen började bråka om ägarskapet till det decimeterlånga grässtrået.<br /><br />”Det är mitt!”<br /><br />Sa den lite yngre pojken till flickan som inte såg ut att egentligen bry sig om själva strået utan mer om att hon hittat en känslomässig kanal till själva pojken.<br /><br />”Det är mitt!”<br /><br />Vi sög och gnagde på varsin isglass medan de två barnen umgicks med varandra i solen framför oss på det lilla förortstorget. Den lilla pojken gick ryckigt, och med strået i handen som ett adventsljus, före flickan som roat dansade efter.<br /><br />Vid kanten av en plantering hann hon ikapp honom.<br /><br />”Det är mitt.”<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-4419778335180061339?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-24265575736249873942007-06-01T09:42:00.000-07:002007-06-02T15:02:30.001-07:00<div align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#009900;">14 KOPPAR, VÄRDSHUS FÖRBI OCH EN NY KULA</span><br /><span style="font-family:times new roman;font-size:130%;color:#cccccc;"></span><br />En vän till mig flyttade nyligen med sin familj bort ifrån den mullrande staden och ut på den tystare, vidsträckta landsbygden. Ut på landsbygden men ändå på ett månadsmärkes avstånd till sin arbetsplats, till alla biografer, många av sina minnen och till spadarna som ska gräva Citytunneln och därigenom bygga bort Getingmidjan vid Stockholms Central.<br /><br />Familjens tidigare bostad gick inte heller den av för hackor men kanske var det som för den asketiske asiatiske butiksägaren som skulle slå igen sin butik efter 28 framgångsrika år. En kund frågade varför, varpå vi alla omkring fick ett stycke livs levande österländsk visdom levererat ända in på hallmattan: ”för att jag är trött på skiten”.<br /><br />Trött på skiten eller inte men min vän och resten av hans familj var färdiga med Bromma och det var dags…<br /><br />Dags att Börja Om På En Ny Kula.<br /><br />Det idiomatiska uttrycket, som ursprungligen betecknar en ny spelomgång, kommer i likhet med ”full pott”, ”svinhugg går igen” och med ”värdshus förbi” också det ifrån kortspelets värld.<br /><br />Det kommer en dag då hemma är alldeles alltför hemma och hemmet känns som en evig patiens som aldrig går ut. Det kommer en dag då det behövs nya kort att spela med, nya friare spelrum att vara i och nya ord att prata om det med. En välkommen, oväntad och vinnande Giv. Det kommer en dag då det är full pott, värdshus förbi och dags…<br /><br />Dags Att Börja Om På En Ny Kula.<br /><br />Häromdagen satt jag på ett fik på Kungsholmen i Stockholm då mina öron plötsligt nåddes av surret ifrån en liten utombordsmotor i skärgårdsvatten.<br /><br />”Ursäkta om jag sörplar”<br /><br />Den långa kvinnan tittade mig skamlöst rakt i ögonen och verkade med sin skamlösa blick alltså inte alls skämmas särskilt mycket för surret från utombordsmotorn. I samma andetag förklarade hon surret med att hon försökte dricka ur det lilla hålet i locket men att kaffet var för hett. Jag tänkte på att Sverige är ett fritt land så till vida att vill man dricka sitt heta kaffe genom ett alldeles för litet hål i ett litet onödigt lock så finns det inga regler som förhindrar det hur högt det än låter och hur opraktiskt det än är. Jag sa till kvinnan att för mig fick hon gärna rapa också om hon behövde. Hon skrattade rodnande till och intygade att det behövde hon inte men att det kändes skönt att nu veta att hon hade möjligheten.<br /><br />Det var något med hennes längd, med hennes röst och med den skamlösa blicken som fick mig att för några ögonblick nås av en österländsk fantasi om att kanske just vi två skulle kunna:<br /><br />Börja Om På En Ny Kula.<br /><br />Kanske var det planeternas position, koffeinet i kaffet hon ljudligt sörplade eller något med min personlighet, min kropp eller mina kläder som fick henne att prata vidare? Prata vidare om hur mycket hon gillade fiket, om någon som gick förbi på gatan utanför och om att vädret varit konstigt senaste tiden. Kanske var det en galopperande men ännu omedveten känsla av att vilja Börja Om På En Ny Kula som fick henne att ta bladet från munnen om allt möjligt och… om de 14 medelstora koppar kaffe hon vanligtvis drack under en dag.<br /><br />14 koppar.