ORIGINAL LINE-UP
En landsbygd. Ett öga. Ett objektiv.
En fotograf. Sov nästan var natt i olika sängar i något av de många rummen i det stora huset nedanför krönet i odlingarnas utkant. Klick. Klättervildvinets handformade, femfingrade blad över en stor sten en bit från entrén lyste rött som blod i oktoberljuset. Klick. En skelögd schäfer hade matskål i hallen. Klick. Fotografen sa att sovplatsombytet påverkade hans drömliv och att (vad han nu menade med det?) bara en ny sorts begär skulle kunna förmå honom att flytta tillbaks till en stad igen. Klick.
Schklick. Schkkkklick. Klick. Klick. Klick. Klick. Bilder. Bilder från hundratalet rullar varav flertalet bedömdes som ovärderliga inte bara av den innersta kretsen på Institutet utan också av Filthy Pathways. Filthy Pathways - kompositören många kände till namnet men få hade hört något av. Ovärderliga. Klick. Ett välkommet skamligt förslag och stadens brist på variation, envetna lödder och sura fimp hade fört honom till trakten bort ifrån de nedtrampade stråken i gamla kvarter. Det var många år sedan nu. Klick.
Original line-up. Busy lives. Gradual Release.
Efter att ha svept igenom ett par lungor stiger gråvita slingor av rök upp mot den kalla mörka himlen. Spår av en paus. Ett obetydligt tecken mot skyn. Rök. Slingor av ett litet helvete. Allt det som sagts om stycket de just repeterat därinne, om bakgrunden till verket, om tidigare framföranden och om vad de nu skulle göra av musiken begrundades av den kvinnliga cellist som stod och rökte utanför repetitionslokalen i väntan på lift hem av sin hunk. Dirigenten hade sagt sitt, några av musikerna hade sagt sitt om stycket. Till och med kompositören hade varit där och visserligen hade han kanske inte pratat så mycket men i alla fall hade han nickat åt en del av det som sagts, skakat på huvudet åt annat och sovit en stund. Filthy Pathways.
Klick.
En landsbygd. Ett öga. Ett objektiv.
En fotograf. Sov nästan var natt i olika sängar i något av de många rummen i det stora huset nedanför krönet i odlingarnas utkant. Klick. Klättervildvinets handformade, femfingrade blad över en stor sten en bit från entrén lyste rött som blod i oktoberljuset. Klick. En skelögd schäfer hade matskål i hallen. Klick. Fotografen sa att sovplatsombytet påverkade hans drömliv och att (vad han nu menade med det?) bara en ny sorts begär skulle kunna förmå honom att flytta tillbaks till en stad igen. Klick.
Schklick. Schkkkklick. Klick. Klick. Klick. Klick. Bilder. Bilder från hundratalet rullar varav flertalet bedömdes som ovärderliga inte bara av den innersta kretsen på Institutet utan också av Filthy Pathways. Filthy Pathways - kompositören många kände till namnet men få hade hört något av. Ovärderliga. Klick. Ett välkommet skamligt förslag och stadens brist på variation, envetna lödder och sura fimp hade fört honom till trakten bort ifrån de nedtrampade stråken i gamla kvarter. Det var många år sedan nu. Klick.
Original line-up. Busy lives. Gradual Release.
Efter att ha svept igenom ett par lungor stiger gråvita slingor av rök upp mot den kalla mörka himlen. Spår av en paus. Ett obetydligt tecken mot skyn. Rök. Slingor av ett litet helvete. Allt det som sagts om stycket de just repeterat därinne, om bakgrunden till verket, om tidigare framföranden och om vad de nu skulle göra av musiken begrundades av den kvinnliga cellist som stod och rökte utanför repetitionslokalen i väntan på lift hem av sin hunk. Dirigenten hade sagt sitt, några av musikerna hade sagt sitt om stycket. Till och med kompositören hade varit där och visserligen hade han kanske inte pratat så mycket men i alla fall hade han nickat åt en del av det som sagts, skakat på huvudet åt annat och sovit en stund. Filthy Pathways.
Klick.
0 comments:
Post a Comment