sommarminne

vi var barn på den tiden

en bit ifrån
det gamla norrländska trähuset
där vi bodde
stod en grå lada
med gamla slädar i

i en av slädarna
hade vi lagt
kranier
av
älg
räv
och
råddjur

i skallarna
där en gång
djurens ögon suttit
var det nu bara
hål

vi pratade om
de där hålen
och fascinerades
av att kraniernas käkar
hade gångjärn
så bra att de kunde
varit tillverkade
av assa abloy

inga glapp, inget gnissel

vi var barn
och vi luktade
oss till skelettdelar
i skogen omkring gården
där vi bodde

vi samlade
kranierna
i en
släde
som en besvärjelse
mot det oundvikliga

och
kopplade
släden
till vetskapen
om att
allt
en
dag skulle
vara över

även
för oss
barn





*