<br /><br />Jag tänkte återigen på det planerade Citytunnelbygget i Stockholm. Att man redan nu varnat för att det kommer att knaka rejält i de närliggande höghusväggarna i innerstan under bygget. Jag tänkte på den där bilden av Stockholms Central som en begränsande getingmidja för tågtrafiken genom Sverige. Jag mindes asiaten som, fast i ett helt annat sammanhang, varit ”trött på skiten” och min gode vän som med sin familj flyttat ut på landet. Nu satt jag där framför en kaffeälskande, lättpratad, smått upphetsad kvinna nästan lika lång som mig själv, på ett kafé i stadsdelen Kungsholmen i Stockholm.<br /><br />För ett ögonblick såg jag så, tydligt och som i ett avklarnat ljus, framför mig de kiosklitterära sambanden och vad som därur gick att uttyda.<br /><br />Men jag har glömt vad det var jag såg.<br /><br /></div><div align="justify">Så jag får väl... </div><div align="justify"></div><div align="justify"></div><div align="justify">.</div><div align="justify"></div><div align="justify"></div><div align="justify"></div><div align="justify"></div><div align="justify">Börja Om På En Ny Kula.<br /></div><div align="justify"></div><div align="justify"></div><div align="justify"></div><div align="justify"></div><div align="justify"><a href="http://www.flickr.com/photos/70419861@N00/"></a> </div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-2426557573624987394?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-836465894725358392007-05-16T10:36:00.000-07:002007-05-21T07:03:30.900-07:00<div align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#009900;">MIDVINTERNYCKLARNA</span><br /><span style="font-family:Trebuchet MS;font-size:130%;color:#009900;"></span><br /><em>En text om glömska, om en finsk älg på ett isflak och om att tvingas slå in på en annan väg än den man först tänkt sig.<br /></em><br />Mitt i natten för sju-åtta år sedan knackade det på sovrumsrutan. Jag vaknade, gick fram till fönstret och öppnade. Nedanför stod en blond kille med vild blick och en stor hund. Killen frågade ifall jag hade ett långt smalt, gärna spetsigt föremål han kunde få låna... ? Går det bra med ett samurajsvärd? ..... frågade jag men han ville ha något smalare... mer av typen björnsvärd föreställde jag mig. Nja… Det visade sig hursomhelst att han behövde något att peta av låset till ett öppet fönster mitt emot. Han påstod sig ha gått ut med hunden och glömt en viktig sak hemma.<br /><br />Nycklarna.<br /><br />Så händer samma sak mig. Om nu killen utanför talade sanning den där natten för sju- åtta år sedan. En av de kallare eftermiddagarna i vintras låste jag mig, som det heter, ute. Man brukar ju säga så då dörrnycklarna blir kvar inne i ens bostad efter att dörren gått i lås och man själv står utanför lite mer glosögd än vanligt.<br /><br />Lättklädd och barfota i ett par tofflor skulle jag ut till tvättstugan då det hände. Min tjej var bortrest och de andra nyckelkopiorna fanns dryga milen utanför stan.<br /><br />Situationen får mig nu flera månader senare att tänka på den där älgen som nyligen, och sannolikt från Finland, gled in i Torne älv på ett isflak. Kanske tänkte också älgen som mig att den inte hade tid med sånt där medan den, övergripande, förbannade sin egen klantighet? En avvikelse i analogin kan vara värdet av mitt tvättuppdrag. Ett värde som i vidare mening kan ifrågasättas men som i sammanhanget ger mig ett välkommet kort på handen. Medan den finska älgen förmodligen bara gått vilse ut på isen hade jag i alla fall ett ärende ut på den. Så att säga. Dessutom stod inte ett gäng lokala frivilliga skyttar redo att knäppa mig där i tvättstugan. Man hade ett tag överläggningar om att skjuta skogens konung där ute på isflaket.<br /><br />Barfota i tofflor, med färgfläckiga mysbyxor och min fulaste skjorta åkte jag kommunalt den dryga milen till dörrnyckelkopiorna. 12 övertorneoska minus i luften. Som en finsk älg på ett isflak i Torneälv, som en rufsig svart katt på hundmässa, som en hemlös Situation Stockholmförsäljare i Mörby Centrum.<br /><br />Mörby Centrum. Det var där jag hämtade nycklarna. Det är också där min tandläkare Mats har sin praktik. Sist blev det dyrt att besöka den för jag hade, som med nycklarna den här dagen, tänkt på annat och inte varit där på ett par- tre år. I samma veva rekommenderade tandhygienisten att jag skulle gå över till eltandborste och jag måste nog erkänna att teknisk utveckling, svensk tandvård och min lyhördhet i det här avseendet samverkade till allas belåtenhet.<br /><br />Små saker kan få lite andra proportioner i utsatta lägen. T ex så kan mottagandet av ett rasslande knippe svala nycklar till ens bostad i ens fantasi få samma historiska konnotationer som facklan som tänder Den Olympiska Elden, resan hem i tofflor som pukslag och trumpetstötar under öppningsceremonin.<br /><br />Alltså avlägset alla likheter med ett längre tandläkarbesök.<br /><br />Precis som den finska älgen fick jag på vägen mycket uppmärksamhet från människor omkring mig. Men om älgen skrevs det i tidningarna och talades om i riksradion. Skönt att jag slapp den uppmärksamheten med dom kläderna, i det sammanhanget. En bussförare frågade faktiskt vad som hänt. Kul för svenskarna brukar behålla tankar av det slaget för sig själva. Men så bröt han ju också på ungerska.<br /><br />Just då jag låst upp dörren hemma märkte jag att den där nyckeln med Väder Tones hals hade något att säga. Den krängde till där i min hand, öppnade ett öga och sa med en kvinnas oväntat mörka röst att jag inte skulle glömma att lämna tillbaka nycklarna igen där i Mörby Centrum.<br /><br />Ifall att det skulle hända igen…<br /><br />Klok nyckel det där tänkte jag och la den på ett ställe där den ligger fortfarande. </div><div align="justify"> </div><div align="justify"></div><div align="justify">Nästan ett halvår senare.<br /><br /><br /><br /><a href="http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_15338667.asp">http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_15338667.asp</a></div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-83646589472535839?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-54349416020838750372007-05-11T03:18:00.000-07:002007-05-14T08:37:58.552-07:00<span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#009900;">OREILLARD COMMUN</span><br /><div align="justify"><br />En mörk, ryckig skugga mot innertaket, det sladdrande ljudet av tunna, fladdrande vingar och luftmotstånd.<br /><br />Nedre Norrlands inland. Natt. Runt 1975.<br /><br />Jag hade inte riktigt somnat då jag för första gången, ovanför min säng i vindsskrubben, såg en fladdermus på nära håll. I det halvmörker som dräpt det mesta av ljuset i rummet var det lika svårt för mig att avgöra storleken på det spetsörade flygande djuret som sanningshalten i de florerande myterna kring detsamma.<br /><br />Efter en stunds kringfladdrande så slog sig djuret ner på en punkt alldeles ovanför mig under innertaket. Den har väl någon sorts klor den kan kila fast sig med? tänkte jag där jag med galopperande fantasi låg under filten. Den där sortens klor som på en overheadförstoring får en lågstadieklass att skrika som rebelltrupper i anfall, som sina föräldrar i ”Fritt fall” och som ett tjejgäng på manlig stripp.<br /><br />Den sorts klor som inte släpper taget.<br /><br />Där satt det grå flygdjuret stilla som en fågelspindel i väntan på mat. Därunder låg jag som en sladdrig köttbit någon kilometer utanför stilla havets kust och tänkte på livet som varit och på hur jag bäst skulle rädda det undan ett oväntat och alltför tidigt avbrott.<br /><br />Månljuset flöt in över trägolvet ifrån det låga fönstret i vindsskrubben. Vinden drog lite i plåttaket.<br /><br />Minnet söker upp mig då jag läser en artikel i Dagens Nyheter som beskriver fladdermusens flygteknik. Fladdermössens flygteknik skiljer sig från fåglars. Medan fågelvingens uppåtrörelse inte producerar någon aerodynamisk kraft uppstår för fladdermusen däremot två motsatta virvlar från varje vinge då dessa övergår från nedslag till uppslag. Från varje musvingspets utgår, likt dynamiska glorior, isolerade luftvirvlar samtidigt som en virvel inne vid kroppen uppstår i motsatt riktning. Reaktionskraften på den virveln är nedåt vilket ger en negativ lyftkraft och torrt förklarar fladdermössens ryckiga och gentemot fåglar manövermässigt effektivare flygstil. Så lite fladdrande vetenskap bidrar här i alla fall med att i syntes med djurets utseende mer detaljerat förklara hur det fått sitt namn. Vidare har 50 miljoner år gamla fossil av djuret påträffats och inte mindre än en fjärdedel av jordens drygt 4000 däggdjursarter är fladdermöss varav det i Sverige finns 18, mestadels insektsätande, arter. I övriga världen består födan även av frukt, nektar, fisk, grodor, möss och blod.<br /><br />Morgonen kom. Jag vaknade och gick ner för den behagligt knarrande vindstrappan. Därnere på förstubron i solen satt min mamma som vanligt och läste med sin engoberade kaffemugg från Järvsö. </div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-5434941602083875037?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-49235656397213236202007-04-29T03:41:00.000-07:002007-04-29T03:51:45.131-07:00<div align="left"><br /><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;"><span style="color:#009900;">ETT EGET RUM</span><br /></span><br />På bussen.<br /><br />Mamman kunde inte riktigt förklara för 5-åringen varför det</div><div align="left">stod att man inte skulle hindra förarens sikt. Bara föraren fick </div><div align="left">ju plats vid förarplatsen menade 5-åringen.<br /><br />Då sa Föraren att det handlade om att inte stå ivägen för backspegeln på höger sida.<br /><br />Mamman log generat och så snett att hon nästan trillade omkull. </div><div align="left">Som en väluppfostrad 5-åring som brutit mot en regel. Som om </div><div align="left">någon upptäckt något hon skämdes för.<br /><br />Något mycket Privat.</div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-4923565639721323620?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-43427649890798534202007-04-22T06:08:00.000-07:002007-04-23T19:55:24.100-07:00<div align="justify"><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;color:#009900;">ETT ENDA ORD</span><br /><span style="font-family:Trebuchet MS;font-size:130%;color:#009900;"></span><br />Samtalet vid vårat bord handlade om mänsklighetens framtid. Om mänskligheten överhuvudtaget har någon framtid och hur den i så fall skulle kunna se ut? Maten var god och mellan tuggorna, och fantasier om annat, vädrades en del av våra tankar om det hela.<br /><br />Alldeles intill vid ett annat bord satt en äldre man lugnt ätandes sin måltid. Åt och lyssnade med ett allvarligt ansiktsuttryck till vårat samtal men utan att yttra ett enda ord. Det var som om hans ansikte, likt en liten näve, släppt taget om något – Taget om Jaget, taget om sina Fästen, taget om Världen, taget om Mänskligheten, taget om... Allt... och funnit något. Det såg nästan ut som om han stod på tröskeln till att vara Fri i ordets allra vidaste, inre bemärkelse.<br /><br />Ett enda ord.<br /><br />En medelålders kvinna uttryckte den frestande apokalyptiska, oförargligt spontana och relativt vanliga föreställningen att ”det är kört för mänskligheten, se bara på vad vi gör med varandra och vår jord”. Det blev, medan vi andra febrilt letade efter en öppning vidare, en kort stund just så tyst som ett sådant yttrande inbjuder till. En skäggstubbig kille bryter så tystanden med att hurt-gulligt-förnuftigt men också relevant påpeka att ”mycket har ju också blivit bättre, det är så lätt att romantisera äldre tider som mindre konfliktfyllda”. </div><div align="justify"><br />Det var knoppningstid och skönt vårväder utanför restaurangen nära korsningen av Stockholms två större gator. Den ena framtidsteorin efter den andra banade väg för ytterliggare ett antal och tiden flöt iväg.<br /><br />Den äldre mannen liknade en latinamerikansk författare men sa, trots eller kanske just på grund av det, fortfarande ingenting. Han tuggade istället nu sin mat lite långsammare.<br /><br />Inte ett ord.<br /><br />Tillslut kastades, som en liten kvartersbomb, idén fram om att mänskligheten kanske måste kollapsa för att sedan börja om på nytt.<br /><br />Som om han just hittat en kvarglömd herrtidning på sitt hotellrum briserade i samma ögonblick ett stort, varmt leende över den äldre mannens ansikte.<br /><br />En tidning utan ett enda ord.<br /><br />Jag tänkte på egna erfarenheter och på vad jag läst i ett rundaborssamtal om sex nyligen, en tjej hade sagt att Ett enda ord kunde få henne att komma.<br /><br />Ett enda Ord.</div><div align="justify"></div><div align="justify"></div><div align="justify"></div><div align="justify"></div><div align="justify"></div><div align="justify"></div><div align="justify"></div><div align="justify"></div><div align="justify"></div><div align="justify"></div><div align="justify"></div><div align="justify"></div><div align="justify"></div><div align="justify"></div><div align="justify"></div><div align="justify"></div><div align="justify"></div><div align="justify"><a href="http://www.seafish.org/upload/file/fishing/big_wave.jpg">http://www.seafish.org/upload/file/fishing/big_wave.jpg</a></div><div align="justify"></div><div align="justify"></div><div align="justify"></div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-4342764989079853420?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-143016217343495700.post-16206043957853782812007-04-17T11:22:00.000-07:002007-12-14T15:54:13.899-08:00<div align="justify"><span style="font-family:Trebuchet MS;font-size:130%;color:#009900;">HUMLAN OCH MITT DÅVARANDE X</span><br /><span style="font-family:times new roman;color:#009900;"></span><br />Satt i köket och diskuterade en sak med en tjej då en humla svängde in från gården genom det vidöppna fönstret. Det var en av de tidiga och oväntat varma försommardagarna och vi hade suttit där som två fågelskådare och pratat om att hitta vidare i och inte ut ur vårat förhållande. Förhållandet hade börjat med varma fjärilar i våra runda magar, fortsatt med oscillerande in och ut och fortsatt med tankar om blommor och snälla bin. Värmen i våra magar hade fortsatt som värme kan göra då man upplever sig vara nära jordens mitt. Men allteftersom hade värmen i våra magar, värmen innanför våra pannor, innanför våra revben och värmen i våra planer fått sällskap med arga, varma bin. In och ut vändes ut och in och det blev lite svårt att veta var man kunde sätta ner fötterna utan att vändas in och ut.<br /><br />Så flög i jakt på nektar, eller av allmän förvirring, den ovanligt stora humlan in i det solbadande köket. Eller flög den kanske in för att avbryta och hjälpa oss ur språkliga fällor och sagorna om de välkända resonemangen? Ge dom ett slut och plats för något annat? In till oss där i köket flög humlan som inte hittade ut förrän en annan humla, en kort stund senare, dök in och visade vägen ut.<br /><br />Akvariefiskarna i rummet intill dammsög som vanligt väggar och botten i sin eviga måltid utan inflygande humlor och transaktionsproblem men kanske med en liknande önskan om frihet som den vi två hade samtalat om i köket strax intill.<br /><br />Humlor verkar vara effektiva och njutningslystna på samma gång, som barnlösa kvinnor som börjar närma sig 40. Kanske tickar, som hos "Leklysten Kvinna 39" den inre klockan också för humlehonan? Kanske tickar den inre humleklockan men med tonen av ett varsel om ett stilla slut snarare än om en möjlig ny start som förälder. Kanske.<br /><br />Vi hade kul åt det där med att humlan fått hjälp ut av en annan humla och det kändes lite varmt i våra magar igen. Lite varmt, lite skönt och lika bra som ett följande samtal om kulturimperialism, brådskande möten och sneda perspektiv.<br /><br />Sneda perspektiv.<br /><br />Man kan få en bild av att en humla som en måndagseftermiddag flyger in i ett kök sådär, strax innan, lagt sig liksom på sidan i luften som ett enmotorigt, högvingat Cessna Skyhawkplan, gasat lite extra och sedan vikt in kroppen mot den fyrkantiga öppningen i husväggen. Då glömmer man att humlans oscillerande vingar mer fungerar som rotorbladen till en helikopter och i likhet med denna också saknar statiskt bärande vingar. I likhet med denna också den behöver ett medvetande som vet hur målet ska nås och som styr den surrande farkosten dit.<br /><br />Den växande högen med glas och porslin i köket sade mig att det började bli dags att diska igen. Vittnade också den om värdet i att ta tag i saker innan det är för sent, påminde om en inre klocka och om mina egna oscillerande rotorblad.<br /><br />Tjejen hade glömt av en tid hon skulle passa och fick bråttom iväg.<br /><br /><br />Vi hade kommit fram till ingenting om någonting.<br /><br />Bladen hade bara rört sig lite grand. </div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/143016217343495700-1620604395785378281?l=kaistavre.blogspot.com' alt='' /></div>Kai Stavrehttp://www.blogger.com/profile/12700673842846307490noreply@blogger.com4